Nyårsafton

Idag har vi inte gjort så mycket. mest tagit det lugnt. För en gång skull var det inga regnmoln på himlen. Inte så mycket vind heller, så det var riktigt skönt att flanera längs strandpromenaden. Vi satt en lång stund vid kajkanten och drack en öl också. Riktigt mysigt.

Skum växt längs strandpromenaden

När vi ätit vår nyårsaftonsmiddag, på favoritrestaurangen, gick vi hem för att vila. Det har varit ett rätt högt tempo ett par dagar nu, och jag kände att Bertil nog behövde ta igen sig. Han sov nästan hela eftermiddagen, så lite uttjimmad var han nog.
Ikväll har vi varit ute och tagit en kvällsmacka. Sen har vi nästan blivit stamgäster i hotellbaren. Grannhotellet alltså. Det är mysigt att ta en drink efter maten där. Bertil provar sig igeom deras whiskysortiment, medan jag testar lite olika drinkar. Har också provat det lokala vinet. Helt OK!
Nu är vi tillbaka på hotellet. Vilar ut lite igen, innan vi skall ut och fira tolvslaget på strandpromenaden. Hoppas vi håller oss vakna så länge.
GOTT NYTT ÅR till alla!

Mdina

Vi har gått och gått i flera dagar nu. Bertil har ett gammalt ryggskott som spökar, och dessutom gjorde han illa ett revben innan vi åkte. Bussturen på annandagen förvärrade det sa han, så han ville inte åka mer buss. Jag ville se mer av ön, så vi avtalade att jag skulle åka en rundtur själv. Jag ville gärna se Mdina, nämligen.
Igår kväll tyckte han dock att det onda blivit så mycket bättre, så med lite mer värktabletter i kroppen, beslöt han imorse att försöka följa med. Det var ju roligt, men jag vill ju inte att han ska få mer ont. Vi köpte i alla fall biljetter till den norra rundturen. Det gick bra hela turen. Han fick bara vara med och parera i dom värsta guppen.

Först gick vi av i en hantverksby, som Bertil läst om. Där kunde man givetvis handla, men också se hantverkarna i arbete. Det började regna så fort vi steg av bussen så vi flydde in i första bästa affär. Där inne jobbade glasblåsare. Dom gjorde jättehäftigt glas. Färgat, inte riktigt som vi är vana att se det. Jag ville handla jättemycket, men med tanke på att vi var nära maxvikten på bagaget när vi flög hit, kan vi ju inte köpa på oss för mycket. Lite fick jag handla i alla fall. Vi tittade också en stund på blåsarna, lagom så det slutade regna. Hantverkarna höll till i gamla hangarbyggnader från ett gammalt flygfält, sedan kriget. Jag tyckte mest husen liknade dom halvmåneformade hus vi har frigående grisar i hemma. Inuti såg det inte ut så, dock. Alla hade inte öppet men där var keramiker, glasblåsare, stenslipare, silversmeder, miniatyrmålare och många fler. Mycket var intressant och fint, men en del var det naturligtvis inte.
En kort promenad därifrån förde oss till Malta flygmuseum. Där var en massa gamla flygplan inhysta i gamla hangarer. Inte jätteintressant, men kul att det finns eldsjälar som orkar hålla på med sånt. Bara det var väl värt €5 i inträde.
Vi var lagom klara när nästa buss kom. Det var bara en liten stund innan han stannade i Mdina. Jag hade läst att det skulle vara en speciell och vacker stad, men att det var så häftigt hade jag inte förstått. Den är pytteliten, alla hus är som palats och ligger inom befästa murar. Alla hus skall visst vara bebodda av rika maltesare. Givetvis var där gott om kyrkor som i alla andra städer. Den lilla ön Malta har faktiskt 365 kyrkor. En för varje dag på året.

Torget och katedralen i Mdina

Små smala gränder och magnifika torg. Man kan gå uppe på muren också och har då en fantastisk utsikt över hela Malta, eftersom det ligger så centralt och så högt. Riktigt häftigt.
Precis utanför stadsmuren ligger Rabat. Där var restaurangpriserna betydligt humanare, så där åt vi lunch.
Resten av resan längs norra kusten satt vi kvar på bussen. Det har blåst och småregnat hela dagen, så det har inte inbjudit till några promenader i omgivningarna.
När vi kom tillbaka sken i alla fall solen, och det var helt fullt på uteserveringarna. Jag var kaffesugen, men vi fick gå in och fika. Det gick bra det också.
Vi var också och beställde bord på La Rive. Det var där vi åt bröllopsdagsmiddagen. Vi åt också lunch där julafton. Dom har fantastisk mat. Bägge gångerna hade vi tur och fick bord, men vi såg hur länge en del fick köa. Så det blir en nyårsaftonsmiddag där också. Trevligt!

Båttur

Äntligen hade vinden mojnat. Det är rätt jobbigt när det blåser hela tiden. Vi hade inte planerat så mycket idag. Jag läste Maltaboken igår och hittade tre saker. En engelsk pub som serverade bra mat, ett glasscafé med 30 sorters glass och ett snabbköp (dom är väldigt få här på Malta).

Det var ju alltid någonting att gå efter. När vi gick strandpromenaden bort konstaterade vi att båtturerna gick idag. Turen ingick i bussturen vi gjorde härom dagen, så biljett hade vi redan. Vi ändrade rask våra planer och hoppade ombord. Meningen var att vi skulle besöka två hamnar på var sida om Valetta, men när han var på väg ut på öppet vatten, gick det så höga vågor att dom beslöt att inte låta oss utstå det. Jag tror alla ombord var lika glada för det. Det blev en tur i de två hamnarna runt Manoel island istället och där inne var vattnet lugnt och turen blev riktigt trevlig.

Puben The Plough and Anchor!

Vi var därför i land lite tidigare än beräknat, så vi beslöt att satsa på puben i alla fall. Det var en bit att gå men, vi behövde ju jobba upp lite aptit. Vi kom dit lagom vid middagsdags. Tyvärr serverade dom inte mat längre, så vi fick gå över gatan till en annan restaurang. Vi tog en öl och whisky efteråt på puben. Där inne var en mysig atmosfär.
Det blev en lagom promenad tillbaka till glasscaféet där vi intog efterrätten.
Efter det kryssade vi genom gränder och gator och kom fram till snabbköpet. Det var väl som vilken ICA-affär som helt förutom att dom hade väldigt dyr sprit på hyllorna. Det har inte Kvantum.
Vi köpte i alla fall lite frukt och lite annat att ta med hem (frukten tar vi inte hem).
Nu tar vi eftermiddagsvilan på hotellet, innan vi skall ut för kvällsmat.
Grannhotellet har en så mysig hotellbar, där man sitter och har utsikt över hela hamnen. Vi tog en drink där igår kväll. Det var väldigt trevligt, med en farbror som spelade gamla covers (mycket ABBA) på ett elpiano.
Får se om vi slinker in ikväll också.

Valetta

Vädrets makter är inte riktigt med oss. Idag blåste det halv storm, så några båtturer gick inte. Inte för att vi hade velat åka med tanke på dom vågor som gick här i innerhamnen.
Vi tog en promenad strandpromenaden istället. Vi gick åt motsatt håll som vi gick förra gången. Alltså mot Valetta. Det är ganska långt dit, men promenerandet gick bra och ingen av oss funderade på att vända. Vi visste ju att det skulle gå att ta en buss tillbaka om vi inte kände för att gå.
Till sist tog strandpromenaden slut och då blev vägvalet genast lite besvärligare. Vi hade både karta över Sliema och Valetta med oss, men dom överlappade inte riktigt varandra, så plötsligt befann vi oss i ingenmansland.

Valettas shoppinggata

Valetta ligger ju högt så vi provade en rejäl uppförsbacke och när den tog slut började vi komma in på kartan igen. Då var vi ju så långt att vi beslöt att ta oss in till Valetta centrum för att käka lunch.
På väg in till gågatorna passerade vi busstationen så vi kollade bussen tillbaka. Inga problem, den gick var tionde minut.
Vi hade ju gått i nästan tre timmar (en ölpaus hade vi tagit) så det var hög tid för lunch. Vi hoppade in på första bästa restaurang och fick väldigt bra mat, vilket vi nästan alltid fått här. Det var väl bara första kvällen vi gjorde ett bottennapp.
Efter maten strosade vi en stund till inne i Valetta. Vi sprang på ett glasscafé och fick lite efterrätt. Det var väldigt mycket folk ute och mellandagshandlade, så det var lite stökigt.
Klockan var mycket och Bertil kände att han behövde vila, så vi tog bussen tillbaka.
Nu tar vi igen oss på hotellet. Bertil somnade så fort han la huvudet på kudden.

Brölloppsdag

Det utlovade heldagsregnet blåste nog bort. Det har stormat bra inatt och det fortsatte imorse också. Vi hade bestämt att ta det lugnt på grund av det dåliga vädret. Jag sprang i alla fall ut direkt efter frukost för att köpa frimärken. Här öppnar nämligen posten 07.30. Ska vykorten ha en chans att hinna hem före oss var det nog idag som gällde. Det kostar bara €0,37 att posta kort hem till Sverige, men då ingick ju Jesusbarnet på frimärkena. Det får man väl ta.
Något regn såg jag inte till. Himlen var nästan blå. Så efter lite vila gick vi ut för att leta upp en bra restaurang. Mamma och pappa mejlade nämligen igår kväll och ville bjuda på brölloppsdagsmiddagen. Det fick dom väl gärna. Vi hittade ett ställe som såg bra ut, så sedan gick vi hem och bytte om. Vi äter nämligen middag mitt på dagen, för det är den tidpunkten då Bertil mår bäst. Vi klädde upp oss fint i alla fall. Regnjacka fick det trots allt bli, för det stänkte lite.

Vi åt en jättefin middag, som började med en drink, fortsatte med grillad lax och avslutade sedan med efterrätt och kaffe. Liten konjak till också. Det var en jättefin middag och vi hade så trevligt.
Vi satt länge, så när vi var färdiga var det redan dags att gå tillbaka till puben som ägdes av Arsenalfarbrorn. Dom spelade nämligen i eftermiddag. Vi satt där och tog en öl till matchen och hade en trevlig stund. Tyvärr spelade Arsenal bara oavgjort mot ett bottengäng.
Nu har vi precis varit ute och tagit en kvällsmacka på ett närbeläget café. Vinden har mojnat, så kanske satsar vi på en båttur imorgon.

Julpyntad gata!

Annandag jul

Efter att ha kollat väderprognosen bestämde vi oss för en rundtur idag. Dom kör några olika hop on bussar här, men vi bestämde oss för den södra turen. Det blåste bra i morse så Medelhavet trängde in på gatan, men malteserna var nog vana, för dom klarade det så bra. Solen sken så vi provade ett litet tag att sitta på den öppna övervåningen i bussen, men det blev för kallt.
Första stoppet vi gjorde var i Valetta. Hela stan är ju med på världsarvslistan och det kan man förstå, med tanke på de magnifika byggnadsverk som finns där. Det är svårt att förstå att nästan hela Valetta var sönderbombat efter kriget. En annan anmärkningsvärd sak är att gatorna går i ett perfekt rutmönster. Spikraka gator alltså och alla kvarter är rektangulära.
I Valetta var också ett underbart väder. Solen sken och det var riktigt varmt.

Kyrkan i Marsalokk

Efter Valetta satt vi länge på bussen. Nästa gång vi gick av var i den lilla fiskebyn Marsalokk. Den är berömd för att hamnen är fylld av dom traditionella maltesiska båtarna. Där är också marknad på kajen varje dag i veckan. På söndagar är det fisk, dom andra dagarna i veckan är det krafs. Idag är det måndag, så... Jag köpte i alla fall en minibåt till min prylhylla.
Vi åt lunch där och Bertil bestämde sig för att prova den maltesiska nationalrätten kaningryta. När den kom in var jag glad att jag inte gjort det valet. Det var kaninens ben som låg på tallriken, så med min brutna hand hade det inte blivit lätt. Jag fick smaka lite i alla fall, och det var väldigt gott.
När vi kom ut från restaurangen började det regna och alla presumtiva resenärer på bussen skylde på den offentliga toaletten.
Vi fick i alla fall en sittplats så vi kunde få guidning i våra hörlurar.
Jag hade bestämt att vi skulle gå av nästa gång i Hagar Qim, en berömd tempelruin. Bertil var tveksam till det i regnet, men när vi kom dit klarnade det upp så han steg av med mig.

Hagar Qim

Men när han konstaterat att det blåste kallt ute och dom ville ha €9 för att man skulle få titta på sten, beslöt han att vänta på caféet.
Jag kan ju inte motstå en tempelruin, så jag betalade snällt. Det var magnifikt, men också väldigt kallt, så jag hamnade snart på caféet jag också,
När vi kom tillbaka till Sliema öste regnet ner och när vi gått dom 500 meterna till hotellet var vi genomblöta. Bertil var trött och hade ont i ryggen, så vi beslöt att göra en hemmakväll. Jag har varit på Subway och köpt mackor och i kiosken och köpt öl, så nu ligger vi här och lyssnar på regnet utanför.

Juldagen

Lite blåsigare idag, och därmed lite kallare. Det har till och med kommit några droppar regn på oss.

Traditionell maltesisk båt!

Mgnifik Bouganvilla på Manoel island.

Eftersom dom är katoliker här, ägnar dom det mesta av den här dagen till kyrkobesök. Dom har i alla fall förstått att vi turister behöver mat och öl, så längs strandpromenaden är mycket öppet. Idag har vi gått långt. Vi har promenerat strandpromenaden från Sliema där vi bor, förbi St Julien till Paceville. Där vände vi och gick tillbaka. Med en ölpaus, en lunchpaus och en kaffepaus tog det fyra timmar. Vi går inte fort, men jag är glad att Bertil orkar såpass.
När vi kom tillbaka behövde Bertil sova lite. Jag sover frukost, eftersom jag egentligen tycker det är för tidigt att stiga upp kl 07.00, men Bertil är van så, han är pigg då.
Jag kände inte för att sova eftermiddag så jag fortsatte promenerandet ut på ön Manoel. Där finns ett fort, men det fick man inte komma när på grund av rasrisken.
Jag smet in på Yach klubben istället och flanerade längs kajen och tittade på fritidsbåtar som var större än Öresundsfärjorna (nästan).
Ön var också invaderad av herrelösa katter och där fanns en ankby som var en fristad för änder, hönor, kaniner, påfåglar och marsvin. Nästan en liten djurpark.

Julafton

Vilken fantastisk julafton. Vi har njutit av varje minut. Sånt här väder och tempo passar oss perfekt just nu. Vi var uppe tidigt för att hänga på låset i frukostrummet. Mattider är ju som sagt otroligt viktiga. Var tillbaka igen på rummet klockan åtta. Då kröp vi ner i sängen igen och låg kvar ända tills Lisa hade sänt färdigt.  Det ringde någon som hade förlovningsdag och då kom vi på att det har ju faktiskt vi också. Vi mindes den där kvällen för åtta år sedan när vi bytte ringar precis i solnedgången i Key West. Härligt.
Vi har utsikt mot en mycket liten bakgård, så det är lite svårt att se vädret, men vi chansade ändå på kortbyxor. Det var ett klokt beslut, det var strålande solsken, helt lugnt och varmt och gott ute. Vi flanerade längs strandpromenaden och avvärjde alla som ville sälja rundturer med buss och båt till oss. Vi skall nog åka, men inte idag. Vi fick i alla fall en karta av en av dom, så behöver vi inte köpa en dyrt av hotellet.
Det var mysigt att bara titta på folklivet, och vi stannade upp en stund för att titta på det magnifika kryssningsfartyget som var på väg in i hamn.

Man blir ju lite törstig när man är ute och går, så vi smet in på en liten ölstuga. Innehavaren hade tapetserat både tak och väggar med fotbollshalsdukar och han var Arsenal-fan kan tänka. Han visar engelsk fotboll på storbilds-TV, så Bertil fick honom genast att pricka in baren på kartan, så vi säkert hittar tillbaka dit. Vilken tur?!
Bertil var hungrig (det var länge sedan) så vi satte oss på en uteservering och beställde mat. Bertil fick fantastiska revben, men jag vågar mig inte på mat man skall äta med händerna, så jag beställde kycklingfilé. Den var också otroligt god. Tillsammans med en pint av det inhemska ölet Cisk var måltiden fulländad.

Vi gjorde också lite inköp, mest vatten, innan vi gick tillbaka till hotellet. Jag har suttit på takterassen, beundrat utsikten och läst lite medan Bertil sov middag.
Vill man se TV på rummet får man lösa ut fjärrkontrollen, för €20 i receptionen. Det har vi inte brytt oss om. Vi tittar lite på SVT play istället. Vi har sett sista avsnittet av Tjuvarnas jul och sedan tänkte vi bänka oss för Kalle Anka, men den kan man inte se i utlandet, så det fick bli På spåret istället.

Malta

Tänk att vi kom iväg. Det har vi knappt trott dom senaste veckorna när det mesta har strulat. Bertils sjukdom har ju inte riktigt hållit sig lugn, och ömsom så mår han illa och ömsom har han ont. Detta har ju gjort att jag mår rätt dåligt. Jag hanterar ju inte det så bra utan blir väldigt ledsen emellanåt. Till råga på allt gick då jag och bröt armen. Bertil tycker nog det är rätt så trevligt att jag är hemma och ber honom om hjälp, men själv blir jag rätt så frustrerad när jag måste ropa på honom.

Ända fram till igår var inte jag säker på att det skulle funka med resan. Men det har gått så bra. Vi var ju uppe 02.00 i morse, och körde iväg en halvtimme senare. Det var gott om plusgrader så vägen var bra. Det var bara lite dimmigt.
Första planet gick i tid från Landvetter och vi fick frukost så det stämde med Bertils piller. Det landade i Frankfurt med god marginal till nästa plan, så det blev ingen stress.
På nästa plan fick vi mer mat, så det blev en tidig lunch. Men vi hade ju startat dagen tidigt, så det var inga problem. Vi fick också sitta vid nödutgången, och där var verkligen gott om plats. Vi kunde sträcka ut benen raka och ändå inte nå stolen framför. Skönt.

Julgran på flygplatsen

När vi landade var det plus 13 grader och sol. Vinden kom från norr, så den var lite kylig.
Vi tog en vanlig stadsbuss in till stället vi bor på. Det tog en timme, men vi fick ju se mycket.
När vi kom till hotellet la vi oss för att vila, och somnade så gott. Nu har vi varit ute och käkat. Det är ju lite svårt att bilda sig en uppfattning i mörkret, men här verkar fint. Vi fick oss lite skönsång till livs, först från en kyrka där porten stod öppen, och sedan från ett gäng glada tomtar som gick runt och sjöng julvisor.
Hotellet tar betalt för allt: internet, kassaskåp och karta. Vi tänkte klara oss utan karta, dom andra två sakerna har vi betalt för, så sänder bara Lisa Syren imorgon bitti så lyssnar vi.

Födelsedag

Idag fyller Bertil år. Det blir inte så mycket firande. Det blir det ju sällan på hans födelsedag. Den ligger ju så till i tiden. Imorgon skall vi åka härifrån 02.30, så ikväll blir det sängen tidigt.
Jag var i alla fall uppe och sjöng i morse. Han fick en kolsyremaskin av mig, som han fick igång efter några försök, så nu kan vi kolsyra vatten.
Vi var bjudna på julmat hos Karin i Tvååker så där var vi vid middagstid efter ett kort stopp på blomsteraffären. Jag hade ju planerat att plantera julgrupper själv i år, men det gick ju om intet. Jag får vara glad att jag klarar så mycket som jag gör med en bruten arm.
Efter middagen hade Bertil en tid på hudmottagningen. Märkena på fötterna som vi trodde han fick av cellgiftet har spridit sig upp på låret. Den läkaren trodde inte alls på cellgiftet utan på svamp. Dom tog en odling, men han fick behandling för svamp i alla fall. Vi får prova det.
Sen blev det en tur med återvinning och en sväng till posten innan vi var hemma igen.
Nu har vi packat det sista. Vädret verkar lite ostabilt på Malta, så det är svårt att veta vilka kläder som skall med. Jag har garderat mig.
Jag pratade med ortopeden i måndags, och det var helt lugnt att åka iväg. Stygnen kan sitta. Dom tar vi när jag kommer hem. Jag har redan fått en tid den tredje klockan tre.
Till sist vill jag önska alla en god jul och ett gott nytt år. Jag hoppas att vi kan höra av oss, via den här sidan även under resan, men internet på hotellet är lite tveksamt. Vi får se vad vi kan göra.

Sjukskriven

Ja nu har jag varit hemma några dagar, och jag känner att det börjar fungera att vara vänsterhänt.
Bedövningen i armen släppte ju där på onsdagsnatten, och då fick jag väldigt ont. Jag tog dom rekommenderade Panodilen, men det hjälpte ju inte ett dugg. Som tur är har ju Bertil ett helt apotek hemma, så där fanns ju något för mig också, så jag kunde somna om. Efter det har jag kunnat följa den föreslagna dosen och idag har jag faktiskt inte tagit något smärtstillande alls. Jag börjar nu också kunna hjälpa till med den handen när jag klär på mig och så. Jag skall nog överleva dom här veckorna. Det största problemet nu är ju hur stygnen skall kunna tas, när jag befinner mig på Malta. Jag skall ringa Ortopeden imorgon tänkte jag, så får vi bestämma.
I torsdags fick Bertil följa med till Kvantum och bära. Efter det var vi på Onkologen. Vi hade båda tid hos kuratorn, fast inte samtidigt. Bertil tyckte det var OK att prata med henne, och för mig känns det också bra. Hon ville att vi skulle gå dit tillsammans, men jag är inte riktigt redo för det ännu. Kanske längre fram.
Bertil mår väl sådär denna veckan, antingen har han ont eller också mår han dåligt.
Han ser i alla fall väldigt fram emot Maltaresan och han kollar vädret varje dag. Nu stiger temperaturen igen, och fram emot fredag blir där ca 18 grader. Hoppas nu bara inte min hand sätter käppar i hjulet.

Handledsfraktur

Tänk vad som kan hända när man tränar. Jag trampade fel på stepbrädan i måndags kväll och ramlade. Tog för mig med högerhanden i betongväggen, så den gick av. Konstigt nog gjorde det inte så förfärligt ont. Jag var väl speedad av steppasset. Jag körde till och med hem. Det var lite svårt att växla bara. Väl hemma gjorde det lite ondare, så jag ringde 1177, för säkerhets skull.Kör in, sa dom, så det gjorde vi. Det blev röntgen direkt, och när vi väntat några timmar på doktorn, så fick vi reda på att det var av och låg fel. Dom gjorde ett tappert försök att dra det rätt, efter att ha stuckit in en stoooor bedövningsspruta i handleden. Det var inte skönt.
Drog gjorde dom, och till och med jag hörde när det klickade i. Sen blev det röntgen igen. Det visade sig då att det inte hade hoppat i rätt.
På ortopedronden morgonen därpå beslöt dom att det skulle ske en operation.
Man få passa på att festa, medan man kan tänkte jag, så jag tog mig faktiskt till luciafirandet på jobbet. Efteråt hade vi lite personalfest, med gröt, skinka och julklappsspel. Det var riktigt trevligt.
Idag har jag varit på operation hela dagen. Skulle vara där sju, men eftersom jag var en akutpatient, skulle dom ju stoppa in mig när det passade. Tio hämtade dom mig, sedan blev det lokalbedövning i axeln, som skulle verka i en halvtimme innan dom satte igång. Det tog lite längre tid för mig, så ungefär elva startade operationen. Dom satte en metallplatta på undersidan och skruvade. Många skruvar lät det som. Kvart i ett var dom färdiga. Det var nästan så dom missade lunchen. Sen var det ju nya kontroller och röntgen av mig, så halv fem skrevs jag ut.
Armen är fortfarande bedövad, så det känns inte som den tillhör mig, men det skall komma tillbaka inom 24 timmar. Jag har fått lite morfin med mig att ta i förebyggande, för det är nog inte skönt när bedövningen släpper.
Jag är sjukskriven till 28 januari, så för att se det positivt, får Bertil och jag en väldig massa tid tillsammans ett tag.

Julkonsert

Just hemkommen från en julkonsert med Varberg Big Band och Goda Hopp. Det är trots allt trevligt med lite julmusik. Annars blir det väl inte så mycket julfirande för oss som skall till Malta.
Igår åt vi faktiskt lite julmat. Bertil vill ju gärna ha skinka, så jag hade beställt en som vi hämtade igår. Den blev väldigt god, det är till och med så jag har ätit några skivor, som inte tycker om skinka.
Bertil har mått relativt bra i veckan. Det är bara smärtan, som vi inte får riktigt bukt med. Den smyger sig på framemot kvällningen. Morfindosen är höjd ännu en gång, men det hjälper inte riktigt. Nu försöker dom med tre Ibuemetin om dagen som komplement och det fungerar. Dom får väl göra en utvärdering när han skall till onkologen på tisdag.
I fredags var jag också på onkologen. Jag har känt ett tag, att jag kanske behöver någon annan än släkt och vänner och prata med. Det naturligaste var ju att vända sig till kuratorn på onkologen. Det kändes som det var bättre att komma till någon, som vet exakt vad det handlar om. Alla hennes patienter har ju samma problematik.
Jag trodde inte jag skulle få tid så fort, men i fredags var jag som sagt där. Det kändes väldigt bra. Det var en person som jag fick förtroende för och kände att jag kunde lämna ut mig till - annars är jag ju inte så bra på det.
Det värsta var att hon ville träffa Bertil också, och det var inte lätt att övertyga honom. Till sist gick han med på att gå för min skull. Hoppas det nu blir bra. Det känns inte bra att övertala honom till något som han absolut inte vill.
Annars ägnar vi oss mest åt att följa väderläget på Malta, för att eventuellt kunna bestämma vad vi skall ha med oss.

Röntgen och läkarbesök

Vi har haft ännu en ganska jobbig vecka. Bertil har fortsatt haft ont emellanåt, och också inte mått så bra. I tisdags efter behandlingen var han väldigt trött, men det är ju vanligt. Det känns bara som det blir värre och värre, och förmodligen är det så också.
I onsdags var det dags för röntgen, men det är ju en rätt smidig företeelse, så där inträffar ju inte så mycket.
I torsdags var det så läkarbesök. Först träffade vi Barbro på Pallitativa teamet. Hon har tagit hand om hans smärtlindring nu, och efter konsultation med läkare bestämt att öka morfindosen med nästan det dubbla. Dom små snabba morfinisarna som han tar, om han trots allt skulle få ont, fyrdubblades från 5 mg till 20 mg. Hon påpekade dock att vi fortfarande befinner oss på väldigt små doser. Han har också ökat cortisonintagen lite och mår därmed lite bättre.
Efteråt träffade vi läkaren och röntgen visade att blodpropparna i lungorna försvunnit och att själva tumören ökat lite. Det var så lite att han tyckte, att det låg inom felmarginalen. Det beror ju på hur bilderna tas.
Vi pratade också lite om cortison, och om Bertil själv kan öka dosen, när det blir sådana eländiga dagar som den dagen vi flög till Berlin. Det kan han och det absolut viktigaste är att han mår bra och ABSOLUT inte har ont. Hoppas Bertil tar till sig detta ordentligt för han säger ofta när han har ont, att det är inte så farligt. Han skall ALDRIG ha ont. Då skall han ta mer morfin.
Bertil tyckte läkarbesöket var positivt, för han hade nog räknat med att det förvärrats mer, eftersom han mått dåligt och haft rätt så ont. Han var glad när vi gick därifrån. Det var ju jätteskönt, för jag var inte lika glad.
Jag tolkade det på ett lite annat sätt. Jag hörde väl bara orden att det hade förstorats, och vi pratade också om att det inte finns någon annan behandling, så när biverkningarna blir för stora, så slutar man bara.
Jag blir så rädd för vad som kommer att hända. Hur länge kommer det att gå? Får vi ännu en jul tillsammans? Tusen tankar snurrar hela tiden i mitt huvud. Det är jobbigt och ibland sover jag inte så bra på nätterna.
Eftersom Bertil för det mesta är positiv, vill jag inte prata med honom om det. Jag vill inte överföra min oro på honom. Jag har börjat fundera på att skaffa mig något proffs att prata med. Onkologen har kurator, men jag vet inte om hon är till för mig. Får väl kolla det.
Helgen har ändå varit rätt så bra. Bertil har varit nästan smärtfri, bara tagit extra morfin en gång. Cortisonen gör också att matlusten funkar. Det är skönt.
Igår vann vi dessutom 67 000 på V75. Visserligen är vi 8 att dela, men det blir ju ändå en nätt slant. Det blir lagom till mina vinterhjul, sa Bertil, men hur kul är det. Jag lägger dom hellre på Maltaresan. Nej bägge dom sakerna är redan betalda, så jag lät faktiskt Bertil beställa en ny dator till mig, för det är jag också i behov av.

Det blåser!!

Det känns som det är dags att blogga. Det är nog bara en tidsfråga innan vi inte har någon ström här. Det rycker bra i huset redan. Det var ju en storm med klass 3 varning detta. Precis som Gudrun och Pär. Vad skall vi döpa denna stormen till? Dagens namn är Astrid, så det får det väl bli. Fast å andra sidan är det ju inte vi som döper stormar. Det är norrmännen, så vi får väl titta i en norsk almanacka.

Air Berlin!

Vi kom hem ordentligt från Berlin. Det var det punktligaste flygbolag vi någon gång åkt med. På hemresan slapp vi också den torra muffinsen och fick ett paket kex istället. Vi hade käkat lunch på flygplatsen, så det blev alldeles utmärkt.
Denna veckan har vi jobbat som vanligt. Det är ju lite sämre väder, så det är inte med lika glatt hjärta man ser till att 18 barn får på sig alla kläder och kommer ut, men vi gör det i alla fall.
Mina promenader på rasten har blivit som en drog, jag mår inte bra om jag inte får den, så jag drar på mig regnstället och ger mig ut då också.
Det gjorde jag i förmiddags också. Det blåste och regnade, men 70 minuter promenad blev det i alla fall. Jag mår så mycket bättre då.
Bertil har jobbat tre dagar. Ja i fredags var det återförsäljarträff, så då satt han på stadt hela dagen. Det avslutades med romprovning och det var kanske den som lockade mest.
Annars har väl veckan varit sådär. Bertil har haft ont och behövt ta extra morfin nästan varje dag. Han är också trött och mår lite kymigt på kvällarna. Han säger redan att det skall bli skönt om det blir en extra lång paus i cellgiftsbehandlingen när vi är på Malta. Maltaresan stämmer ju inte med behandlingscykeln, men dom har ju sagt på onkologen, att vi bestämmer och dom anpassar behandlingen efter våra resor.
Nu är det ju röntgen på onsdag och läkarbesök på torsdag, så får vi väl diskutera lite mer då.
I eftermiddag har vi varit och fikat hos Marianne. Det är mysigt med lite adventsfika i höstrusket. Hon hade bakat lussebullar, vilket inte jag kommer att göra, så det var gott.

Spandau

Idag har vi provat tunnelbanan. Jag hade läst i Berlinboken om Spandau. Jag trodde det var mest känt för att dom hade ett fängelse, där Rudolf Hess, satt ensam i 11 år. Det är det kanske också. Fängelset finns emellertid inte kvar. Spandau är idag känt för sin gamla innerstad, och för citadellet. Vi åkte som sagt dit i morse, och där var vackert. Lite annan rytm på folket också än här på Kürfurstendam där alla mer eller mindre springer. Vi strosade runt i gamla stan och slank in på ett café för en gluhwein. Idag är det varmast hittills i veckan och vi har till och med sett solen, men det är i alla fall skönt att gå in och värma sig.

Vi tittade på lite gamla hus och på stadsmuren, innan vi åkte vidare till citadellet. Det var väl som vilken borg som helst, men borgar är ju alltid kul.
Vi tog oss hem lagom för att äta lunch, och gick sedan på en liten shoppingrunda. det blev mest sockar inhandlat.
Bertil gick tillbaka till hotellet för att vila. Jag gick in på Story of Berlin. Där fick man följa Berlins utveckling genom drygt 750 år. Det blev ju inte intressant förrän vi kom in på 1900-talet. Det var i alla fall en bra utställning.
Nu vilar vi båda på hotellet. Bertil har väl mått sådär idag, så vi får se hur det blir med mat ikväll. Vi kanske tar det här på hotellet.

Rundtur

Gårdagen var ingen bra dag för Bertil. han var trött och mådde inte så bra. Jag väckte honom vid tio, när det var dags för mig att sova. Jag ville att han skulle ta ett blodsocker, eftersom han inte ätit så mycket, efter han tog insulinet. Det var ganska lågt, så han stoppade i sig en frukt och en chokladbit, så kände jag mig lugnad och kunde sova. Jag sov som en stock tills klockan ringde halv åtta.
Bertil mådde mycket bättre, så vi satsade på en rundtursbuss, som vi planerat. Den var av typen hop on hop off, som vi åkt i flera andra städer. Det fungerar bra, man kommer till de mest berömda sevärdheterna.
Vi började med att gå av vid Potstamer platz. Detta centrum av Berlin som återigen blomstrar. Det var ju skillnad när muren skar genom staden. Här gick vi in på ett fik och drack en varm choklad, och studerade de personer som köade för en filmpremiär (tror vi). Galningar.
Efter det gjorde vi ett snabbt stopp på platsen där Checkpoint Charlie förr stod. Där själva övergången var, står idag ett bostadshus, men en liten rekonstruerad kur finns där. I komersialismens tider var där en massa souvenirbutiker och där stod också två utklädda soldater, som man kunde låta sig fotograferas med, mot en avgift, givetvis. Vi är lite allergiska mot sån´t, men ett kort fick man ju i alla fall ta.

Vi åkte vidare till East side gallery. Det är 1,3 km mur som står kvar på sin ursprungsplats. Denna mur är smyckad av konstnärer. Den mest berömda målningen är nog den på Trabanten som kör genom muren, men där fanns även annat som var sevärt.
När vi studerat konsten en stund, var det nästan lunchdags. Vi gick av vid Alexanderplatz. Av TV-tornet såg vi nästan ingenting. Det försvann in i diset, så åka upp där för någon utsikt, var ju inte mycket idé. Vi hittade ett tyskt snabbmatställe, som hade fantastiskt god mat till ett billigt pris.
I övrigt såg man inte mycket av Alexanderplatz eftersom den täcktes av julmarknadsbodar, liksom på flera andra ställen i staden.

Vi åkte vidare till Brandenburger tor, där också turistfällorna poppat upp. Där kunde du fotografera, åka cykeltaxi, åka häst och vagn. Allt för en summa pengar givetvis. Vi promenerade istället till Reichtag, men där fick man bara gå in med guidning, så det hade vi inte lust till.
Vi tog en kaffe istället i väntan på bussen.
Därefter åkte vi rundan klart och gick av här "hemma" på Kürfurstendam.

Vi har också konstaterat idag att dom har börjat nytillverka de gamla trafikljusen där Herr Gårman har hatt. Det var ju en typisk Östtysk variant, men nu har han börjat poppa upp i modern tappning. Det finns också hela affärer, där dom säljer saker som alla har med gubben att göra. Allt från godis, suddgummi och kläder. Lite häftigt, faktiskt.
Ikväll har vi firat tio år tillsammans, genom att gå ut och äta på en genuin tysk ölstuga. Det blev en fantastiskt god kalkonstek med stekt potatis.
Därefter gick vi bort mot julmarknaden. Det visade sig dock att den inte öppnar förrän på måndag, så där hade vi inget att hämta.
Vi gick tillbaka till hotellet och drack kaffe med weinbrand istället.

Berlin

Det blev en tidig morgon i morse. Planet lyfte från Landvetter 06.45, så det var bara att ge sig upp i ottan. Halv fyra körde vi från Grimeton, och anlände lagom när dom öppnade incheckningen, så det var fri fil dit.

Det blev en tidig frukost på Landvetter innan vi lyfte. På planet bjöd AirBerlin på en väldigt torr muffins, men den gick i alla fall bra för Bertil att ta sina tabletter till.
Flygbussen funkade också fint och Bertil hade tittat ut  innan vart vi skulle gå av. Det stämde också så det var bara en liten bit att gå. Vi var vid hotellet halv tio och kunde checka in då och fick ett rum. Det var skönt att sova en timme.
Efter vilan har vi gjort Kürfurstendam. Gatan går ju precis här utanför. Vi flanerade mest och gick i lite affärer. Bertil var trött och frös, så han gick hem på tidig eftermiddag, medan jag gick en extra sväng och gjorde några inköp.
Nu ikväll har vi varit ute och ätit på en äkta, genuin sydtysk restaurang. Tyvärr mår inte Bertil så bra, så han åt inte så mycket. Vi tänkte gå och titta lite på julmarknaden som var längre bort på gatan, men vi la ner det och gick tillbaka till hotellet istället. Bertil har gått och lagt sig och somnat, men det är lite tidigt för mig, så jag sitter nog uppe ett tag till.

Grönkål

Allt går sin gilla gång som vanligt. Bertils fötter blev bättre, så i måndags började han med cellgift igen . Det känns bra att han kan avsluta kuren. Nu har det varit en planerad paus i behandlingen och då blir han ju lite piggare. Han har jobbat tre dagar denna veckan, och han verkar ha fullt upp på jobbet dom timmar han är där. I tisdags var det någon utbildning, eftersom dom skall börja med en ny motorleverantör, så då var han där rätt länge. Det gick bra.
I lördags köpte vi grönkål på torget, efter vi fikat. Jag satte på det koket direkt när vi kommit hem. Det var lika bra. Medan det kokte gick jag en promenad. Det är skönt att det nu är lite torrare i skogarna.

På kvällen var vi bortbjudna. Det var trevligt.
Idag gick mamma och jag en promenad på förmiddagen. Det är lite mer mulet idag, men det är varmt och det blåser inte. Skönt.
Efter lunch var jag sugen på en utflykt. Vi hämtade Bertils mamma i Tvååker, sedan åkte vi till Fjärås. Vi var på Mariebergs gårdsbutik. Inte mycket att ha, men jag fick i alla fall köpt julklapparna vi skall ha på jobbet till ett spel. Vi skall ha lite personalfest efter luciafirandet den 13de december.
Efter det åkte vi till Tjolöholms slott. Slottet såg vi bara på avstånd. Vi fikade i storstugan. Det var mysigt och gott.

Tjolöholms slott

Idag har jag också startat en blogg till. Vi skall ha den på jobbet, så föräldrarna kan gå in och läsa vad som hänt under veckan. Det är så svårt att komma ihåg att berätta allting när man träffar dom i hallen. När jag satt med den lärde jag mig en massa nya saker, så jag passade på att ändra layouten på denna bloggen också. Omväxling förnöjer.
På torsdag åker vi iväg till Berlin. Planet lyfter 06.45 så det vill till att vara morgonpigg. På fredagen har vi varit tillsammans i 10 år, så vi tänkte fira det. Ja det vill säga, vi tror att det var då det hände. Eftersom vi hade jobbat ihop i tio månader och faktiskt hade varit ute tillsammans flera gånger den hösten, vet vi inte riktigt när det övergick från arbetskamrater/kompisar till något annat. Men den 18 november vet vi säkert att någon förändring skedde, så vi har alltid firat det datumet. Vi har inte planerat hur själva firandet skall ske, men något romantiskt ställe hittar vi säkert i Berlin. Rapport kommer att komma.

Söndag igen

Veckorna går så fort. Nu är det söndag igen och jag skall snart köra till Friskis och Svettis. Det blir ett spinningpass innan jag sätter mig i receptionen.

Bertil började få ont under fötterna igen i torsdags kväll. Han ringde onkologen i fredags och dom sa att han skulle sluta med cellgiftet. Det är ju det enda att göra när detta uppstår. Om det är bra på måndag skall han börja igen, och nu verkar det som det nästan har gått bort. Han klarade i alla fall av att golfa i fredags och igår gick vi poängpromenad i Åkulla.
Det har ju varit så väldigt fint väder i helgen. Idag på förmiddagen var väl lite mulet. Jag och Marianne gick en långpromenad i Läjet. Det var skönt.
Inger åkte till Japan igår. Hon skickade ett mail från Tokyo idag att hon kommit fram. Kul.

Ett år har gått

Denna dagen för ett år sedan satt vi på Sahlgrenska och fick för första gången bekräftat att Bertil drabbats av cancer. Hur har detta påverkat oss?
Vi har ju för det första fått en väldig inblick och rutin på hur den svenska sjukvården fungerar. Helt fantastisk. Vi har mötts av så många underbara människor, som verkar vilja göra allt för oss, på vår resa. Det är skönt att den funkar så bra.
Vi har också haft en kontinuerlig kontakt med, det så utskällda organet, Försäkringskassan. Det har också fungerat utan anmärkning. Lite fel vad gäller Bertils utbetalningar har dom väl gjort, men ingen är ju ofelbar. Dom har aldrig någon gång ifrågasatt någonting, vare sig Bertils sjukdom, min närståendepenning eller utlandsvistelser med sjukpenning. Underbart!
Vi har fått lära oss att sköta en väldig massa medicinering här hemma. Bertil sköter ju sina tabletter själv, men jag har ju under en längre period gett honom sprutor. Först för att öka hans blodvärde, och nu på sistone, blodförtunnande, mot propparna som uppstod i lungorna.
Men framförallt har vi lärt oss att leva i nuet, ta vara på varandra, och vår omgivning. Vi uppskattar även dom små sakerna i vardagen.
En vacker höstdag, som den i lördags, kan jag bara njuta i flera minuter av de vackra färgerna körsbärsträdet, som står utanför sovrumsfönstret, har. Det har varit likadant, alla årstider. Jag har aldrig upplevt förr att jag kunnat njuta så av varje dag. Jag behöver, i och för sig inte skotta så mycket snö, som jag gjorde i vintras, igen.
Givetvis finns det hela tiden en oro, hos mig, hur länge vi kommer att få vara tillsammans. Det känns som Bertil tänker på samma sak, även om det är något vi aldrig pratar om. I söndags när Klippe skulle tas in för vintern var han väldigt noga med att jag skulle titta hur allting skulle sättas ihop igen till våren. Givetvis hoppas jag och tror (det måste jag) att Bertil kommer att ta fram Klippe igen till våren och starta honom, men jag förstår ju också att jag måste vara förberedd om så inte skulle ske.
Bertil är också den som tar initiativet till alla våra resor. Det handlar väl också om att leva i nuet. Vi måste passa på att göra det vi vill mest, medan vi kan. Vi planerar ju inte så många månader i förväg. Vi vet ju aldrig vad som händer.
Något vi båda skulle vilja göra igen är att åka till Bredaryd på öl- och whiskyprovning. Det var en jättemysig tillställning. Denna gången skulle vi vilja ha med några vänner. Är det någon som känner för det, kanske fram i februari, så hör gärna av er.
Det lät kanske lite deppigt det här, men jag är otroligt lycklig över att vi fått dessa 365 dagar tillsammans, och att Bertil faktisk de allra flesta dagar mår, efter förhållandena, väldigt bra.
Jag tror inte Bertil kommer ihåg att det är ett år idag, vi pratar nästan aldrig om det som varit, i detta sammanhanget. Han läser inte min blogg heller, för det vill han inte, så ni som pratar med honom, behöver ju inte återge mina tankar. För min del räcker det med att prata/skriva om det här. Jag bearbetar mina tankar och känslor då.
Idag har Bertil fått en ny tid till röntgen. Den 30 november blir han kollad igen.
Han har också varit på behandling idag. Det avlöpte utan anmärkning. Alla värden var bra. Blodsockret var lite högt nu ikväll, men han får ju lite extra cortison i droppet, så det är nog helt naturligt.
Han har jobbat måndag, tisdag och planerar att jobba igen imorgon. På fredag ska kanske Jan-Bertil och han spela golf om vädret och ryggen är bra då. Det är skönt att han är iväg och gör saker. Det mår vi båda bra av.

Visst är hösten vacker!

Normaltid-USCH!

Detta är nog den värsta dagen på året. Jag hatar när det blir becksvart på kvällarna. Det är nog mest att det är så stor skillnad, hur tidigt det mörknar, från igår.
Vi var uppe tidigt som vanligt, då är det ju bra, för då var det ljust. Vi skulle röja det sista i trädgården, men Bertil tyckte det var för tidigt. När klockan blivit nio gick i alla fall jag ut, och tur var det för det började regna strax efter. Bertil kom också ut och vi slängde den sista krukan. Planterade en ny till trappan, med plantor vi köpte på torget igår. Klippe och grillen fick gå i ide och fågelhuset kom ut. Fåglarna fick inga frön. Dom får klara sig själva ett litet tag ännu. Det skall vara varmt även nästa vecka.
Vi var bara ute en halvtimme, men det regnade ganska rejält när vi gick in. Jag var sugen på en utflykt, men det var inget vidare väder för det. Jag frostade av extrafrysen och tittade på en av mina nyinköpta DVD istället.
Efter lunch tittade vi på gårdagens Morden i Midsomer. Det var ett riktigt innemysarväder.
Jag har ju lite svårt för att vara still så nu har jag tagit en promenad i mörkret. Jag gick på golfbanan medan det fortfarande var ledsyn, och sedan fick det bli på vägen. Tack, till den som kom på reflexvästen!
Grimsjön var nog full av vilande Kanadagäss. Jag såg dom inte, men dom hördes. Nästan nästan lite kusligt.

Igår promenerade jag runt Grimsjön. Det är en fin långpromenad (100 minuter). Då var det lite tidigare på kvällen och gässen gick in för landning på sjön.
På kvällen var vi hos mamma och pappa och firade att dom varit gifta i 40 år.
I början på veckan mådde Bertil ganska dåligt. Han var trött och hade ont i huvudet, så vi misstänkte att blodvärdet hade försämrats igen. Så var det inte. Alla värden var så bra. Han har ökat cortisondosen lite och nu mår han bättre igen. Det är skönt. Behandlingen i onsdags förlöpte också enligt planerna. Trött är han ju alltid den kvällen, men han jobbade på torsdagen så då var han piggare.
Nästa vecka är det höstlov i skolorna, så då har vi lite färre barn, men det är också personal som är lediga, så det blir nog en ganska normal vecka.

Helsingborg

Ja, vi kom ju hem ordentligt i tisdags. Sigge blev glad förstås, och det var bara att starta tvättmaskinen och sortera bilder den kvällen. På onsdagen jobbade jag som vanligt och Bertil var både på provtagning och behandling. Det gick bra, alla värden var utmärkta.

I fredags åkte jag till Helsingborg med mina arbetskamrater. Vi hade bokat en Tura-weekend på Grand hotell. Vi åkte från jobbet klockan 14 och var nere strax innan fyra. Efter lottdragning om rumsfördelningen, checkade vi in och tog en vända på stan.
Klockan åtta hade vi bokat bord på Harrys, så vi träffades på ett rum innan och tog en fördrink. Maten på Harrys var jättegod, men servicen lämnade mycket i övrigt att önska. Det tog en väldig tid alltså.
Därför var klockan nästan midnatt när vi var tillbaka på hotellet, så det blev ingen lång efterfest, i alla fall inte för mig. Det var en del som suddade halva natten.
På lördagen åkte vi över till Helsingör och flanerade. Det blev en del tittande i affärer, och en fika på Möllers konditori. Vi åkte tillbaka med färjan kl 13 och tog då räkmackan och ölen, som ingick i turapaketet, som lunch.
När jag var hemma igen vid halv fyra var jag ganska trött. Man är inte så van att sudda på fredagkvällar. Vi hade i alla fall väldigt trevligt.
Idag har jag varit på gymet och suttit i receptionen på Friskis. Jag fick ett tidigt pass idag, för det var någon som ville byta. Det går bra det också.
Bertil hade mått illa när jag var borta och också kräkts. Nu har han i alla fall ätit lite. Får se hur det går.

Ölprovning

Idag hade vi en bokad ölprovning kl 14, Eftersom vi är morgonpigga individer hade vi lite tid att slå ihjäl. Vi gjorde en planering vid frukostbordet.
Det blev beslutat att ta en liten tur på Harrods matavdelning och sedan besöka ett tehus i en park, som låg på väg ut mot bryggeriet.
När vi kom fram till Harrods hade dom ännu inte öppnat. Vi gick då en sväng om en bank, eftersom Sparbanken i Tvååker gett oss pundsedlar som var för gamla. Tredje banken vi besökte var villiga att byta dom åt oss.
Harrods matavdelning var sig lik. Det är kul att bara titta.
Parken vi besökte sedan var väl som vilket grönområde som helst, men tehuset var fint och vi tog en förmiddagskaffe där.

Vi anlände till bryggeriet i god tid. Det blev lunch på puben. Bodil och jag tog också en tur till souvenirshopen, medan J-B och Bertil satsade på ännu en öl.
Prick två blev vi hämtade av Jane som tog oss med på en rundtur i bryggeriets historia och i ölbryggarkonsten.
Turen tog nästan 75 minuter, så när provningen tog vid blev det raska tag. Vi skulle hinna med 7 sorter på en halvtimme, men vad gör man inte. Vi konstaterad att det var dom gamla vanliga "London pride" och "ESB" som var dom bästa.
Efter detta och ett erfoderligt toalettbesök, tog vi tunnelbanan tillbaka till hotellet.
Nu vilar vi innan kvällens bravader.

Stomp

Igår kväll hade internet lagt av här på hotellet, så det får bli en snabb resumé nu på morgonen istället. Igår var väldigt fint väder. Det lovade att bli väldigt varmt så jag satsade till och med på kortbyxor trots att jag egentligen lagt dom på hyllan.
Vi startade morgonen genom att gå på konstvandring längs Bayswater road. Det är lika intressant varje söndag, hur dom lokala konstnärerna orkar packa upp alla sina tavlor längs staketet där. Men dom säljer väl någonting förhoppningsvis.

Därefter tog vi alla fyra en promenad i Hyde park. Pojkarna var där inte så länge, för dom var tvungna att ta sig ut till Arsenal rätt tidigt. Bodil och jag gick vidare. Där är rätt mycket att se i Hyde park. Vi var vid Dianas fontän. Den var häftig. Cirkelrund och vattenfall åt båda håll. Vattnet kom ut där uppe och möttes där nere. Där var vackert.
I parken var också ett motionslopp till förmån för strokeförbundet. Där var också någon form av hästtävling, frisbeetävling och någon fotbollscup för småttingar. Vi tittade på allt och flanerade runt så vi knappt hittade ut igen.
Efter lunch tog vi tunnelbanan till teatern, för att hämta ut biljetterna. Vi hann med en öl på puben innan föreställningen. Där passade vi också på att se första halvlek på Arsenalmatchen som visades på TV. Det stod 1-1 i halvlek. Det blev till slut 2-1.
Föreställningen var fantastisk. Det går inte att beskriva (vi har försökt), men det var jättehäftigt. Vi satt på tredje raden så stundtals var det kanske lite för högt ljud, men det gick bra. Dom spelade på allt, från engångständare, till tidningar, sopor och diskbänkar. Helt otroligt. Vilken korreografi.
Vi var hemma ungefär samtidigt som fotbollspojkarna.
På kvällen åt vi på grannpuben. Det var ingen som orkade promenera så mycket.

Sightseeing

Tro det eller ej, men vi har faktiskt aldrig åkt rundtursbuss i London. Före denna dagen vill säga. Vi hoppade på en sådan klockan nio i morse. Eftersom pojkarna hade biljetter till en fotbollsmatch, och turen tog tre timmar, fanns det inte tid för något "hop off". Vi åkte hela rundan och satt utomhus hela tiden. Vi blev ganska kalla och genomblåsta, trots att det var väldigt fint väder.

Det var en väldigt trevlig runda. Vi som har varit i London flera gånger fick faktiskt lära oss en massa nya saker. Det var roligt. Det blev en hel del bra bilder i det fina vädret.
Vi gick av i Notting Hill och slank in på en pub för lunch. Där blev vi serverade av en kille från Örebro som bott i London i ett år och stormtrivdes.
Efter maten skildes vi från de fotbollsintresserade och tog tunnelbanan till Marble arch. Där gick vi ännu en gång på Primark. Där var helt hysterisk med folk så här en lördag eftermiddag, men det var trots allt bättre när vi kunde gå där själva utan att några män stod vid dörren och väntade. Bodil fick tag på en jacka och jag köpte någon mer tröja.

Efter det tog vi tunnelbanan till Westminster. Det ingick nämligen en gratis båttur på Themsen i bussbiljetten och det var vi ju tvungna att utnyttja. det var ett underbart väder så det blev en fin tur till Towern. Det fanns ingen guide ombord så besättningen guidade själva på sitt eget speciella sätt, men det var kul.
När vi skulle hem strulade det lite med tunnelbanan. Dom gör ju enorma förbättringar i trafiken nu inför OS nästa år och ingen av linjerna gick från den närmsta stationen. Det var bara att knalla till nästa, där tågen gick, och ta oss "hem".
Vi hade inte mer än kommit innanför dörren, innan de fotbollsintresserade också dök up.
Nu ikväll har vi varit på puben "The Swan" och ätit. God mat och god öl.

London - ännu en gång.

Jag älskar bara den här staden och dess atmosfär. Fast igår när vi anlände till Victoria station från Gatwick kl 6 på kvällen var det lagom kul på tunnelbanetågen. Man fick nästan ha skohorn för att komma av och på. Efter Paddington station var det väldigt nära till hotellet och det var ju bra. Vi var väldigt varma så det var bara hoppa i duschen.
Efter goda revben på puben Pride of Paddington var det bara sängen som hägrade. Vi sov gott inatt.
Efter frukost i morse bestämde vi oss för att promenera. Solen hade kommit upp och det såg lovande ut för riktigt fint väder. Vi flanerade längs Oxford street och givetvis gick vi in på Primark och gjorde några fynd. Vi var också inne på HMV för jag köper ju den gamla TV-serien "I vår herres hage" när vi är här. Nu har jag den kompletta serien, så nu kan jag bara sitta hemma och njuta i vinter. Givetvis pausade vi i handlandet med en öl på en pub vid Oxford cirkus.
Efter det blev det en tunnelbaneresa till Camden market. Där kan man bara njuta av det fantastiska folklivet och det enorma utbudet av internationell mat. Vi är ju lite mer konventionella så vi tog en publunch.
Naturligtvis flanerade vi också bland alla stånden. Nåja inte alla för då hade vi väl varit kvar ännu. Bertil vill ju gärna vila lite på eftermiddagen.
Så nu vilar vi ut på hotellet. Jag surfar och ser TV samtidigt och Bertil sover.
Om ca en timme kommer Bodil och Jan-Bertil till vårt rum, så skall vi planera kvällen. En bra gissning är att vi går och äter på en pub.

Camden market

Söndag igen!

Vart tar tiden vägen? Jag tycker det går så fort, är det åldern?
Denna veckan har varit lugn. Bertil var på sista behandlingen för den här gången i tisdags. Han har försökt få intyg för att föra de blodförtunnande sprutorna ombord på flygplanet, men läkarna på onkologen har aldrig skrivit ut något sådant. Vi får väl hoppas det går ändå. Intyg på insulinet har han fått. Det var helt naturligt att man skulle ha ett sådant. Spruta som spruta kan jag ju tycka, men, men.
På torsdag flyger vi alltså iväg till London. Det skall bli mysigt.
Imorgon skall Bertil till diabetesläkaren och då följer jag med, så får vi se vad dom säger. Hans blodsocker ligger helt stabilt, så det kan inte vara några problem. Han har klarat sig på 2 cortisontabletter nu i en dryg vecka också, så det verkar som det räcker till.
På tisdag skall faktiskt jag till doktorn. Det höll nästan på att komma bort i alla Bertils läkarbesök. Det är ju bara den årliga kontrollen, så jag får förnyat mina recept.

Igår var det fullt med folk på Veras och fikade. Ulla, Gunnar, Jan-Bertil och Bodil kom också dit så vi fick sitta vid två bord. Bertil och jag bytte bord till påtåren. Det var trevligt. Vi hann också med en sväng på torget innan vi åkte hem för att köra ved. Det blev fullt i vedförrådet. Nu kan vintern komma. Det känns bra.

Idag blev det poängpromenad i Åkulla igen. Nästa sista för dom, men sista för oss eftersom vi inte är hemma nästa vecka. Idag var det riktigt bra frågor. Vi kunde nästan alla. Det var väl nästan bara någon konstig växt som vi inte visste namnet på.
I eftermiddag har vi gjort ännu ett ryck i trädgården. Vi slängde de sista krukorna, räfsade löv och satte in växthus, vattenslang och parasoll (det gömde vi sist).
Nu är jag snart på väg till Friskis&Svettis. Först blir det spinning. Sedan ett receptionspass på två timmar.

Höst...eller?

Meterologiskt är det väl inte höst. Det är väl fortfarande för varmt. Jag tycker det är höst när löven gulnar och skogarna är fulla med svamp, så för mig är det höst.
I lördags var det höstmarknad på torget. Inte för att vi märkte någon skillnad.
Vi gick också i affärer och köpte kläder. Bertil tyckte att han låg dåligt till inför Londonresan. Han köpte tröjor och byxor på Dressman och jag var på Rydholms och handlade en kofta.
Marianne lurade på mig ett Varbergskort förra veckan, men nu har det lönat sig. Vi fick rabatt på kläderna.

På eftermiddagen gick mamma och jag en ny runda. Den var jättebra och där var fint att gå, men också gott om älglöss. Jag plockade bort sådana långt efter att jag kommit hem.
På kvällen ringde dom från akuten. Bertils mamma hade cyklat omkull och hamnat där. Hon hade slagit huvudet, men det var ingen större fara med henne så dom ville skicka hem henne. Vi körde givetvis in och hämtade henne. Det var knappt vi hittade dit i dimman, men det gick bra att köra till Tvååker sedan.
Idag har vi gått en lång poängpromenad. Svåra frågor denna veckan också.
Bertil var på behandling i tisdags. Det gick bra. Alla hans värden var bra.
Han har också jobbat ett par dagar. Han tycker det är skönt att komma ut och känna att han gör nytta, och det känns som dom tar emot honom med öppna armar på jobbet. Det är bra.
Imorgon kommer sotaren, så då får han passa honom och på tisdag är det ny behandling, så nu blir det inget jobb förrän på onsdag.
Jag skall jobba imorgon, men det blir inte som vanligt, för vi har planeringsdag.

Söndag igen

Vart tar veckorna vägen? Nu är det söndag igen och jag sitter i receptionen på Friskis&Svettis. Man får hitta på något för att slå ihjäl tid här. Sista passet börjar när jag kommer hit, så dom som droppar in nu skall till gymet. Dom är inte så många en söndag kväll. Särskilt inte idag när det är så fint väder. Sen är det ju en och annan som ringer, men dom är inte så många dom heller.
Jag har varit på ett spinningpass innan. Det var jobbigt idag, ibland är det bara så. Men det är väl som det skall vara. Man skall ju bli svettig och trött.
Vi gick poängpromenad på morgonen. Då var det lite fuktigt, men det var en bra promenad och vi kom ut lite. Svåra frågor idag också. Två fotbollsfrågor, och Bertil kunde bara den ena. Inte bra!
På eftermiddagen spelade Bertil golf och jag bakade sockerfria bullar. Undrar om dom gick att äta.
Igår var vi hos Borrbrings och planerade för Londonresan. Vi bestämde lite vad vi skall göra och hur vi skall ta oss till Landvetter.
Bodil och jag skall se Stomp, när pojkarna är på fotboll, så jag köpte biljetterna idag. Det var 43% rabatt, så dom kostade bara £28. Billigt!
Veckan har varit lugn annars. Bertil var hos ögondoktorn i måndags, men det var inget som anmärkningsvärt. Det såg bra ut. I tisdags var det en ny behandlingsomgång och alla värden hade förbättrats så det var bara att köra på. Läkaren har också tillsammans med diabetesläkaren bestämt att Bertil skall ligga kvar på 2 cortisontabletter hela tiden. Han måste ju må bra. Man får anpassa insulinet efter det, helt enkelt. Sockervärdena ligger jättebra, så han har nog lagom med insulin.
I veckan har vi också bestämt att vi skall åka bort över jul (också). Vi åker till Malta den 23 december.

Höst i trädgården

Denna veckan har det varit behandlingsuppehåll. Bertil har mått fantastiskt bra. Han har jobbat tre halva dagar. Det är roligt när han har ork att komma iväg.
Denna helgen har vi bara varit hemma. Det är skönt det också.
Vi var som vanligt på Veras i lördags. Hann med en sväng på torget och på ÖoB också. Jag skulle gå en lång promenad på eftermiddagen. Gick lite vilse, så det blev en väldigt lång promenad, men det skadar ju inte.
På kvällen grillade vi, trots att det började småregna, precis när jag skulle tända. Det gick bra, och det blev väldigt gott. Vet inte om det var sista gången. Jag tycker det är mysigt, så jag håller nog på lite till.

Idag blev det poängpromenaden i Åkulla. Det var inte en lång runda, men frågorna var svåra, så det tog lite tid i alla fall. Resultatet har inte kommit ut ännu, så vi vet inte hur det gick.
På eftermiddagen körde vi lite höströjning i trädgården. Bertil ställde in trädgårdsmöblerna och slog kanterna. Jag rensade ogräs, planterade nya jordgubbsplantor, slängde vissna krukor och plockade hallonen.

Det är rätt dåligt på hallonfronten. Det är lite för dåligt med sol. Sen hade vi ju frost här en morgon också, och det syns på hallonen.
Nästa vecka blir det några sjukhusbesök för Bertil. På måndag skall han till ögonmottagningen (obligatoriskt för alla diabetespatienter) och på tisdag är det behandling. Hoppas hans värden är bra så han kan börja med tabletterna igen. Han har ju hållt upp några veckor nu.

Ölprovning

Då har vi klarat nästan en vecka med diabetestänket.Så länge vi har dagliga rutiner fungerar allt som det ska. Blodsockret ligger på normala värden och han sprutar morgon och kväll. Det är när vi avviker från det normala som det blir lite svårt. Lördag morgon till exempel äter Bertil två frukostar. En hemma kl 07.30 i samband med att han tar sina tabletter och en kl 10, på Veras. När skall ha ta insulinet. Förmodligen i samband med den första frukosten. Det gjorde han inte i lördags och han hade bara svalt sista tuggan så spydde han upp alltihop igen. Vet inte om det berodde på brist på insulin. Just nu gissar vi bara, men han har ju kontakt med diabetessköterska varje vardag, så han får väl fråga.

I fredags var det också problem. Då skulle vi vara på ölprovning med lite tilltugg kl 18.00-19.30 och sedan skulle vi äta på Zorbas. Då fick vi besked om att spruta insulin innan maten, kolla blodsockret när vi kom hem och äta en kvällsmacka. Det funkade bra. Blodsockret var bra när vi kom hem och Bertil var inte sugen på någon macka, så det hoppade vi över. Att man skall äta beror ju på att alkohol är blodsockersänkande, därför är det viktigt att äta när man druckit alkohol.
Ölprovningen var väldigt trevlig. Den leddes av Robert på Byaregården. Där har han byggt upp sitt eget lilla mikrobryggeri. Han var precis på väg att leverera sina första flaskor öl till krogarna i stan. Det var bara det lilla problemet att etiketterna inte hade kommit ännu. Vi fick prova 5 sorter - pilsner, ale, indian pale ale, veteöl och porter. Goda allihop utom veteölen, som inte i någon form är drickbar. Vi fick också titta runt i hans lilla bryggeri. Det är roligt att träffa någon som verkligen brinner för det han gör. Han håller ölbryggarkurser också, det skulle vara kul att prova någon gång.
Håll i alla fall utkik efter Byaregårdens öl nästa gång ni är på krogen. Den är väl värd att prova.
Igår var jag med mina gamla gymnasiekompisar på en dagsutflykt till Helsingör. Det var också trevligt.
Idag började poängpromenaderna i Åkulla. Det var en bra runda som tog en timme. Bertil orkar det, troligen för att man stannar och svarar på frågor längs vägen. Resultatet har redan kommit ut. Det blev ingen vinst! Vi visste inte hur många länder som gränsar till Libyen (det är 6 st, så slipper ni slå upp det).
Nu skall jag om liten stund till Friskis o Svettis. Först är det spinning, sedan receptionen.

Utskriven

Nu är han hemma igen. Underbart skönt. Vi fick reda på igår att sköterskorna trodde det var på gång. Dom vill bara att man träffar dietist och diabetessköterska innan man går hem. Dom skulle ordna så det skedde idag. Eftersom jag inte visste åkte jag till jobbet som vanligt halv åtta. Bertil ringde strax efter nio och meddelade att det blev kl 11 och kl 13.
Jag fick lämna mina fantastiska arbetskamrater i sticket ännu en gång. Ingenting är omöjligt för dom.
Först fick vi träffa dietisten. Viktigast var att man har regelbundna måltider. Tre huvudmål med jämna intervaller samt 2-3 mellanmål. Det lever vi redan efter så det var ju inte ens ett problem. Eftersom Bertils diabetes beror på en annan medicin är det ju lite andra villkor för honom. Minskar man på cortisonet sjunker blodsockret och vise versa. Så idag vet ju ingen riktigt hur det kommer att utveckla sig. Viktigt att testa blodsockret ofta.
I övrigt skulle han väl hålla sig borta från sötade drycker. Saft, läsk och fruktsoppa. Jag hade redan köpt sockerfri apelsinsaft till honom. Proteindrycken dom skrivit ut åt honom på onkologen, duger inte längre. Han hämtade ut ett nytt flak i veckan. Är det någon som behöver lite proteindryck är det bara att komma och hämta. Jag föreslog att vi skulle sälja på gymet, men det är nog ingen bra idé. Sen var det ju det svåraste, glass, ska han undvika. Ska han äta det skall det vara i samband med mat, som efterrätt. Inte som enskild fika på kvällen. Blodsockret ökar för mycket då. Det blir till att hitta andra alternativ.
Det känns mycket så här i början, men vi löser detta. Vi har ju klarat allt annat.
Bertil är i alla fall vid gott mod. Han tar blodprov och sprutar insulin som han aldrig gjort annat.
Jag och Sigge är glada att han är hemma. Vi mår alla så mycket bättre om vi får vara tillsammans.

Sjukhusvistelse

Dålig hjälpreda!

Har just tillbringat tredje natten ensam i huset. Ja förutom Sigge då förstås. Två nätter har han legat i Bertils säng, men i natt ville han hellre vara ute.
Nå, skall väl börja från början. När Bertil i tisdags var på onkologen talade dom om att han hade förhöjda blodsockervärden. Det är en biverkning från cortisonet. Dom minskade på cortisonet och bad han minska på sockerintaget. På tisdag kväll mådde han ju inte så bra, men vi härledde det till det minskade cortisonintaget och att han faktiskt hade cellgiftsbehandlats på eftermiddagen.
På onsdagen när jag kom hem hade han både spytt på dagen och varit väldigt törstig. För mig är det ju ett tecken på diabetes så jag skällde lite på honom för att han inte tagit kontakt med onkologen. Han hade somnat på eftermiddagen och missat telefontiden, så han lovade mig att ringa morgonen därpå så fort dom öppnade klockan åtta. Då sa dom att bästa sättet var att gå via vårdcentralen, så det gjorde han.
Han fick en tid på förmiddagen och då bestämdes att han skulle åka till sjukhuset och läggas in. Han ringde mig till jobbet och berättade. Det skall väldigt mycket till för att han skall ringa dit. Han gör det nästan aldrig, fast jag sagt att det är OK!
Jag åkte hem direkt, jag har fantastiska arbetskamrater som ställer upp.
Vi åkte in via akuten för att han skulle skrivas in av en läkare. Då var hans sockervärde 27. Det skall vara mellan 5 och 8. Ganska högt alltså. Han fick lite insulin redan där och dom satte dropp.
Sen blev det avdelning 5A bara 2½ timme efter vi kommit in, så det gick väldigt bra.
Nu ligger han där för att dom skall ställa in insulindosen. Det känns bra att han är omhändertagen, även om det är trist att gå här hemma själv.
Jag är hos honom mycket, men det är ju en del att sköta här hemma också. Saker som vi alltid gör tillsammans eller Bertil sköter får jag komma ihåg att göra. Tvätta, vattna blommorna och städa till exempel. Sigge är ju inte till mycket hjälp där heller.
I fredags tog jag ut en närståendedag, för att kunna vara med och prata med läkare. På eftermiddagen tog Inger med mig till GeKås, och det var skönt att tänka på något annat. Det blev en vinterjacka (jag är rustad för -20 nu) och träningskläder.
På kvällen var jag hos mamma och pappa och åt.
Igår fick Bertil faktiskt komma hem en stund på eftermiddagen och det var mysigt att ha honom i huset igen. Förhoppningsvis får han det idag också. Jag skall åka upp till honom nu, får vi se vad dom säger.

Kräftskiva

Karin har bakat det fina brödet!

Igår hade vi kräftskiva. Ja inte här, utan hemma hos Anki, som har uterum. Det var väldigt trevligt. Bertil är lite skeptisk till kräftor, men var väldigt nöjd med festen när vi kom hem. Han tyckte det hade varit jättetrevligt.
Spruttagningen går bra. Det blir små blåmärken vid varje stick, men det verkar inte gå att undvika. I fredags blev det ett jättestort blåmärke, så jag lyckades väl träffa något blodkärl. Det ser illa ut, men han är inte öm där, så det är nog ingen fara.
Veckan på jobbet har varit bra. Där är inte fullt ös riktigt än, men det kommer nog nu i veckan. Vi har haft ett APT om den nya skollagen, igen, och det är nästan så man börjar tröttna på den redan. Nej då det blir nog bra, det är lite mycket just nu bara.
Igår bokade vi en resa till Berlin. Vi har varit tillsammans i tio år den 18 november, så vi bestämde oss för att fira det i Berlin. Bertil vill åka bort över jul också, men där tycker jag vi kan hejda oss. Det är ju dåligt med helgdagar i år, så man kanske skulle slå till med att vara hemma. Vi får väl se hur det går.

I eftermiddag gick Marianne och jag runt Björkasjön och letade svamp. Vi hittade några stycken. Så det räckte till kvällsmat till mig i alla fall. Det var en trevlig vandringstur i det vackra vädret och det var nog det viktigaste.

Nya sprutor

Idag blev det behandling som det skulle på eftermiddagen. På morgonen var Bertil på röntgen. Där hade dom upptäckt små blodproppar i lungorna. Väldigt små och väldigt långt ut. Det är vanligt att man får det, tydligen. Under cellgiftsbehandlingen kom en doktor in och pratade med Bertil. Han har fått blodförtunnande i sprutform. Det skall ges varje dag, så nu får syster Elisabeth rycka in igen. Jag har just provat, och det gick lysande.
Dessa sprutor skall tas varje dag i minst 6 månader, så jag kommer att få träna mycket.
I övrigt hade tumören inte förändrats, och det var ju skönt.
Han har kvar sin tid hos doktorn den 8 september, så då får dom väl prata mer. Jag följer ju med då också.

Colten har kommit hem.

Jaha, så var då ännu en arbetsvecka till ända. Lite fler barn denna veckan. Lagom många, så vi kan hitta på lite.
Bertil har mått så bra, det är roligt. Han har jobbat tre dagar, så i måndags fick jag låna en bil av mammas och pappas granne. Tur man har försänkningar. I onsdags var det i alla fall leverans av Colten. Det var oerhört skönt att bli bilburen på riktigt igen. Den är bra att köra, och allt känns jättebra. Jag har inte läst instruktionsboken ännu, så de flesta finesserna har jag inte kommit underfund med. Jag har i alla fall provat regnsensorn, farthållaren och start/stopp funktionen. Det funkar bra. Jag har lite problem med färddatorn, men jag får väl sätta mig och trycka någon timme i helgen.
Idag var Bertil iväg på morgonen för att ta prover, för han skulle på behandling på eftermiddagen. När han kom till sjukhuset var det fel. Det var imorgon behandlingen skulle ske. Den lite lätt vimsiga semestervikarien hade skrivit fel på hans lapp. Tyvärr kan dom ju inte ta honom, för hans cellgift kommer inte dit förrän samma dag han skall ha det. Det var bara att köra hem i oförrättat ärende.
Läkartiden är också ändrad. Nu är det den 8 september.
Imorgon är det i alla fall röntgen på förmiddagen och behandling på eftermiddagen.
Jag har hämtat Therese idag. Vi åkte till Stättared och gick en sväng i skogen. Där är så fint. Det var så härligt väder också. Vi träffade en Linderödsgris som nog trodde vi skulle mata honom, för han såg så lycklig ut när vi gick förbi.

Första arbetsveckan

Det har varit lite problem med logistiken i veckan. Det är svårt med bara en bil. I måndags hade jag pappa och mammas bil och på torsdagen fick jag ha Bertils. Då fick jag passa på att göra ärenden och också träna lite simning. Dom andra dagarna har Bertil fått skjutsa mig. Det går väl för så kort period.
Det har varit väldigt lugnt på jobbet också. På min avdelning har vi haft som mest 5 barn. I början på veckan var ju det bra, jag fick gjort mycket, men det blir ju trist i längden. Nästa vecka kommer i alla fall några fler tillbaka.
Bertil har mått bra hela veckan. Det är roligt att laga mat, när han så gärna vill äta. Han tar också ett extra mellanmål när han är hemma, så jag får börja baka igen, för det blir te och kaka på eftermiddagarna. Tänk att lite cortison kan göra sådana underverk. Däremot har ju synen förändrats igen. Det är precis som att det blir bättre. Det var ju likadant i vintras och då åt han ju en massa cortison, så förmodligen beror det på det. Han tar hellre det, säger han, om han får må bra. Han har fått en läkartid den 2 september, för att få reda på resultatet från röntgen, så vi får väl passa på att fråga hur det funkar med ögonen.
Denna veckan är ju behandlingspaus, så han tänkte försöka jobba tre dagar. Jag bara hoppas att jag får en egen bil i veckan, så jag kan träna lite och sköta mina ärenden..
Just nu står jag i receptionen på Friskis & Svettis. Där kan man få mycket gjort om här är lugnt. Just nu började ett jympapass, så dom har nog anlänt allihop.

Sista semesterdagen

Det regnade mycket innan idag och det blåser rätt duktigt. Det är nästan så man får lite höstkänsla. Det är väl bra nu kanske när man skall börja jobba. Vi skall snart går till Linnarp för att låna en bil. Jag har ju fortfarande inte fått min, och Bertil vill gärna jobba imorgon så då fick vi låna en hos mamma och pappa.
Denna veckan var jag återigen med på behandlingen, och det känns bra att vara det emellanåt. Bertil har haft ont några kvällar, så dom bestämde att öka morfindosen. Jag, som har en tendens att måla f-n på väggen, tror ju givetvis då att det försämrats. Det behöver inte vara så, tydligen. Kroppen vänjer sig vid morfinet och kan behöva lite högre dos emellanåt. Den dos han äter är tydligen vääääldigt liten. Får väl känna mig lite lugnad. Dom bestämde också att sätta in lite cortison, för att öka välbefinnandet, som hon sa. Hon var givetvis tvungen att prata med doktorn om det, så hon ringde dagen därpå med ett schema. Det hjälpte redan första kvällen. Det är så roligt att han tycker det är gott att äta på kvällarna igen.
Bertil har också fått en ny röntgentid. Den 23 augusti är det dags igen.
Annars har vi mest tagit det lugnt. Jag var turist i min egen stad i måndags. Strandtågen och fika på fästningsterassen. Det var jag och Theres.
I onsdags hade vi en liten grillfest till och då tog våra sista potatis slut, men vi har börjat skörda morötter och bönor istället. Många tomater får vi också varje dag.
I fredags var jag på "Songs of ABBA" på teatern och åt sedan på Cheers & Beers. Vi tog också en sväng till hamnen för att titta på segelfartygen som är på besök.
Ikväll skall jag med kompisar till Bondens loge för att äta köttbuffé och se West of Eden, keltisk folkrock.

Utsikt från fästningsterassen

Grillfest

Bertil har nog kollat väderleksprognosen varje dag denna veckan. Vi var ju glada bägge två om vi hade klarat oss utan att låna partytältet till grillfesten. Det var makalöst vad dom kunde ändra sig på SMHI. Till sist bestämde dom sig i alla fall för att vi skulle slippa regn, och det hade dom rätt i.

Så här fina potatisar har vi fortfarande.

Det blev en helt fantastisk kväll. Det var inte en vindpust och det var ljumt i luften. Sol var det inte så mycket, men det behövs ju inte.
18 stycken blev vi till sist, så det blev ett rätt långt bord. Alla engagerade sig som vanligt i frågesporten och efter maten och kaffet blev det en liten kubb-turnering.
De sista gästerna gick kvart i ett och då var det fortfarande OK att sitta ute även om det hade blivit lite fuktigt

Inget bra boll-läge!

Golfarna i sällskapet bestämde att ta en match idag klockan tre och jag följde med för att föra protokoll och ta kort förstås. Det var nästan olidligt varm på Blixtorps golfbana. När dom gick de första hålen stod det helt still, sedan började det som tur var fläkta lite.
Det var trevligt att komma ut lite och man får ju en ganska lång promenad.
Resultat? Ja eftersom jag förde protokollet, så vet jag hur det gick, men det kan ni ju få fråga dom själva om.

Fortsatt semester

Vi kom hem i fredags. Vi hade ett fruktansvärt väder när vi körde från Heiligenhafen. Det regnade och blåste, så man knappt trodde det var sant. Det gick väldigt snabbt att lasta bilen, när vi handlat i Bordershopen. Det gällde ju att undvika att lasta för mycket vatten. Båtresan blev lite gungig också, men det gick bra. På vägen ösregnade det ända till Köpenhamn, sen började det äntligen klarna upp och när vi var hemma vid fyratiden var det riktigt fint väder.
Efter det har det ju inte varit något vidare semesterväder. Det regnar ju mest varje dag.
I lördags kväll var vi på stort 40-årskalas i Brogård. Vi satt inne i ladan som tur var, för det skvalade mest hela tiden utomhus.

Ta en sista titt på Clion!

I söndags var vi, enligt traditionen, på Långås marknad. det regnade på oss då också. Det var till och med så att det var knallar som redan gett upp.
I söndags satte vi också ut annons på Blocket för att sälja min lille Clio. Det var nämligen så att jag inte bara provkörde bilar, innan vi åkte på semester. Jag köpte en också. En helt ny Mitsubishi Colt. Det var många som ringde på annonsen och igår eftermiddag var den såld och hämtad. Jag fick det pris jag begärde också. Det var en falkenbergare som köpte den, men det var en present till hans far. Så om några veckor rullar den lille bilen i Kosovo.
Eftersom det tar några veckor innan Colten kommer står vi just nu med bara en bil. Så länge vi har semester går det ju bra. Får väl se hur det löser sig sedan.
I eftermiddag har jag varit hos Mariann och gjutit i betong och Bertil varit på Harabäcken och spelat golf. Det gick att samordna det också.
Nu äntligen skiner solen på oss också. Grillfest skall vi ha på lördag. Vi får verkligen hoppas på bra väder då.

Heiligenhafen

Undrens tid är ännu inte förbi. Till och med i Tyskland, börjar internet få sitt genombrott, och vi har lyckats få uppkoppling på alla hotell. Till och med på detta lilla, som vi nu bor på för tredje gången. Vi fick till och med samma rum som i påskas, så vi känner oss som hemma.
Här i stan känner vi oss också som hemma. Vi har kört samma tur som vi brukar. Vi parkerar på Penny Markts parkering och använder deras kundvagn, till alla affärerna. Det är bara att gå till bilen och lasta i, mellan varven.
Efter lunch på pannkakshuset, har vi också hunnit med en tur till hamnen, lite klädinköp på Stoltz samt en öl på torget. Vi kan ju som sagt vändorna här. Vi var inne och beställde bord på favoritrestaurangen - Lütt Huis - också, så vi säkert får plats halv åtta, när vår mattid är.
Nu vilar vi lite på rummet. Bertil behöver ju helst sova lite eftermiddag om han skall orka kvällen.
Imorgon styr vi bilen hemåt.

Glückstadt

Nu har vi kommit in i Tyskland igen. Det är skönt med tanke på restaurangpriserna. Det är nästan dubbelt så dyrt att äta ute i Holland och Belgien, men vi som är ofta i Tyskland är väl bortskämda. Dom andra länderna är rätt lika Sverige.
Det var lite omläggningar och vägarbete när vi körde i morse, så det tog lite längre tid att nå Nordsjövallen (heter den ju, det gäller att hålla koll på världshaven) än vi hade räknat med.

Väl på den stannade vi som alla andra för att fotografera, där tillfälle gavs. Det är väl fantastiskt att man kan få tusentals människor att stanna för att kort på en motorväg, men alltihop var ju gratis så, varför inte.
Det var visserligen inte så många när vi var där. En busslast japaner bara. Bertil som aldrig fotograferar, fick hjälpa till, så alla kom med på bild, med Nordsjön i bakgrunden. Snyggt!

idag har det varit så roligt att köra bil, och vi har sett så mycket fint att vi nästan glömde bort att vi behövde sova i natt också. Bertil har åkt färjan över Elbe innan och tyckte det var mysigt, så vi tog den vägen. Han har bara åkt utanför sommarsäsongen och den kön vi hamnade i, har han nog inte upplevt.
När vi kom över var klockan över fem. Egentligen lite för sent att leta hotell, tycker vi. Vi körde in i första by och fick ett rum direkt. Vi har just varit ute och tagit en öl och den här byn är lik dom flesta andra tyska. Ett fint rådhus vid ett torg.
Imorgon har vi bokat vårt "vanliga" hotell i Heiligenhafen och där har dom inte internet (om dom inte skaffat sedan i påskas), så kanske blir det ingen mer blogg förrän vi är hemma.