Många besök

Bertil har fått många besök under dom här dagarna han varit inne. Det är roligt att så många av er känner att ni vill vara med Bertil. Han uppskattar det oerhört mycket, trots att han är väldigt trött och ser ut att vilja sova den mesta av tiden.
I går var han inte vaken särskilt mycket när jag var där på förmiddagen. Jag satt och höll hans hand och ibland kramade han den bara lite lätt. Efter ett tag blev det för mycket för mig, och plötsligt kunde jag inte hejda mina tårar utan blev otroligt ledsen. Som tur var kom Karin och Birgitta just då och kunde sitta bredvid honom, för jag hade otroligt svårt just då.
Jag skulle vara hos kuratorn klockan tre (trodde jag), så jag lämnade dom. Då piggade han på sig och pratade med dom. Jag hade fel tid. Jag skulle varit hos Ewa kl 13, men som tur var hade hon tid för mig när jag kom, för i det läget hade det inte varit bra för mig att vända.
Vi pratade en del om hur Bertil känt sig när vi var hemma. Jag tror inte han kände sig trygg på slutet fast han sa det.
Efter vi pratat klart tog jag en sväng om Bertil innan jag åkte på cirkelgym. Då var Bengt där också, och Bertil var riktigt uppåt.
Idag har Lilian och Gösta varit och hälsat på. Då var han rätt så vaken och Gösta och han pratade om gamla minnen, när dom pressat halm tillsammans och när Gösta backade över Bertils lilla skottkärra han hade som barn, med traktorn.
När vi var ensamma en stund kom Ewa ner och pratade med Bertil och mig tillsammans. När hon frågar hur trygg han känner sig här jämfört med hemma, säger han till henne att han inte vill vara hemma.
Skönt, nu har han uttalat det. Då vet vi vad vi har att rätta oss efter.
Jag pratade också med sköterskorna om vad hans försämring och trötthet beror på. Sjukdomen eller medicinen. Dom kan ju inte säga så egentligen, men hans medicinering är inte så hög ännu att den extrema försämring som skett bör bero på det. Så förmodligen är det sjukdomen som sätter sina spår och kroppen som börjar lägga av. Är det så, kommer det ju inte att vända, utan bara bli sämre hela tiden. Det känns bra att ha lite mer hum om vad som är att vänta.
Bertil och jag hann också prata en del praktiska saker, den stunden vi var ensamma. Han ville att vi skulle titta in på Avanza och ATG och reda ut en del saker där. Vi pratade också en del om begravningen (något vi pratat om för många år sedan), och det är inget där han vill ändra. Han har sagt till mig för länge sedan hur han vill ha det, och jag kommer att respektera det. Det kommer inte att bli någon begravning eller minnesstund efter Bertil som han inte skulle ställa upp på.
Vi hann inte så mycket längre, för då kom Kalle och Annika från Bertils jobb och hälsade på.
När dom gick följde jag med. Marianne och jag hade bestämt att ta en promenad, så jag åkte dit och vi tog en lång runda vid havet i det vackra vårvädret. Tofsviporna hade kommit och det kändes underbart att bara kunna njuta av det.