Jaha så har man jobbat två dagar. Det går rätt bra. Jag försöker undvika att möta för många föräldrar samtidigt. Det räcker med en i taget. Eftersom jag har vikarien kvar, är det helt OK för mig att gå ifrån ett tag. Det påskpysslas ju en hel del nu också, och det är inte riktigt min grej. Idag var det så skönt att jag tog hälften av barnen med mig och gick till skogen. Där mår jag bra. Ikväll var det någon sammankomst där vi skulle föreläsa för varandra om hur man inkluderar alla barn. Det bestämde jag att jag inte behöver veta just nu. Jag sover så dåligt på nätterna att jag behöver koppla av i lugn och ro här hemma ikväll.
Igår stod jag nämligen och frös i två och en halv timme på Klafsare kulle - mitt emot radiostationen. Sedan var jag hos Bertils mamma på födelsedagskaffe.
Jag gick från jobbet en timme för tidigt och åkte till affären för att köpa saker vi behövde till påsklunch och fest på jobbet.
Nu har jag varit hemma ett tag. Tog en promenad på golfbanan. Lite mer frisk luft kanske kan hjälpa mot sömnlösheten.
Jag kan inte förstå hur man kan sakna en människa så mycket som jag saknar Bertil. Det gör så ont, framförallt på nätterna när jag ligger vaken. Idag drog jag också en fästing på Sigge. Det brukade vi göra tillsammans. Men Sigge sitter så snällt när man gör det, så det går bra ändå.
Fast ibland känns det som jag inte riktigt fattat att han aldrig mer kommer tillbaka. Även om jag satt bredvid honom när han slutade andas och jag var och såg honom på bårhuset, så är det ändå på något sätt ofattbart. Varför är man så konstig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar