Tur det är vår

Jag älskar våren som årstid. Tur att allt det här eländet hände på våren. Hade det skett i i november hade säkert allt varit så otroligt mycket jobbigare.
Jag har levt lite intensivt ett par dagar. Har inte hunnit blogga ens. Känner att det måste hända något hela tiden, för att jag inte skall ge mig tid att tänka. Men jag måste nog stanna upp och ta mig tid att sörja också.
I torsdags åkte jag in på cirkelgymet utan att ha någon plats. Jag fick en plats från en som inte kom i tid. Kändes som en liten tillfredsställelse. När jag kom hem ringde Mats (kommunsköterskan) och vi bestämde att han skulle hämta på eftermiddagen. Han tog allt utom medicinerna. När han gått sov Sigge och jag en stund på gästsängen. På kvällen var jag hos Therese.
Igår var det också fullt ös. Jag sov dåligt på natten, så jag åkte ut till jobbet och tiggde till mig frukost. Klockan elva var jag hos kuratorn, och det ger mig verkligen chansen att gråta ut ordentligt. Hon säger att det är viktigt. Jag måste gråta och sörja. Det är inte bra att hålla det inom sig för länge. Efteråt träffades Inger och jag i stan. Vi var en liten sväng på begravningsbyrån. Jag lämnade minnestalet och CD-skivorna. Vi valde också dikterna.
Det blev lunch på Stinas och sen gjorde vi alla affärerna (nästan) på Valen. Jag köpte en kratta och stolpar till hallonen.  Vi var också i Tvååker och köpte lite plantor. Det blev sent eftermiddagskaffe hos Inger.
På kvällen var jag hos Ulla och Gunnar. Jag hittade dit trots dimman.
Sov dåligt i natt också.
Låg kvar i sängen och lyssnade på Ring så spelar vi. Något som Bertil och jag alltid gjorde. Det är inte detsamma att göra det tillsammans med Sigge.

Åkte in till Veras och fikade. Kom dit först och det blev otroligt jobbigt. Trodde inte att jag skulle reagera så, eftersom det är en tradition, vi hade innan jag träffade Bertil. Det gjorde fruktansvärt ont att han inte var med.
Gjorde bara ett kort besök på torget. Hade bjudit Mariann på middag. Hon skulle hjälpa mig att elda i slänten upp mot kohagen. Det gjorde vi efteråt. Det brann inget vidare, men det blev bättre än innan. Vi var lagom färdiga när Jan-Bertil och Bodil kom. Jan-Bertil hade erbjudit sig att hjälpa mig med musiken.
Det gick jättebra och vi har provspelat den. Det låter fint.
Nu är Sigge och jag ensamma. Han sover på övervåningen. Han uppskattade inte riktigt att Zmulan var här i hallen.
Jag skall bara försöka ta det lugnt, så kanske jag kan sova i natt.