Sjukhusvistelse

Dålig hjälpreda!

Har just tillbringat tredje natten ensam i huset. Ja förutom Sigge då förstås. Två nätter har han legat i Bertils säng, men i natt ville han hellre vara ute.
Nå, skall väl börja från början. När Bertil i tisdags var på onkologen talade dom om att han hade förhöjda blodsockervärden. Det är en biverkning från cortisonet. Dom minskade på cortisonet och bad han minska på sockerintaget. På tisdag kväll mådde han ju inte så bra, men vi härledde det till det minskade cortisonintaget och att han faktiskt hade cellgiftsbehandlats på eftermiddagen.
På onsdagen när jag kom hem hade han både spytt på dagen och varit väldigt törstig. För mig är det ju ett tecken på diabetes så jag skällde lite på honom för att han inte tagit kontakt med onkologen. Han hade somnat på eftermiddagen och missat telefontiden, så han lovade mig att ringa morgonen därpå så fort dom öppnade klockan åtta. Då sa dom att bästa sättet var att gå via vårdcentralen, så det gjorde han.
Han fick en tid på förmiddagen och då bestämdes att han skulle åka till sjukhuset och läggas in. Han ringde mig till jobbet och berättade. Det skall väldigt mycket till för att han skall ringa dit. Han gör det nästan aldrig, fast jag sagt att det är OK!
Jag åkte hem direkt, jag har fantastiska arbetskamrater som ställer upp.
Vi åkte in via akuten för att han skulle skrivas in av en läkare. Då var hans sockervärde 27. Det skall vara mellan 5 och 8. Ganska högt alltså. Han fick lite insulin redan där och dom satte dropp.
Sen blev det avdelning 5A bara 2½ timme efter vi kommit in, så det gick väldigt bra.
Nu ligger han där för att dom skall ställa in insulindosen. Det känns bra att han är omhändertagen, även om det är trist att gå här hemma själv.
Jag är hos honom mycket, men det är ju en del att sköta här hemma också. Saker som vi alltid gör tillsammans eller Bertil sköter får jag komma ihåg att göra. Tvätta, vattna blommorna och städa till exempel. Sigge är ju inte till mycket hjälp där heller.
I fredags tog jag ut en närståendedag, för att kunna vara med och prata med läkare. På eftermiddagen tog Inger med mig till GeKås, och det var skönt att tänka på något annat. Det blev en vinterjacka (jag är rustad för -20 nu) och träningskläder.
På kvällen var jag hos mamma och pappa och åt.
Igår fick Bertil faktiskt komma hem en stund på eftermiddagen och det var mysigt att ha honom i huset igen. Förhoppningsvis får han det idag också. Jag skall åka upp till honom nu, får vi se vad dom säger.