Annandag jul

Efter att ha kollat väderprognosen bestämde vi oss för en rundtur idag. Dom kör några olika hop on bussar här, men vi bestämde oss för den södra turen. Det blåste bra i morse så Medelhavet trängde in på gatan, men malteserna var nog vana, för dom klarade det så bra. Solen sken så vi provade ett litet tag att sitta på den öppna övervåningen i bussen, men det blev för kallt.
Första stoppet vi gjorde var i Valetta. Hela stan är ju med på världsarvslistan och det kan man förstå, med tanke på de magnifika byggnadsverk som finns där. Det är svårt att förstå att nästan hela Valetta var sönderbombat efter kriget. En annan anmärkningsvärd sak är att gatorna går i ett perfekt rutmönster. Spikraka gator alltså och alla kvarter är rektangulära.
I Valetta var också ett underbart väder. Solen sken och det var riktigt varmt.

Kyrkan i Marsalokk

Efter Valetta satt vi länge på bussen. Nästa gång vi gick av var i den lilla fiskebyn Marsalokk. Den är berömd för att hamnen är fylld av dom traditionella maltesiska båtarna. Där är också marknad på kajen varje dag i veckan. På söndagar är det fisk, dom andra dagarna i veckan är det krafs. Idag är det måndag, så... Jag köpte i alla fall en minibåt till min prylhylla.
Vi åt lunch där och Bertil bestämde sig för att prova den maltesiska nationalrätten kaningryta. När den kom in var jag glad att jag inte gjort det valet. Det var kaninens ben som låg på tallriken, så med min brutna hand hade det inte blivit lätt. Jag fick smaka lite i alla fall, och det var väldigt gott.
När vi kom ut från restaurangen började det regna och alla presumtiva resenärer på bussen skylde på den offentliga toaletten.
Vi fick i alla fall en sittplats så vi kunde få guidning i våra hörlurar.
Jag hade bestämt att vi skulle gå av nästa gång i Hagar Qim, en berömd tempelruin. Bertil var tveksam till det i regnet, men när vi kom dit klarnade det upp så han steg av med mig.

Hagar Qim

Men när han konstaterat att det blåste kallt ute och dom ville ha €9 för att man skulle få titta på sten, beslöt han att vänta på caféet.
Jag kan ju inte motstå en tempelruin, så jag betalade snällt. Det var magnifikt, men också väldigt kallt, så jag hamnade snart på caféet jag också,
När vi kom tillbaka till Sliema öste regnet ner och när vi gått dom 500 meterna till hotellet var vi genomblöta. Bertil var trött och hade ont i ryggen, så vi beslöt att göra en hemmakväll. Jag har varit på Subway och köpt mackor och i kiosken och köpt öl, så nu ligger vi här och lyssnar på regnet utanför.