Det går fort

Det känns som det går utför fort nu. Jag ser Bertil försämras dag för dag. Det är fruktansvärt jobbigt. Han tycks inte ha viljan att kämpa längre heller, och det kan jag väl till en viss del förstå, även om det är frustrerande.
Han orkar inte gå uppför trapporna längre, så igår flyttade vi ner honom till gästsängen. Jag försökte dela den med honom inatt men den är lite för smal, så jag flyttade över till tältsängen. Det är tungt att inte kunna sova på samma våning som han, men så får det väl bli för jag måste nog försöka sova i en riktig säng, om jag skall orka.
Idag flyttade vi också ner satelitboxen, så han kan se fotboll här nere. Nu är det Arsenal och han orkar sitta uppe och titta.
Nu klarar han inte att ta fram någonting längre i köket. Jag vill gärna kunna jobba den vecka som kommer, så vi får försöka hanka oss fram dag för dag.
Talade just med min kollega, så jag behöver inte komma in förrän till middag imorgon. På kvällen har vi ett möte, men då kommer Ulla och Gunnar hit och äter kvällsmat med honom.

Det är så underbart väder ute nu, och det tycks som våren är på väg, och inte har vi möjlighet att njuta av den fullt ut. Jag försökte i alla fall göra ett röj i trädgården igår. Krokus och påskliljor har kommit upp längs söderväggen, men där stod ju den vissna Kattmyntan kvar. Jag klippte bort visset och klippte också ner hallonen så nu är det lite vårfint i trädgården.