Men så är det andra dagar när det är precis tvärt om. I söndags var det så. Det var dåligt redan när jag vaknade. Jag kände mig väldigt ensam. Jag vet att jag kan få sällskap närhelst jag vill. Jag har väldigt många vänner som både kan komma hit och som jag kan åka till. Men det är ju inte det jag vill. Jag vill vara tillsammans med Bertil. Jag saknar honom. Vi kunde sitta vid varsin dator en halv söndag, men det var ändå fantastiskt att vara tillsammans.
Jag beslutade för länge sedan att jag skulle sätta lite potatis i år. Det hade Bertil velat. Potatislandet var viktigt för honom.
Det gjorde jag i söndags när jag kände mig rastlös. Det var jättejobbigt. Ja, inte på det sättet att det var tungt att gräva, utan på det sättet, att jag hela tiden tänkte på att detta skulle han ha gjort. Jag gav i alla fall inte upp, så nu ligger dom där i jorden.
På kvällen var jag på Friskis & Svettis, och det är faktiskt det jobbigaste jag gör. Ja inte att vara där i receptionen, för det var Bertil aldrig delaktig i, utan att köra hem. Han väntar inte på mig där med kaffe och en engelsk deckare och det är otroligt tungt.
Snygg va? |
Efter det var jag hos Ulla och fikade, för hon fyllde år.
Idag jobbade jag sent. Sedan var jag en sväng på gymet. Det var fint väder när jag ätit, så jag gick ut och försökte starta Klippe. Jag tror faktiskt att jag fick ihop det. Jag kom ihåg koden och det stod i alla fall i displayen att han laddade batteriet. Får se när jag kommer hem i morgon om han varit ute och klippt. Skruvade också ihop grillen. Hoppas det blir väder så jag kan provgrilla i helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar