Denna veckan har mycket kretsat kring Sigge. Han mår just nu inte särskilt bra. I måndags kväll gick han ut, när jag skulle gå och lägga mig. Någon gång under natten har han kommit hem igen och han la sig i min säng. När jag gick upp på tisdag morgon blev han kvar i sängen. Det är ganska ovanligt. Han följer alltid med mig ner och får mat. När jag skulle köra och jobba låg han fortfarande i sängen. Jag lämnade honom där, för han tar sig ju ut själv. När jag kom hem från jobbet låg han i min säng. Om han legat där hela dagen, vet inte jag, men det kändes så. Han hade kräkts lite på mitt underlakan, men det är inget ovanligt att han gör då och då. När jag motade bort honom för att ta lakanet till tvätten jämrade han sig när jag rörde honom. Han somnade isängen bredvid. Det är ju så han har gjort. Sovit bort sjukdomar och ont.
På onsdagen skulle jag öppna i Lindberg och åkte därför strax innan sex. Då gick han med på att jag lyfte ut honom från sovrummet. Han väste lite när jag tog i honom men inte så farligt. Jag var hemma tidigt den dagen. Då såg han ut att må rätt så bra. Han låg framför brasan och vilade sig. När han fick mat åt han jättemycket och sedan tvättade han sig ordentligt, precis som katter skall. Jag tänkte naturligtvis att faran var över, men icke sa Nicke.
På torsdagen var jag på knyppling och var hemma väldigt sent. Grannen hade varit inne och matat katterna. Hon hade också träffat Sigge ute på gatan och han såg trött ut men verkade inte ha ont. När jag kom hem såg jag direkt att något var allvarligt fel. Han orkade bara gå några steg innan han somnade. Jag beslöt att göra ett besök hos veterinären på fredagen. Dumt nog släppte jag ut honom när han ville gå ut. Han var borta mer än ett dygn. Han kom hem igen natten till lördag. Han låg i min säng och jämrade sig varje gång jag råkade röra honom.
När han sover och ligger still och ingen rör honom, så är han lugn. Därför har jag beslutat att en resa till sjukhuset i Slöinge skulle bli för traumatiskt för honom. Han hatar ju att åka bil. Det får bli ett veterinärbesök i stan i morgon. Förhoppningsvis får vi komma in tidigt på morgonen. Idag har han börjat jämra sig så fort han byter ställning och när han är uppe och går sätter han inte ner det det ena bakbenet. När jag fortfarande fick röra honom någorlunda kände jag på honom och kunde inte känna några skador. Han lät inte mer när jag tryckte på vissa ställen heller, så vad som hänt vet jag inte. Jag vet bara att det gör väldigt ont i mig när han mår så dåligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar