Ja, se det snöar...

Denna helgen har vi haft något planerat. Det är rätt skönt. Det känns som det är det bästa för Bertil, att få ta dagen som den kommer. Jag kan ju bli lite rastlös, men jag ger mig ut och promenerar eller något. Fast denna helgen har det ju varit för kallt för att vara ute, med någon njutning. Jag har städat istället. Vi brukar alltid hjälpas åt med städningen, men den tiden är nog förbi. Bertil orkar inte det längre. Det gick bra på egen hand också. I lördags städade jag huset och passade på att städa ur kylskåpet också. Idag har jag städat i kökslådorna. Jag mår bättre om jag tar mig för något, då koncentrerar man sig på det och viftar bort andra tankar.
Förra helgen var nämligen en mardröm. Bertil mådde fruktansvärt dåligt. Han tvingade i sig mat några gånger om dagen och så spydde han upp alltihop igen. Jag var orolig för sockernivån, vätskenivån och allt annat. Jag som alltid tror det värsta var säker på att nu klarar han inte mer cellgift.
Jag som hade glatt mig så åt att få börja jobba igen, var säker på att det inte skulle gå. Det lugnade ner sig lite på söndagkvällen. Han lovade mig att ringa onkologen så fort dom öppnade på måndagmorgonen.
Jag vågade mig till jobbet, med mycket oro i magen.
Han fick komma till onkologen och ta prover och träffa läkaren vid middagstid i måndags. Det är skönt att det går fort. Han hade en kraftig infektion och svamp i munnen. Han fick medicin mot bägge delar. Det blev mycket bättre efter någon dag. Han spyr fortfarande emellanåt, men inte så ofta. Igår var det två gånger, idag ingen (ännu). Vi forsöker utreda vad som utlöser det, men har inte lyckats ännu. Bertil är också tröttare än vanligt, men jag vet inte om det beror på infektionen och penicillinet eller om det är en bestående försämring.
Nästa helg skall vi till Bredaryds Wärdshus, och tyvärr pratar han redan om att han kanske inte orkar följa med. Jag försöker peppa honom. Han har ju pratat om detta i flera år och han vill ju så gärna.
Vi planerar ju att åka till London första mars också. Får väl se hur det går med det.

Bertil hade fått en röntgentid den 29 februari, men den har dom tidigarelagt nu för att han skall få träffa en läkare inom rimlig tid efter röntgen är gjord. Dom vill ju inte att man skall vänta. Så nu skall han röntgas på onsdag.
Jag hoppas, hoppas att han piggar på sig lite. Det är jobbigt när han mår så här. Jag sover inte riktigt på nätterna, och är ständigt orolig.
Som vanligt gläds jag i alla fall åt dom små sakerna. Idag när jag städade köket, njöt jag av alla fåglar som besökte vårt fågelbord.