Nyårsafton

Idag har vi inte gjort så mycket. mest tagit det lugnt. För en gång skull var det inga regnmoln på himlen. Inte så mycket vind heller, så det var riktigt skönt att flanera längs strandpromenaden. Vi satt en lång stund vid kajkanten och drack en öl också. Riktigt mysigt.

Skum växt längs strandpromenaden

När vi ätit vår nyårsaftonsmiddag, på favoritrestaurangen, gick vi hem för att vila. Det har varit ett rätt högt tempo ett par dagar nu, och jag kände att Bertil nog behövde ta igen sig. Han sov nästan hela eftermiddagen, så lite uttjimmad var han nog.
Ikväll har vi varit ute och tagit en kvällsmacka. Sen har vi nästan blivit stamgäster i hotellbaren. Grannhotellet alltså. Det är mysigt att ta en drink efter maten där. Bertil provar sig igeom deras whiskysortiment, medan jag testar lite olika drinkar. Har också provat det lokala vinet. Helt OK!
Nu är vi tillbaka på hotellet. Vilar ut lite igen, innan vi skall ut och fira tolvslaget på strandpromenaden. Hoppas vi håller oss vakna så länge.
GOTT NYTT ÅR till alla!

Mdina

Vi har gått och gått i flera dagar nu. Bertil har ett gammalt ryggskott som spökar, och dessutom gjorde han illa ett revben innan vi åkte. Bussturen på annandagen förvärrade det sa han, så han ville inte åka mer buss. Jag ville se mer av ön, så vi avtalade att jag skulle åka en rundtur själv. Jag ville gärna se Mdina, nämligen.
Igår kväll tyckte han dock att det onda blivit så mycket bättre, så med lite mer värktabletter i kroppen, beslöt han imorse att försöka följa med. Det var ju roligt, men jag vill ju inte att han ska få mer ont. Vi köpte i alla fall biljetter till den norra rundturen. Det gick bra hela turen. Han fick bara vara med och parera i dom värsta guppen.

Först gick vi av i en hantverksby, som Bertil läst om. Där kunde man givetvis handla, men också se hantverkarna i arbete. Det började regna så fort vi steg av bussen så vi flydde in i första bästa affär. Där inne jobbade glasblåsare. Dom gjorde jättehäftigt glas. Färgat, inte riktigt som vi är vana att se det. Jag ville handla jättemycket, men med tanke på att vi var nära maxvikten på bagaget när vi flög hit, kan vi ju inte köpa på oss för mycket. Lite fick jag handla i alla fall. Vi tittade också en stund på blåsarna, lagom så det slutade regna. Hantverkarna höll till i gamla hangarbyggnader från ett gammalt flygfält, sedan kriget. Jag tyckte mest husen liknade dom halvmåneformade hus vi har frigående grisar i hemma. Inuti såg det inte ut så, dock. Alla hade inte öppet men där var keramiker, glasblåsare, stenslipare, silversmeder, miniatyrmålare och många fler. Mycket var intressant och fint, men en del var det naturligtvis inte.
En kort promenad därifrån förde oss till Malta flygmuseum. Där var en massa gamla flygplan inhysta i gamla hangarer. Inte jätteintressant, men kul att det finns eldsjälar som orkar hålla på med sånt. Bara det var väl värt €5 i inträde.
Vi var lagom klara när nästa buss kom. Det var bara en liten stund innan han stannade i Mdina. Jag hade läst att det skulle vara en speciell och vacker stad, men att det var så häftigt hade jag inte förstått. Den är pytteliten, alla hus är som palats och ligger inom befästa murar. Alla hus skall visst vara bebodda av rika maltesare. Givetvis var där gott om kyrkor som i alla andra städer. Den lilla ön Malta har faktiskt 365 kyrkor. En för varje dag på året.

Torget och katedralen i Mdina

Små smala gränder och magnifika torg. Man kan gå uppe på muren också och har då en fantastisk utsikt över hela Malta, eftersom det ligger så centralt och så högt. Riktigt häftigt.
Precis utanför stadsmuren ligger Rabat. Där var restaurangpriserna betydligt humanare, så där åt vi lunch.
Resten av resan längs norra kusten satt vi kvar på bussen. Det har blåst och småregnat hela dagen, så det har inte inbjudit till några promenader i omgivningarna.
När vi kom tillbaka sken i alla fall solen, och det var helt fullt på uteserveringarna. Jag var kaffesugen, men vi fick gå in och fika. Det gick bra det också.
Vi var också och beställde bord på La Rive. Det var där vi åt bröllopsdagsmiddagen. Vi åt också lunch där julafton. Dom har fantastisk mat. Bägge gångerna hade vi tur och fick bord, men vi såg hur länge en del fick köa. Så det blir en nyårsaftonsmiddag där också. Trevligt!

Båttur

Äntligen hade vinden mojnat. Det är rätt jobbigt när det blåser hela tiden. Vi hade inte planerat så mycket idag. Jag läste Maltaboken igår och hittade tre saker. En engelsk pub som serverade bra mat, ett glasscafé med 30 sorters glass och ett snabbköp (dom är väldigt få här på Malta).

Det var ju alltid någonting att gå efter. När vi gick strandpromenaden bort konstaterade vi att båtturerna gick idag. Turen ingick i bussturen vi gjorde härom dagen, så biljett hade vi redan. Vi ändrade rask våra planer och hoppade ombord. Meningen var att vi skulle besöka två hamnar på var sida om Valetta, men när han var på väg ut på öppet vatten, gick det så höga vågor att dom beslöt att inte låta oss utstå det. Jag tror alla ombord var lika glada för det. Det blev en tur i de två hamnarna runt Manoel island istället och där inne var vattnet lugnt och turen blev riktigt trevlig.

Puben The Plough and Anchor!

Vi var därför i land lite tidigare än beräknat, så vi beslöt att satsa på puben i alla fall. Det var en bit att gå men, vi behövde ju jobba upp lite aptit. Vi kom dit lagom vid middagsdags. Tyvärr serverade dom inte mat längre, så vi fick gå över gatan till en annan restaurang. Vi tog en öl och whisky efteråt på puben. Där inne var en mysig atmosfär.
Det blev en lagom promenad tillbaka till glasscaféet där vi intog efterrätten.
Efter det kryssade vi genom gränder och gator och kom fram till snabbköpet. Det var väl som vilken ICA-affär som helt förutom att dom hade väldigt dyr sprit på hyllorna. Det har inte Kvantum.
Vi köpte i alla fall lite frukt och lite annat att ta med hem (frukten tar vi inte hem).
Nu tar vi eftermiddagsvilan på hotellet, innan vi skall ut för kvällsmat.
Grannhotellet har en så mysig hotellbar, där man sitter och har utsikt över hela hamnen. Vi tog en drink där igår kväll. Det var väldigt trevligt, med en farbror som spelade gamla covers (mycket ABBA) på ett elpiano.
Får se om vi slinker in ikväll också.

Valetta

Vädrets makter är inte riktigt med oss. Idag blåste det halv storm, så några båtturer gick inte. Inte för att vi hade velat åka med tanke på dom vågor som gick här i innerhamnen.
Vi tog en promenad strandpromenaden istället. Vi gick åt motsatt håll som vi gick förra gången. Alltså mot Valetta. Det är ganska långt dit, men promenerandet gick bra och ingen av oss funderade på att vända. Vi visste ju att det skulle gå att ta en buss tillbaka om vi inte kände för att gå.
Till sist tog strandpromenaden slut och då blev vägvalet genast lite besvärligare. Vi hade både karta över Sliema och Valetta med oss, men dom överlappade inte riktigt varandra, så plötsligt befann vi oss i ingenmansland.

Valettas shoppinggata

Valetta ligger ju högt så vi provade en rejäl uppförsbacke och när den tog slut började vi komma in på kartan igen. Då var vi ju så långt att vi beslöt att ta oss in till Valetta centrum för att käka lunch.
På väg in till gågatorna passerade vi busstationen så vi kollade bussen tillbaka. Inga problem, den gick var tionde minut.
Vi hade ju gått i nästan tre timmar (en ölpaus hade vi tagit) så det var hög tid för lunch. Vi hoppade in på första bästa restaurang och fick väldigt bra mat, vilket vi nästan alltid fått här. Det var väl bara första kvällen vi gjorde ett bottennapp.
Efter maten strosade vi en stund till inne i Valetta. Vi sprang på ett glasscafé och fick lite efterrätt. Det var väldigt mycket folk ute och mellandagshandlade, så det var lite stökigt.
Klockan var mycket och Bertil kände att han behövde vila, så vi tog bussen tillbaka.
Nu tar vi igen oss på hotellet. Bertil somnade så fort han la huvudet på kudden.

Brölloppsdag

Det utlovade heldagsregnet blåste nog bort. Det har stormat bra inatt och det fortsatte imorse också. Vi hade bestämt att ta det lugnt på grund av det dåliga vädret. Jag sprang i alla fall ut direkt efter frukost för att köpa frimärken. Här öppnar nämligen posten 07.30. Ska vykorten ha en chans att hinna hem före oss var det nog idag som gällde. Det kostar bara €0,37 att posta kort hem till Sverige, men då ingick ju Jesusbarnet på frimärkena. Det får man väl ta.
Något regn såg jag inte till. Himlen var nästan blå. Så efter lite vila gick vi ut för att leta upp en bra restaurang. Mamma och pappa mejlade nämligen igår kväll och ville bjuda på brölloppsdagsmiddagen. Det fick dom väl gärna. Vi hittade ett ställe som såg bra ut, så sedan gick vi hem och bytte om. Vi äter nämligen middag mitt på dagen, för det är den tidpunkten då Bertil mår bäst. Vi klädde upp oss fint i alla fall. Regnjacka fick det trots allt bli, för det stänkte lite.

Vi åt en jättefin middag, som började med en drink, fortsatte med grillad lax och avslutade sedan med efterrätt och kaffe. Liten konjak till också. Det var en jättefin middag och vi hade så trevligt.
Vi satt länge, så när vi var färdiga var det redan dags att gå tillbaka till puben som ägdes av Arsenalfarbrorn. Dom spelade nämligen i eftermiddag. Vi satt där och tog en öl till matchen och hade en trevlig stund. Tyvärr spelade Arsenal bara oavgjort mot ett bottengäng.
Nu har vi precis varit ute och tagit en kvällsmacka på ett närbeläget café. Vinden har mojnat, så kanske satsar vi på en båttur imorgon.

Julpyntad gata!

Annandag jul

Efter att ha kollat väderprognosen bestämde vi oss för en rundtur idag. Dom kör några olika hop on bussar här, men vi bestämde oss för den södra turen. Det blåste bra i morse så Medelhavet trängde in på gatan, men malteserna var nog vana, för dom klarade det så bra. Solen sken så vi provade ett litet tag att sitta på den öppna övervåningen i bussen, men det blev för kallt.
Första stoppet vi gjorde var i Valetta. Hela stan är ju med på världsarvslistan och det kan man förstå, med tanke på de magnifika byggnadsverk som finns där. Det är svårt att förstå att nästan hela Valetta var sönderbombat efter kriget. En annan anmärkningsvärd sak är att gatorna går i ett perfekt rutmönster. Spikraka gator alltså och alla kvarter är rektangulära.
I Valetta var också ett underbart väder. Solen sken och det var riktigt varmt.

Kyrkan i Marsalokk

Efter Valetta satt vi länge på bussen. Nästa gång vi gick av var i den lilla fiskebyn Marsalokk. Den är berömd för att hamnen är fylld av dom traditionella maltesiska båtarna. Där är också marknad på kajen varje dag i veckan. På söndagar är det fisk, dom andra dagarna i veckan är det krafs. Idag är det måndag, så... Jag köpte i alla fall en minibåt till min prylhylla.
Vi åt lunch där och Bertil bestämde sig för att prova den maltesiska nationalrätten kaningryta. När den kom in var jag glad att jag inte gjort det valet. Det var kaninens ben som låg på tallriken, så med min brutna hand hade det inte blivit lätt. Jag fick smaka lite i alla fall, och det var väldigt gott.
När vi kom ut från restaurangen började det regna och alla presumtiva resenärer på bussen skylde på den offentliga toaletten.
Vi fick i alla fall en sittplats så vi kunde få guidning i våra hörlurar.
Jag hade bestämt att vi skulle gå av nästa gång i Hagar Qim, en berömd tempelruin. Bertil var tveksam till det i regnet, men när vi kom dit klarnade det upp så han steg av med mig.

Hagar Qim

Men när han konstaterat att det blåste kallt ute och dom ville ha €9 för att man skulle få titta på sten, beslöt han att vänta på caféet.
Jag kan ju inte motstå en tempelruin, så jag betalade snällt. Det var magnifikt, men också väldigt kallt, så jag hamnade snart på caféet jag också,
När vi kom tillbaka till Sliema öste regnet ner och när vi gått dom 500 meterna till hotellet var vi genomblöta. Bertil var trött och hade ont i ryggen, så vi beslöt att göra en hemmakväll. Jag har varit på Subway och köpt mackor och i kiosken och köpt öl, så nu ligger vi här och lyssnar på regnet utanför.

Juldagen

Lite blåsigare idag, och därmed lite kallare. Det har till och med kommit några droppar regn på oss.

Traditionell maltesisk båt!

Mgnifik Bouganvilla på Manoel island.

Eftersom dom är katoliker här, ägnar dom det mesta av den här dagen till kyrkobesök. Dom har i alla fall förstått att vi turister behöver mat och öl, så längs strandpromenaden är mycket öppet. Idag har vi gått långt. Vi har promenerat strandpromenaden från Sliema där vi bor, förbi St Julien till Paceville. Där vände vi och gick tillbaka. Med en ölpaus, en lunchpaus och en kaffepaus tog det fyra timmar. Vi går inte fort, men jag är glad att Bertil orkar såpass.
När vi kom tillbaka behövde Bertil sova lite. Jag sover frukost, eftersom jag egentligen tycker det är för tidigt att stiga upp kl 07.00, men Bertil är van så, han är pigg då.
Jag kände inte för att sova eftermiddag så jag fortsatte promenerandet ut på ön Manoel. Där finns ett fort, men det fick man inte komma när på grund av rasrisken.
Jag smet in på Yach klubben istället och flanerade längs kajen och tittade på fritidsbåtar som var större än Öresundsfärjorna (nästan).
Ön var också invaderad av herrelösa katter och där fanns en ankby som var en fristad för änder, hönor, kaniner, påfåglar och marsvin. Nästan en liten djurpark.

Julafton

Vilken fantastisk julafton. Vi har njutit av varje minut. Sånt här väder och tempo passar oss perfekt just nu. Vi var uppe tidigt för att hänga på låset i frukostrummet. Mattider är ju som sagt otroligt viktiga. Var tillbaka igen på rummet klockan åtta. Då kröp vi ner i sängen igen och låg kvar ända tills Lisa hade sänt färdigt.  Det ringde någon som hade förlovningsdag och då kom vi på att det har ju faktiskt vi också. Vi mindes den där kvällen för åtta år sedan när vi bytte ringar precis i solnedgången i Key West. Härligt.
Vi har utsikt mot en mycket liten bakgård, så det är lite svårt att se vädret, men vi chansade ändå på kortbyxor. Det var ett klokt beslut, det var strålande solsken, helt lugnt och varmt och gott ute. Vi flanerade längs strandpromenaden och avvärjde alla som ville sälja rundturer med buss och båt till oss. Vi skall nog åka, men inte idag. Vi fick i alla fall en karta av en av dom, så behöver vi inte köpa en dyrt av hotellet.
Det var mysigt att bara titta på folklivet, och vi stannade upp en stund för att titta på det magnifika kryssningsfartyget som var på väg in i hamn.

Man blir ju lite törstig när man är ute och går, så vi smet in på en liten ölstuga. Innehavaren hade tapetserat både tak och väggar med fotbollshalsdukar och han var Arsenal-fan kan tänka. Han visar engelsk fotboll på storbilds-TV, så Bertil fick honom genast att pricka in baren på kartan, så vi säkert hittar tillbaka dit. Vilken tur?!
Bertil var hungrig (det var länge sedan) så vi satte oss på en uteservering och beställde mat. Bertil fick fantastiska revben, men jag vågar mig inte på mat man skall äta med händerna, så jag beställde kycklingfilé. Den var också otroligt god. Tillsammans med en pint av det inhemska ölet Cisk var måltiden fulländad.

Vi gjorde också lite inköp, mest vatten, innan vi gick tillbaka till hotellet. Jag har suttit på takterassen, beundrat utsikten och läst lite medan Bertil sov middag.
Vill man se TV på rummet får man lösa ut fjärrkontrollen, för €20 i receptionen. Det har vi inte brytt oss om. Vi tittar lite på SVT play istället. Vi har sett sista avsnittet av Tjuvarnas jul och sedan tänkte vi bänka oss för Kalle Anka, men den kan man inte se i utlandet, så det fick bli På spåret istället.

Malta

Tänk att vi kom iväg. Det har vi knappt trott dom senaste veckorna när det mesta har strulat. Bertils sjukdom har ju inte riktigt hållit sig lugn, och ömsom så mår han illa och ömsom har han ont. Detta har ju gjort att jag mår rätt dåligt. Jag hanterar ju inte det så bra utan blir väldigt ledsen emellanåt. Till råga på allt gick då jag och bröt armen. Bertil tycker nog det är rätt så trevligt att jag är hemma och ber honom om hjälp, men själv blir jag rätt så frustrerad när jag måste ropa på honom.

Ända fram till igår var inte jag säker på att det skulle funka med resan. Men det har gått så bra. Vi var ju uppe 02.00 i morse, och körde iväg en halvtimme senare. Det var gott om plusgrader så vägen var bra. Det var bara lite dimmigt.
Första planet gick i tid från Landvetter och vi fick frukost så det stämde med Bertils piller. Det landade i Frankfurt med god marginal till nästa plan, så det blev ingen stress.
På nästa plan fick vi mer mat, så det blev en tidig lunch. Men vi hade ju startat dagen tidigt, så det var inga problem. Vi fick också sitta vid nödutgången, och där var verkligen gott om plats. Vi kunde sträcka ut benen raka och ändå inte nå stolen framför. Skönt.

Julgran på flygplatsen

När vi landade var det plus 13 grader och sol. Vinden kom från norr, så den var lite kylig.
Vi tog en vanlig stadsbuss in till stället vi bor på. Det tog en timme, men vi fick ju se mycket.
När vi kom till hotellet la vi oss för att vila, och somnade så gott. Nu har vi varit ute och käkat. Det är ju lite svårt att bilda sig en uppfattning i mörkret, men här verkar fint. Vi fick oss lite skönsång till livs, först från en kyrka där porten stod öppen, och sedan från ett gäng glada tomtar som gick runt och sjöng julvisor.
Hotellet tar betalt för allt: internet, kassaskåp och karta. Vi tänkte klara oss utan karta, dom andra två sakerna har vi betalt för, så sänder bara Lisa Syren imorgon bitti så lyssnar vi.

Födelsedag

Idag fyller Bertil år. Det blir inte så mycket firande. Det blir det ju sällan på hans födelsedag. Den ligger ju så till i tiden. Imorgon skall vi åka härifrån 02.30, så ikväll blir det sängen tidigt.
Jag var i alla fall uppe och sjöng i morse. Han fick en kolsyremaskin av mig, som han fick igång efter några försök, så nu kan vi kolsyra vatten.
Vi var bjudna på julmat hos Karin i Tvååker så där var vi vid middagstid efter ett kort stopp på blomsteraffären. Jag hade ju planerat att plantera julgrupper själv i år, men det gick ju om intet. Jag får vara glad att jag klarar så mycket som jag gör med en bruten arm.
Efter middagen hade Bertil en tid på hudmottagningen. Märkena på fötterna som vi trodde han fick av cellgiftet har spridit sig upp på låret. Den läkaren trodde inte alls på cellgiftet utan på svamp. Dom tog en odling, men han fick behandling för svamp i alla fall. Vi får prova det.
Sen blev det en tur med återvinning och en sväng till posten innan vi var hemma igen.
Nu har vi packat det sista. Vädret verkar lite ostabilt på Malta, så det är svårt att veta vilka kläder som skall med. Jag har garderat mig.
Jag pratade med ortopeden i måndags, och det var helt lugnt att åka iväg. Stygnen kan sitta. Dom tar vi när jag kommer hem. Jag har redan fått en tid den tredje klockan tre.
Till sist vill jag önska alla en god jul och ett gott nytt år. Jag hoppas att vi kan höra av oss, via den här sidan även under resan, men internet på hotellet är lite tveksamt. Vi får se vad vi kan göra.

Sjukskriven

Ja nu har jag varit hemma några dagar, och jag känner att det börjar fungera att vara vänsterhänt.
Bedövningen i armen släppte ju där på onsdagsnatten, och då fick jag väldigt ont. Jag tog dom rekommenderade Panodilen, men det hjälpte ju inte ett dugg. Som tur är har ju Bertil ett helt apotek hemma, så där fanns ju något för mig också, så jag kunde somna om. Efter det har jag kunnat följa den föreslagna dosen och idag har jag faktiskt inte tagit något smärtstillande alls. Jag börjar nu också kunna hjälpa till med den handen när jag klär på mig och så. Jag skall nog överleva dom här veckorna. Det största problemet nu är ju hur stygnen skall kunna tas, när jag befinner mig på Malta. Jag skall ringa Ortopeden imorgon tänkte jag, så får vi bestämma.
I torsdags fick Bertil följa med till Kvantum och bära. Efter det var vi på Onkologen. Vi hade båda tid hos kuratorn, fast inte samtidigt. Bertil tyckte det var OK att prata med henne, och för mig känns det också bra. Hon ville att vi skulle gå dit tillsammans, men jag är inte riktigt redo för det ännu. Kanske längre fram.
Bertil mår väl sådär denna veckan, antingen har han ont eller också mår han dåligt.
Han ser i alla fall väldigt fram emot Maltaresan och han kollar vädret varje dag. Nu stiger temperaturen igen, och fram emot fredag blir där ca 18 grader. Hoppas nu bara inte min hand sätter käppar i hjulet.

Handledsfraktur

Tänk vad som kan hända när man tränar. Jag trampade fel på stepbrädan i måndags kväll och ramlade. Tog för mig med högerhanden i betongväggen, så den gick av. Konstigt nog gjorde det inte så förfärligt ont. Jag var väl speedad av steppasset. Jag körde till och med hem. Det var lite svårt att växla bara. Väl hemma gjorde det lite ondare, så jag ringde 1177, för säkerhets skull.Kör in, sa dom, så det gjorde vi. Det blev röntgen direkt, och när vi väntat några timmar på doktorn, så fick vi reda på att det var av och låg fel. Dom gjorde ett tappert försök att dra det rätt, efter att ha stuckit in en stoooor bedövningsspruta i handleden. Det var inte skönt.
Drog gjorde dom, och till och med jag hörde när det klickade i. Sen blev det röntgen igen. Det visade sig då att det inte hade hoppat i rätt.
På ortopedronden morgonen därpå beslöt dom att det skulle ske en operation.
Man få passa på att festa, medan man kan tänkte jag, så jag tog mig faktiskt till luciafirandet på jobbet. Efteråt hade vi lite personalfest, med gröt, skinka och julklappsspel. Det var riktigt trevligt.
Idag har jag varit på operation hela dagen. Skulle vara där sju, men eftersom jag var en akutpatient, skulle dom ju stoppa in mig när det passade. Tio hämtade dom mig, sedan blev det lokalbedövning i axeln, som skulle verka i en halvtimme innan dom satte igång. Det tog lite längre tid för mig, så ungefär elva startade operationen. Dom satte en metallplatta på undersidan och skruvade. Många skruvar lät det som. Kvart i ett var dom färdiga. Det var nästan så dom missade lunchen. Sen var det ju nya kontroller och röntgen av mig, så halv fem skrevs jag ut.
Armen är fortfarande bedövad, så det känns inte som den tillhör mig, men det skall komma tillbaka inom 24 timmar. Jag har fått lite morfin med mig att ta i förebyggande, för det är nog inte skönt när bedövningen släpper.
Jag är sjukskriven till 28 januari, så för att se det positivt, får Bertil och jag en väldig massa tid tillsammans ett tag.

Julkonsert

Just hemkommen från en julkonsert med Varberg Big Band och Goda Hopp. Det är trots allt trevligt med lite julmusik. Annars blir det väl inte så mycket julfirande för oss som skall till Malta.
Igår åt vi faktiskt lite julmat. Bertil vill ju gärna ha skinka, så jag hade beställt en som vi hämtade igår. Den blev väldigt god, det är till och med så jag har ätit några skivor, som inte tycker om skinka.
Bertil har mått relativt bra i veckan. Det är bara smärtan, som vi inte får riktigt bukt med. Den smyger sig på framemot kvällningen. Morfindosen är höjd ännu en gång, men det hjälper inte riktigt. Nu försöker dom med tre Ibuemetin om dagen som komplement och det fungerar. Dom får väl göra en utvärdering när han skall till onkologen på tisdag.
I fredags var jag också på onkologen. Jag har känt ett tag, att jag kanske behöver någon annan än släkt och vänner och prata med. Det naturligaste var ju att vända sig till kuratorn på onkologen. Det kändes som det var bättre att komma till någon, som vet exakt vad det handlar om. Alla hennes patienter har ju samma problematik.
Jag trodde inte jag skulle få tid så fort, men i fredags var jag som sagt där. Det kändes väldigt bra. Det var en person som jag fick förtroende för och kände att jag kunde lämna ut mig till - annars är jag ju inte så bra på det.
Det värsta var att hon ville träffa Bertil också, och det var inte lätt att övertyga honom. Till sist gick han med på att gå för min skull. Hoppas det nu blir bra. Det känns inte bra att övertala honom till något som han absolut inte vill.
Annars ägnar vi oss mest åt att följa väderläget på Malta, för att eventuellt kunna bestämma vad vi skall ha med oss.

Röntgen och läkarbesök

Vi har haft ännu en ganska jobbig vecka. Bertil har fortsatt haft ont emellanåt, och också inte mått så bra. I tisdags efter behandlingen var han väldigt trött, men det är ju vanligt. Det känns bara som det blir värre och värre, och förmodligen är det så också.
I onsdags var det dags för röntgen, men det är ju en rätt smidig företeelse, så där inträffar ju inte så mycket.
I torsdags var det så läkarbesök. Först träffade vi Barbro på Pallitativa teamet. Hon har tagit hand om hans smärtlindring nu, och efter konsultation med läkare bestämt att öka morfindosen med nästan det dubbla. Dom små snabba morfinisarna som han tar, om han trots allt skulle få ont, fyrdubblades från 5 mg till 20 mg. Hon påpekade dock att vi fortfarande befinner oss på väldigt små doser. Han har också ökat cortisonintagen lite och mår därmed lite bättre.
Efteråt träffade vi läkaren och röntgen visade att blodpropparna i lungorna försvunnit och att själva tumören ökat lite. Det var så lite att han tyckte, att det låg inom felmarginalen. Det beror ju på hur bilderna tas.
Vi pratade också lite om cortison, och om Bertil själv kan öka dosen, när det blir sådana eländiga dagar som den dagen vi flög till Berlin. Det kan han och det absolut viktigaste är att han mår bra och ABSOLUT inte har ont. Hoppas Bertil tar till sig detta ordentligt för han säger ofta när han har ont, att det är inte så farligt. Han skall ALDRIG ha ont. Då skall han ta mer morfin.
Bertil tyckte läkarbesöket var positivt, för han hade nog räknat med att det förvärrats mer, eftersom han mått dåligt och haft rätt så ont. Han var glad när vi gick därifrån. Det var ju jätteskönt, för jag var inte lika glad.
Jag tolkade det på ett lite annat sätt. Jag hörde väl bara orden att det hade förstorats, och vi pratade också om att det inte finns någon annan behandling, så när biverkningarna blir för stora, så slutar man bara.
Jag blir så rädd för vad som kommer att hända. Hur länge kommer det att gå? Får vi ännu en jul tillsammans? Tusen tankar snurrar hela tiden i mitt huvud. Det är jobbigt och ibland sover jag inte så bra på nätterna.
Eftersom Bertil för det mesta är positiv, vill jag inte prata med honom om det. Jag vill inte överföra min oro på honom. Jag har börjat fundera på att skaffa mig något proffs att prata med. Onkologen har kurator, men jag vet inte om hon är till för mig. Får väl kolla det.
Helgen har ändå varit rätt så bra. Bertil har varit nästan smärtfri, bara tagit extra morfin en gång. Cortisonen gör också att matlusten funkar. Det är skönt.
Igår vann vi dessutom 67 000 på V75. Visserligen är vi 8 att dela, men det blir ju ändå en nätt slant. Det blir lagom till mina vinterhjul, sa Bertil, men hur kul är det. Jag lägger dom hellre på Maltaresan. Nej bägge dom sakerna är redan betalda, så jag lät faktiskt Bertil beställa en ny dator till mig, för det är jag också i behov av.