Rotorua

Idag har det blivit en lång bussfärd.
Som vanligt startar vi tidigt från hotellet. Vi hade över 50 mil att köra. Som tur är, är vägarna lite större och bättre på den här ön.

Choklad 

 Vi körde norrut längs kusten. Sean hade bott även här, så han ville gärna visa oss the hotspots. Tyvärr ösregnade det hela tiden, så det var ingen som var riktigt sugen på att gå ur bussen.
När vi kört någon timme, stannade vi på en chokladfabrik där vi fick en liten demonstration och dessutom smaka lite. Inte världens godaste, men helt OK. Det var i alla fall ett litet avbrott i bussåkandet.
Vi körde vidare och stannade bara för toalettbesök, och det var knappt någon som ville gå ut då heller. Lunch hann vi i alla fall med i en liten by, innan vi körde in i nationalparken med vulkanerna. Vi såg absolut ingenting av några vulkaner, men omgivningen var ökenliknande med sin karga växtlighet. Då drabbades vi dessutom av en snöstorm och fick försiktigt ta bussen nerför backarna mot en liten vulkanisk sjö. Då klarnade himlen upp och solen tittade fram.

Långt därborta är vulkanerna 

Vi kunde till och med stiga ur och få en bild på vulkanerna i fjärran. På stranden av sjön gick måsar som nästan var så tama att dom gick att klappa. Det var nog många människor som stannade hos dom. På stranden låg klumpar av stelnad lava. Häftigt, för dom flyter när man kastar i dom i vattnet.
Vi var framme vid hotellet ca klockan sex på kvällen. Det är ca en kilometer in till byn, och ingen visste om dom orkade gå dit. Då ställer vår snälle guide/chaufför upp och skjutsar oss in. Han till och med tog oss tillbaka efter maten. Han är guld värd.