Inlagd

Igår var ännu en jobbig dag. Jag åkte vid middagstid, så då lämnade jag honom med lite mellanmål.
Ulla och Bertils mamma Karin åkte till honom på kvällen när vi hade ett möte. Det hade gått bra. Det går bra så länge han sitter still och inte rör sig. Då får han i alla fall behålla det lilla han får i sig. Vi gick och lade oss tidigt för vi var trötta. Jag läste en stund bredvid honom i gästsängen, och sedan somnade vi bägge två. Det går bra att samsas där en stund, men när jag vaknade på natten gick jag till min egen säng. Sigge ville gå ut någon gång under natten och jag hörde ju varken det eller när Bertil ropade på mig. Får väl lösa det problemet om vi skall fortsätta sova på det sättet.
I morse hade vi ännu en pärs, när han skulle ha i sig frukost och duscha. Frukosten kom ner men sedan upp igen när han behövde gå på toa. Då var det ändå tomt i magen, så vi passade på att duscha. Det är precis så mycket som han orkar med utan att tuppa av. Tur att han sitter ner.
Bertil har ju fått en inflammation i armbågen, så sjuksköterskan Mats var hemma igår och tömde och gav ut penicilin. Han har ju kontakt med palliativa, men jag ville ändå ringa Barbro idag för att prata med henne själv.
Hon pratade med läkare och ringde tillbaka. Dom beslöt att Bertil behövde läggas in. Vi var tveksamma, eftersom vi båda var rädda att han då inte kommer hem igen. Vi fattade ändå beslutet att det var det bästa. Då får han bästa tänkbara hjälp ett par dagar. Blir han bara lite starkare, så kommer han hem igen. Det är naturligtvis deras målsättning, och vår också.
Eftersom vi såg det som oöverstigligt att jag skulle få ut Bertil till bilen beställde Barbro en ambulans. Det tog en knapp timme så var dom hos oss. Jag körde efter ambulansen in, så nu är vi på plats. Läkaren var här precis och pratade med oss. Dom skall sätta dropp strax, och plåster med smärtstillande. Dom skall göra ett försök med att minimera antalet piller han tar, så kanske det blir bättre för magen. Dom har också beställt en röntgen av mag- tarmkanalen. Den kommer nog att ske i morgon.
Ni är många som frågar vad vi kan göra för oss. Det enda som ni kan göra, det är att höra av er. Ring och prata med honom, framför allt (jag gråter ju bara, när jag försöker prata). Kom och hälsa på oss. Bertil orkar nästan alltid ta emot besök en stund, och han uppskattar det mycket.
Just nu befinner han sig på avd 2A sal 3 på Varbergs sjukhus, men vi räknar med att han snart är hemma igen. Telefonnumret till honom här, är 66 33 51.