Hemma igen

Jag blev avsläppt här hemma igår kväll vid halv nio. Det var rätt skönt att vara ledig idag. Jag har tvättat och dammsugit och gått en promenad med Mattis. Min förkylning gör att det var ungefär det jag orkade med.
Jag körde ut på eftermiddagen. Då handlade jag lite och var på golfklubben med tavlorna jag skänkt till dom. Nu har jag varit i Tvååker och druckit kaffe och sedan i Veddige och badat.

Igår, sista dagen i Berlin, var vi på Checkpoint Charlie muséet. Jag har varit där innan och tyckte det var jätteintressant. Nu var det lite för mycket. Det var jättestort, fanns väldigt mycket att läsa (vem orkar) och handlade om väldigt mycket mer än flykt över Berlinmuren. Kort sagt, det var inget att ha.
Vi var rätt långt från hotellet, där vi låst in våra väskor, men vi beslöt ändå att flanera tillbaka. Det var fint väder, om än lite kallt och det var kul att gå i lite andra kvarter. Vi gick förbi ruinen av en gammal station. Därifrån började nazisterna skeppa ut judar till Theresienstadt. 161 transporter med 50-100 personen gick därifrån. Hemskt.

Vi gick också igenom en väldigt stor lekplats, med alla möjliga saker som kunde roa både stora och små barn. Där var väldigt många också. Det var ju söndag och fint väder.
När vi var tillbaka till hotellet käkade vi lunch innan vi hämtade ut våra väskor. sedan var det bara att ta bussen till flygplatsen.
Flygresan tar mindre än en timme. Det tar betydligt längre tid, till och från flygplatserna.
Imorgon börjar jag jobba igen. Det skall nog gå bra. Det känns som förkylningen är på tillbakagång.

Bundestag

Vi kom upp i riksdagshuset till sist igår kväll. Vi tar det från början. Jag försökte boka platser åt oss på internet på morgonen, men något var fel på sidan, så jag kom aldrig vidare, Vi bad också om hjälp i receptionen, men dom stötte på samma problem, så vi la ner det just då.
Vi beslöt att åka till Postamer platz. Där har dom en hög kontorsbyggnad som har en utsiktsplattform på

Brandenburger tor från ovan.

taket. Dit upp går Europas snabbaste hiss, och förhoppningsvis skulle det inte vara två timmars kö. Där var ingen kö alls. Vi var på plats precis när dom öppnade och var bland dom första upp. Det var utomhus, så det var rigorösa galler förstås. Det blåste lite också, men det var en häftig utsikt över staden. Där uppe fans också en utställning om hur Potstamer platz förändrats under årens lopp. Från en plats med fina hus, som blev totalt sönderbombad under kriget, till en död zon, när muren gick rakt igenom. Alla hus (nästan) som står där i dag har kommit till efter att muren föll. På 90-talet var detta Europas största byggarbetsplats. Nu är det återigen en plats med spektakulära hus, som naturligtvis är väldig annorlunda från dom som stod här på 30-talet.

Från Potstamer platz tog vi buss och spårvagn till Hackescher markt. Ett trevligt torg där massor av restauranger är inhysta i arkaderna under järnvägsbron. Där blev det currywurst till lunch. Där fanns massor med uteserveringar, men det var lite för kallt för att det skulle vara skönt att sitta där.
Efter det gick våra åsikter isär om vad vi skulle göra. Det slutade med att Gunnar gick på ett DDR-museum och vi andra tog en promenad längs Unter den Linden för att göra ännu ett försök att boka inträde till riksdagshuset. Det var ca 2 km promenad och det var fler än vi som flanerade längs den gatan.
Givetvis var där kö idag också. Vi beslöt att turas om i kön, medan resten satt på det närbelägna caféet och fikade. Kön gick väldigt fort, så det var nästan bara Ulla som hann stå där. Kl 21.30 fick vi komma in. Vi bokade ett bord på en närbelägen restaurang och tog sedan bussen tillbaka till hotellet.

Brandenburger tor från riksdagshuset.

Det fick ju bli en rätt så tidig kväll, så vi inte skulle missa insläppet på riksdagen. Man var tvungen att vara där 15 minuter innan för säkerhetskontroll.
Maten var god, som vi fick och det gick rätt fort. Vi hann med efterrätt också innan vi drog oss bort mot huset med den spektakulära glaskupolen.
Säkerhetskontrollen var värre än på flygplatsen. Dom prickade av oss på en lista, granskade passen och kontrollerade oss och väskor med flygplatsutrustning. Väl inne i huset fick vi passera genom en säkerhetssluss, där en dörr öppnades av vakter först när den bakom oss var stängd. Nu var vi inne. Där inne fick vi en audioguide som guidade oss uppför den spiralformade rampen i glaskupolen. Guiden var sensorstyrd, så den kände av var jag befann mig och pratade om dom sakerna som jag faktiskt såg just då. Häftigt! Eftersom det var mörkt, såg vi inte allt som utpekades, men vi hade sett byggnaderna i dagsljus innan så vi visste vad han pratade om. Promenaden upp och ner i kupolen tog en dryg halvtimme, och var väl värd väntan och de rigorösa säkerhetsanordningar.
När vi kom ut igen tog vi bussen "hem". I hotellbaren var det lördagskväll. Vi lyckades hitta ett bord, så vi fick en kvällsöl vi också.

Lite regn

Igår började morgonen med lite regn. Det visste vi för det hade vi kollat. Gunnar skulle till byggmässan och vi andra fortsatte vår tur på rundtursbussen. Planen var att besöka East Side Gallery. När vi hoppade på bussen vid KaDeWe så var där levande guidning, som var väldigt lätt att förstå. Därför åkte vi lite längre än planerat. Vi hoppade av vid Berlin hauptbanhof. En riktigt häftig byggnad. Det var ca 45 minuter till nästa buss, så vi passade på att gå in och titta oss omkring. Det var också hög tid att besöka faciliteterna Det blev mycket kaffe och sekt till frukost, så det gjorde sig påmint.

Frukost!

Nästa buss som vi hoppade på körde mycket i dom forna östra delarna och vi fick se både murrester och minnesmärken över muren. Vid East Side Galleri, som är en väldigt lång del av muren som är sparad och utsmyckad av konstnärer, stannade bussen en halvtimme. Det var lagom för att titta runt lite och käka vår medhavda picknicklunch. Tyvärr tyckte jag att det hade förstörts mycket. Varenda konstverk var klottrat på och det var inte alls någon rolig syn. Så upplevde inte jag att det var, när jag var här hösten 2011. Trist!
När vi kom tillbaka till Berlin hauptbahnhof mötte Gunnar oss där. Han ville gå på Stasimuséet och dom andra planerade gå i affärer. Stasimuséet  lät betydligt intressantare, så jag gick med Gunnar. Vi började med att gå till riksdagshuset för vi tänkte boka tillträde dit till på söndag. Den kön som rådde där gjorde att vi gav upp det försöket direkt. Man kan nog boka på internet också.

Propagandaaffischer på Stasimuséet!

Först buss och sedan U-bahn fick det bli till muséet. Stasis högkvarter låg i just det, ett helt kvarter. Jisses vad hus dom hade behövt. Muséet var bara i det ena huset som tur var. Många rum stod kvar som det såg ut på den tiden. Där fanns också utställt en hel del utrustning som dom hade använt för att spionera på folket. Man kunde ju bli arresterad och dömd till fängelse för att ha "talat illa om staten". Det är tur att den eran är förbi.
Tillbaka till hotellet var vi inte förrän strax innan sju. Jag hade ont i huvudet ( har givetvis drabbats av en förkylning - jag är ju ledig) och behövde vila ett tag innan jag duschade. Klockan blev rätt mycket innan vi kom iväg till en restaurang. Vi fick i alla fall mat, och sedan avslutade vi kvällen i hotellbaren med kaffe och weinbrand. Där var rätt så livat i baren - var ju fredag kväll.
Regnet upphörde fram på eftermiddagen och idag är utlovat fint väder. Nere på byggarbetsplatsen utanför mitt fönster är dom igång och jobbar i solskenet, trots att det är lördag. Det har varit kallt inatt så just nu är det inte mer än 2 plusgrader ute, men det skall bli betydligt varmare. Idag får det nog bli en uteservering.

Lång dag

Die Mauer!!

Det har varit en lång dag. Väckarklockan ringde 03.15 och jag blev hämtad 03.45. Frukost blev det på Landvetter. Klockan 8.00 stod vi på marken i Berlin. Vi hade tur som fick rummen direkt när vi kom till hotellet. Vi planerade att vila en timme. Jag hade 35 grader varmt på rummet och utanför är en byggarbetsplats, så jag vilade inte så mycket. Tidig frukost krävde ju tidig lunch.
Efter detta hoppade vi på en rundtursbuss. Vi gick av vid en murrest som står som ett monument och promenerade till Checkpoint Charlie. Där var en utställning som vi tog oss tid att titta på.
Vi for vidare till Alexanderplats. Där blev det så skönt väder att vi planerade att ta en fika utomhus. Problemet var bara att alla uteserveringar i solen var fulla. Vi fick fika inomhus. Vi gjorde ett försök att ta oss upp i TV-tornet, men där var 2 timmars kö, så det fick vara. Vi åkte istället vidare med bussen och gick av vid Brandenburger tor. Nu var vi rätt så nöjda med rundturen så vi tog oss tillbaka till hotellet. Det blev en öl i baren innan vi gick upp för att vila på rummet. Nu har vi precis varit ute och ätit. Det får bli en tidig kväll så vi orkar med morgondagen.

Berlin nästa!

Har just packat färdigt och sitter nu och försöker ladda kamerabatterier och kontantkortet på telefonen. Allt funkar inte riktigt som det skall, men det löser sig nog. Jag skall flyga till Berlin tidigt imorgon bitti och skall vara där till på söndag. Det är tillsammans med Ulla, Gunnar, Lars och Birgitta. Det skall bli jättetrevligt och jag ser fram emot det. Lite nervös är jag, för det är första resan jag gör som går till ett resmål där Bertil och jag varit tillsammans. Det känns som det kommer att gå bra. Bertil och jag var i Berlin hösten 2011. Bertil mådde inte så bra den resan, men visst har jag många ljusa minnen från den också. Vi firade att vi hade varit tillsammans i 10 år på en jättetrevlig ölstuga med god mat. Den kvällen drack vi också kaffe och cognac i hotellbaren. Mysigt!
I veckan har jag också bokat en resa till semestern. Vecka 28 vandrar jag i Pyreneerna tillsammans med Singelresor. Ser fram emot det också. Får väl börja träna på att gå i uppförsbacke!!
Det har varit tomt utan Sigge i veckan. Det hör till att han skall komma och möta mig på parkeringen. Han ville alltid bli klappad när han kom och mötte mig. Lexus kommer också och möter mig på parkeringen, men hon vill inte bli klappad. Hon springer förbi i racerfart.
Lexus saknade nog Sigge ett par dagar. Hon tittade efter honom så länge. Jag tittar efter honom fortfarande. På filtarna han brukade ligga på, i kojan och det har till och med hänt att jag öppnat dörren på morgonen för att släppa in honom.
I lördags planterade jag krokus i gräsmattat där han ligger och i söndags beställde jag en förstoring på honom som skall pryda en vägg här hemma. Han kommer alltid att finnas i mitt minne.
I söndags hängde jag nämligen om mina tavlor. Golftavlorna är skänkta till Varbergs golfklubb och skall pryda kansliet här uppe på Östra banan. Jag har beställt lite förstoringar på foton jag tagit som skall pryda de tomma platser som blev.

Sigge finns inte mer

Jag ringde veterinären i morse när dom öppnade. Vi fick en tid strax efter tio. Jag var lite orolig för att lasta honom i väska och bil, men det gick förvånansvärt bra. Han försökte ta sig ur väskan, men den fick stå ett tag framför brasan, innan vi gick ut till bilen. Då fick han tid att lugna ner sig lite. Resan gick också bra. Han var väl rädd och stressad förstås, så han kissade i väskan, men annars var han rätt så lugn.
Vi fick komma in direkt och dom lyssnade på hjärta och tog tempen. Där var inga problem. Veterinären ville gärna känna igenom honom eftersom han hade symptomen att han inte stödde på bakbenen. Hon gav honom lite lugnande, så hon kunde ta i honom, sedan kände hon på buk och ben, men kände inget ovanligt. Han var tom i buken, sa hon, men han har inte ätit ordentligt sedan i onsdags, så det var inget konstigt.
Det enda hon kunde göra var att gissa vad det kunde vara. Möjligtvis en blodpropp som hade vandrat. Det kan sätta sig i benen och gör väldigt ont. Det som talade emot det var att hans hjärta lät helt normalt. Det hon kunde göra var att ge honom smärtstillande och se på det någon dag eller så, men jag beslöt att det skall vi inte göra. Dom tyckte det var rätt beslut och jag satt hos honom och klappade honom när han fick injektionen. Han slutade andas innan allt medlet var inne i honom. Det gick väldigt lugnt till och det var jättefint. Jag tog honom med mig hem för att begrava honom här hemma.

Hej då Sigge!

Mariann och Tommy kom på lunch och eftersom han är en van grävare av gravar erbjöd han sig att hjälpa till. Bertil och jag bestämde för länge sedan att Sigge skulle vila under plommonträdet för det var hans favoritplats. Jag var rädd att det inte skulle gå att gräva där för rötterna, men det gick bra. Tommy gjorde ett djupt hål som jag la ner honom i. Sedan skottade vi över och lade tillbaka torvan. Skall sätta några krokus där tänkte jag. Dom blommar ju innan gräsklipparen kommer ut, så det kan nog bli en fin markering av hans grav.
Jag lovade Bertil att ta hand om Sigge så länge han levde och det har jag gjort. Även om jag ställde till det lite för honom när Lexus kom hit, så har han på sista tiden anpassat sig efter henne och nog faktiskt uppskattat henne. Sigge har haft ett fantastiskt liv. Han blev nästan 15 år och han har varit en stor tröst och ett fantastiskt sällskap till mig.
Nu blir Lexus och jag ensamma. Jag är oerhört glad att jag har henne. Hon har tyckt det var lite konstigt när Sigge var sjuk. Hon har knappt ätit något, hon heller. Det kan ju bli så att hon saknar honom kanske. Vi får väl se.

Sigge, Sigge, Sigge...

Denna veckan har mycket kretsat kring Sigge. Han mår just nu inte särskilt bra. I måndags kväll gick han ut, när jag skulle gå och lägga mig. Någon gång under natten har han kommit hem igen och han la sig i min säng. När jag gick upp på tisdag morgon blev han kvar i sängen. Det är ganska ovanligt. Han följer alltid med mig ner och får mat. När jag skulle köra och jobba låg han fortfarande i sängen. Jag lämnade honom där, för han tar sig ju ut själv. När jag kom hem från jobbet låg han i min säng. Om han legat där hela dagen, vet inte jag, men det kändes så. Han hade kräkts lite på mitt underlakan, men det är inget ovanligt att han gör då och då. När jag motade bort honom för att ta lakanet till tvätten jämrade han sig när jag rörde honom. Han somnade isängen bredvid. Det är ju så han har gjort. Sovit bort sjukdomar och ont.
På onsdagen skulle jag öppna i Lindberg och åkte därför strax innan sex. Då gick han med på att jag lyfte ut honom från sovrummet. Han väste lite när jag tog i honom men inte så farligt. Jag var hemma tidigt den dagen. Då såg han ut att må rätt så bra. Han låg framför brasan och vilade sig. När han fick mat åt han jättemycket och sedan tvättade han sig ordentligt, precis som katter skall. Jag tänkte naturligtvis att faran var över, men icke sa Nicke.
På torsdagen var jag på knyppling och var hemma väldigt sent. Grannen hade varit inne och matat katterna. Hon hade också träffat Sigge ute på gatan och han såg trött ut men verkade inte ha ont. När jag kom hem såg jag direkt att något var allvarligt fel. Han orkade bara gå några steg innan han somnade. Jag beslöt att göra ett besök hos veterinären på fredagen. Dumt nog släppte jag ut honom när han ville gå ut. Han var borta mer än ett dygn. Han kom hem igen natten till lördag. Han låg i min säng och jämrade sig varje gång jag råkade röra honom.
När han sover och ligger still och ingen rör honom, så är han lugn. Därför har jag beslutat att en resa till sjukhuset i Slöinge skulle bli för traumatiskt för honom. Han hatar ju att åka bil. Det får bli ett veterinärbesök i stan i morgon. Förhoppningsvis får vi komma in tidigt på morgonen. Idag har han börjat jämra sig så fort han byter ställning och när han är uppe och går sätter han inte ner det det ena bakbenet. När jag fortfarande fick röra honom någorlunda kände jag på honom och kunde inte känna några skador. Han lät inte mer när jag tryckte på vissa ställen heller, så vad som hänt vet jag inte. Jag vet bara att det gör väldigt ont i mig när han mår så dåligt

Vårkänslor

Sedan i måndags har det snöat och blåst mest varenda dag. Det har varit ett företag att ta sig till jobbet. Det hjälper inte hur mycket dom plogar, eftersom det ganska snart driver igen, igen. Suck!
Idag har det i alla fall varit skönt. Plusgrader, sol och vindstilla. När jag var ute med Mattis på förmiddagen kvittrade fåglarna och det porlade av snösmältningen. Jag vet att vintern långt ifrån är slut, men jag njöt i alla fall av den här dagen.
Det har inte hänt så mycket i helgen.
Förra helgen deltog jag i fågelräkningen (många Pilfinkar). Det är rätt roligt. Jag gjorde det förra året också. Förra helgen fick jag också något damm på ögat (kändes det som). Fick besöka primärvårdsjouren på vårdcentralen på lördagen.  Det var en gulkroppskollaps, sa han. Det var inte ovanligt när man blev äldre. Det kom väl efter födelsedagen. Man gjorde inget när det var så här lite, men fick jag andra förändringar skulle jag höra av mig direkt. Det har inte ändrats alls. Jag har fortfarande som ett damm i mitt synfält. Jag har inte ont, eller ögat är inte irriterat, så jag får väl vänja mig vid det.
Denna helgen har jag bara gjort det vanliga. Yoga, Veras, torget och promenader. Har också varit i Tvååker på eftermiddagskaffe idag.
I fredags var jag i skolan och jobbade. Det var i den ena förskoleklassen. En stund tog jag också hand om hälften av F-2 an. Jag var lite nervös, men det gick jättebra. Min långvariga erfarenhet som scoutledare hjälpte mig. Var på fritids på morgonen och eftermiddagen. Förstår att barnen är uttråkade emellanåt. Samma lokaler och samma vuxna oavsett om dom går i skolan eller har fritid.
Nästa vecka blir det Lindbergs förskola för hela slanten.