Röntgen och läkarbesök

Vi har haft ännu en ganska jobbig vecka. Bertil har fortsatt haft ont emellanåt, och också inte mått så bra. I tisdags efter behandlingen var han väldigt trött, men det är ju vanligt. Det känns bara som det blir värre och värre, och förmodligen är det så också.
I onsdags var det dags för röntgen, men det är ju en rätt smidig företeelse, så där inträffar ju inte så mycket.
I torsdags var det så läkarbesök. Först träffade vi Barbro på Pallitativa teamet. Hon har tagit hand om hans smärtlindring nu, och efter konsultation med läkare bestämt att öka morfindosen med nästan det dubbla. Dom små snabba morfinisarna som han tar, om han trots allt skulle få ont, fyrdubblades från 5 mg till 20 mg. Hon påpekade dock att vi fortfarande befinner oss på väldigt små doser. Han har också ökat cortisonintagen lite och mår därmed lite bättre.
Efteråt träffade vi läkaren och röntgen visade att blodpropparna i lungorna försvunnit och att själva tumören ökat lite. Det var så lite att han tyckte, att det låg inom felmarginalen. Det beror ju på hur bilderna tas.
Vi pratade också lite om cortison, och om Bertil själv kan öka dosen, när det blir sådana eländiga dagar som den dagen vi flög till Berlin. Det kan han och det absolut viktigaste är att han mår bra och ABSOLUT inte har ont. Hoppas Bertil tar till sig detta ordentligt för han säger ofta när han har ont, att det är inte så farligt. Han skall ALDRIG ha ont. Då skall han ta mer morfin.
Bertil tyckte läkarbesöket var positivt, för han hade nog räknat med att det förvärrats mer, eftersom han mått dåligt och haft rätt så ont. Han var glad när vi gick därifrån. Det var ju jätteskönt, för jag var inte lika glad.
Jag tolkade det på ett lite annat sätt. Jag hörde väl bara orden att det hade förstorats, och vi pratade också om att det inte finns någon annan behandling, så när biverkningarna blir för stora, så slutar man bara.
Jag blir så rädd för vad som kommer att hända. Hur länge kommer det att gå? Får vi ännu en jul tillsammans? Tusen tankar snurrar hela tiden i mitt huvud. Det är jobbigt och ibland sover jag inte så bra på nätterna.
Eftersom Bertil för det mesta är positiv, vill jag inte prata med honom om det. Jag vill inte överföra min oro på honom. Jag har börjat fundera på att skaffa mig något proffs att prata med. Onkologen har kurator, men jag vet inte om hon är till för mig. Får väl kolla det.
Helgen har ändå varit rätt så bra. Bertil har varit nästan smärtfri, bara tagit extra morfin en gång. Cortisonen gör också att matlusten funkar. Det är skönt.
Igår vann vi dessutom 67 000 på V75. Visserligen är vi 8 att dela, men det blir ju ändå en nätt slant. Det blir lagom till mina vinterhjul, sa Bertil, men hur kul är det. Jag lägger dom hellre på Maltaresan. Nej bägge dom sakerna är redan betalda, så jag lät faktiskt Bertil beställa en ny dator till mig, för det är jag också i behov av.