Hemma igen

Innan doktorn gick ronden igår träffade vi sjukgymnasten på sjukhuset. Hon undrade hur anpassat vårt hem var om Bertil skulle försöka komma hem. Vi sa att det inte var något vidare, men att jag planerat att ta kontakt med "vår" arbetsterapeut. Hon kunde hjälpa oss med det sa hon, och det tog jag tacksamt emot. Det känns ibland som att det förväntas att jag skall kunna och förstå allting.
Hon satte i alla fall fart på dom så idag på morgonen kom det hem både säng och förhöjning till toastolen. Imorgon kommer ramp till verandan. Jag hade glömt att säga att vi behövde en rullator med droppställning, så det ordnade hon så vi fick låna avdelningens, tills vår kommer.
Doktorn kom inte förrän på eftermiddagen, men han tyckte att Bertil var såpass pigg att han kunde åka hem, när hjälpmedlen var på plats. Att han har så tjocka tunga ben beror på hans dåliga näringsvärde, så det måste vi jobba på att få upp. Vi fick inte ha några lightprodukter i vårt kylskåp, sa han. Det blir ju inte lätt för mig. Vi får väl ha varsin hylla.
När jag tagit emot hjälpmedlen åkte jag upp till Bertil. Det tog en väldig tid innan vi kunde komma iväg. Det var mängder med mediciner och annat som skulle med. Jag fick låna en vagn på apoteket. Vi var väl inte hemma förrän vid halv fem, så vi har mest lurat här hemma. Bertil och Sigge provlåg sängen och båda var nöjda. Hoppas att det skall fungera.
Sköterskan var här precis och satte droppet. Det känns lite skumt att ha någon som smyger omkring i huset och jobbar, men vi kommer väl att vänja oss, dom skall ju komma här två gånger om dagen. Hon höll på väldigt länge, men eftersom det var första gången, så fick hon ju nöjet att packa upp allt och se vad som fattades. Det var nog inget vesäntligt, för nu droppar det.
Bertil sitter och ser matchen vi skulle sett i London. Arsenal leder just med 2-0, så han är rätt glad.