Nelson

Ännu en dag till ända. Vart tar dom vägen?

Idag regnade det hela eftermiddagen, så det blev inte så många fotostopp. Vi fick vårt lystmäte på förmiddagen, så det gjorde inte så mycket.
Vi var tidigt uppe som vanligt. Har är morgonpigg vår guide. Han har ju rätt, för vi är före alla turistbussar vid dom kändaste ställena. Nu har inte riktigt säsongen börjat ännu, men några bussar följer oss hack i häl.
Första stoppet på förmiddagen var vid Punakaki. På engelska ”pankace rocks”. Det var en kort runda längs kusten och det var fantastiskt att se dessa klippor som faktiskt ser ut som pannkakor lagda på hög. Riktigt häftigt. Där kunde man gå länge. Alla dom här ställena har cafe eller kaffevagn och toalett. Det är bra.
Vägen följde västkusten på väg norrut, och Sean gjorde ännu en avstickare för att vi skulle få ännu en promenad. Nu fick vi se klippor som hyste en sälkoloni.

Lunchen intog vi i en liten by, som säkert var vacker, men regnet vräkte ner, så vi bara käkade och for vidare.
Det var ungefär två timmar kvar till vårt slutmål Nelson. Den sista halvtimmen klarnade det upp och när vi kom fram sken solen och det var 16 grader varmt. Vi bor på ett motell som ligger en bit utanför stan. Rummen är jättefina. Jag har tre sängar, en dubbel och två enkla. Svårt att välja.
Vi hann byta om innan vi åkte till en vingård för att prova vin. Inget av dom var drickbart tyckte jag, men många av dom andra var nöjda.
Efter det körde vi runt och fick guidning i stan. Vi blev avsläppta för att var och kunde gå någonstans att käka. Sean, var så snäll, att han väntade och körde oss tillbaka, annars hade det få bli en taxi.
Vi är ju uppe tidigt så ingen av oss orkar nattsudda.