Igår hade vi bröllopsdag, eller skulle haft om Bertil levt. Jag vet inte hur jag skall säga? Det är väl fortfarande vår bröllopsdag, eller? För mig är det så i alla fall. Jag känner mig fortfarande som gift. Jag har ännu inte lyckats förmå mig till att kalla mig själv änka. Vi bytte inga ringar vid vigseln. Vi beslöt att dom vi hade var bevis nog på vår kärlek. Jag bär ju fortfarande förlovningsringen. Ja, faktiskt bär jag ju bägge, eftersom jag bär Bertils ring om halsen, alltid! Hans finns ju med mig alltid, så det känns helt rätt.
Jag vet att beslutet att gifta oss kom av beskedet om Bertils sjukdom, men jag ville göra det för att tala om för världen att jag ville finnas där för honom hela vägen, och att jag aldrig skulle lämna hans sida hur jobbigt det än blev. Det visade sig att det var helt rätt beslut, även på andra sätt. Jag har haft det lite enklare nu efteråt, än jag skulle haft om vi inte varit gifta.
Vi fick bara en enda bröllopsdag tillsammans. Den firade vi på Malta förra året. Vi åt en fantastisk middag på vår favoritrestaurang på strandpromenaden. Vi gjorde det mitt på dagen, med solen skinande utanför. Att det blev på dagen och inte på kvällen, berodde på att Bertil hade svårare att äta på kvällarna. Vi åt lax, kommer jag ihåg. Man fick mycket mat på det stället, och om vi inte valde kött, så var chansen större att vi skulle orka efterrätt. Vi tog också en drink innan och då fick jag en av kyparna att ta ett kort på oss. Bertil ser väldigt frisk ut och vi är glada och finklädda. Det enda som skämmer det kortet är väl mitt gips. Någonstans långt inne visste vi nog bägge två att vi aldrig mer skulle få fira den dagen.
Dagen igår var ändå rätt så lugn här. Det är lite skönt att det är vardag även om jag inte jobbar. Jag tycker det är skönt att träna på morgonen, så igår var jag inne på ett cirkelgympas kl 08.30. Efteråt handlade jag, och var hemma igen lagom till lunch. Det passar mig. Idag var jag i simhallen halv nio och sedan var jag och gjorde lite datasupport. Hann dricka kaffe där och var ändå hemma till lunch.
På eftermiddagarna knypplar jag lite och stickar en del. Tar det bara lugnt alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar