Jag satt kvar hos Bertil i lugn och ro ett tag till. Sedan ringde jag till Ulla för att veta om dom ville komma och se honom. Det ville dom. Personalen gjorde iordning Bertil och la honom fint i sängen. Dom tände ljus och satte in blommor så vi i en fin miljö kunde ta farväl av honom. Han så så rofylld och nöjd ut. Det kändes bra att han slapp kämpa mer.
Jag åkte hem för att hämta de kläder jag ville skulle följa honom. De bekväma svarta byxorna han alltid gick i och nyaste Arsenaltröjan han köpte när vi var i London sist.
Efter jag varit hos mamma och pappa för att berätta för dom åkte jag hem för att försöka sova. Det gick inget vidare.
Jag ville ha sällskap så jag åkte hem till Inger. Hon bjöd på middag, vi åkte på en utflykt till hennes stuga och så var vi hos Karl-Magnus på kaffe.
På kvällen var Sigge och jag ensamma. Vi var trötta bägge två och somnade strax efter nio.
Sov faktiskt hela natten, med små avbrott för att putta bort Sigge som trängdes.
Idag har det varit så mycket att ordna med, att jag inte hunnit tänka på annat. Jag började med att ringa bårhuset eftersom jag bestämt att jag ville se honom en gång till. Birgitta och mamma och pappa var också med. Det var jättefint, och jag är glad att jag gjorde det. Han såg fortfarande rofylld ut och var sig precis lik i sin Arsenaltröja. Det var som han bara legat och vilat. Han var givetvis kall, men det kändes inte obehagligt att ta i honom.
På eftermiddagen var jag på begravningsbyrån. Trots att Bertil redan bestämt hur han ville ha det, var det ändå typ 2000 frågor som jag skulle besvara. Pust! Jag har inte besvarat alla ännu, men känner ändå att jag har kommit en väldigt bra bit på väg mot Bertils vilja.
Har också ringt till arbetsterapeut och kommunsköterskor och bett dom komma och hämta sakerna som står här. Dom skulle försöka ordna det fort, sa dom.
Ikväll har Anders och Ann varit här och ätit kvällsmat.
Tack alla ni som hör av er och tänker på mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar