Bertil var på röntgen i morse. Nu i eftermiddag var vi hos doktorn på onkologen. Det hade kommit ner en onkolog från Göteborg, eftersom den som Bertil haft innan hade slutat.
Mina absolut värsta farhågor har besannats. Tumören har förstorats med 50-100% och därmed kan dom se att han inte längre svarar på behandling. Det finns ju inget annat att ta till, så då slutar man.
Ingen kunde - eller ville - säga hur lång tid vi nu har på oss tillsammans.
Jag grät ju givetvis en del, så Anette släppte inte iväg oss direkt när vi lämnat läkaren. Vi satte oss i ett rum och pratade lite. Nu lämnas han över helt till Pallitativa teamet som skall se till att han mår så bra som möjligt och absolut inte har ont. Tyvärr var dom inte anträffbara just då. Kurator Ewa som jag går hos var inte heller anträffbar. Jag har en tid hos henne nästa vecka, men jag kanske vill tidigarelägga den. Anette skulle se till att både Barbro och Ewa kontaktar oss.
Vi åkte direkt hem och försökte prata om framtiden, men jag har så svårt. Gråter så fort jag försöker. Vi får väl vänta lite med det.
Nu känner jag mig mest tom. Jag är rädd för att jag redan börjar sörja, så jag inte till fullo kan ta vara på den tid vi har kvar.
Bertil tycker att vi skall fortsätta leva så normalt som möjligt, men jag vill vara hemma mer. Jag kommer att välja att ta ut närståendepenning någon eller några dagar i veckan. Får ta det med min chef imorgon.
1 kommentar:
Hej Elisabeth
Det är jätte tråkigt att höra denna besked. Vi lider med er våra tankar går alltid till er. Vi tycker så mycket om er båda två. Ni är underbara människor.
Du ska veta att du är inte ensam som sorger och är ledsen vi är med dig. Jag vill jätte gärna vara bredvid dig och trösta och gråta med dig. det är fruktansvärd att förlora en familj medlem.
Kram /chinar
Skicka en kommentar