Hemma igen

Jaha, så var då äventyret slut för denna gång. Vilken resa det var. Vad mycket vi sett och gjort.
Det var precis så häftigt som jag trodde. Jag var rädd att jag skulle bli besviken, eftersom jag velat åka dit så länge. Det blev jag inte alls. Skulle absolut kunna tänka mig att åka tillbaka. Tyckte dessutom inte att flygresan var så hemsk, så jag kan tänka mig att flyga så långt igen. Någon gång blir det nog en tur till Australien också.
Nu koncentrerar jag mig mest på att komma i rätt tidsrytm. Gick upp tidigt idag. Hade bokat en träningstid så jag kom upp ordentligt. Sen har jag varit och handlat.
Resten av dagen har jag ägnat mig åt mina foton. Dom är många och det gäller att slänga en del, annars blir det omöjligt att visa dom för någon.
Lexus hade skött sig bra när jag var borta. Nu tycker hon det är skönt att jag är hemma. Hon vill gärna vara nära.

Aucklands flygplats

Idag är det hemresa. Vi sitter på flygplatsen. Klockan är 19.34 lokal tid. Vi lyfter 21.15 och har 17 timmars flygresa framför oss till Dubai.
Nio av våra kompisar åkte till flygplatsen redan klockan 12. Vi andra sju var på plats och vinkade av dom. Riktigt sorgligt. Vi har varit så nära varandra så länge.
Vi sju fick en egen taxi nu klockan sex. Incheckning och säkerhetskontroll gick bra så nu bara väntar vi.

Auckland dag 2

Idag ligger vi still. Typ!
Vi körde en liten stadsrundtur på morgonen. Upp på en vulkan för att kolla utsikten. Fint väder har vi nu, så vi såg långt. Det är ju en stor stad denna så det är många hus och vägar. Vi kollade också  hamnen och stranden. Vackert.
Därefter körde vi till akvariet, där vi gick ner i underjorden och hajar och rockor simmade över oss.
Lunch på strandpromenaden var trevligt, och vi fick ganska gott om tid. Rundturen slutade med ett besök på War museum. Väldigt intressant, där hade jag kunnat gå längre. ”Next time”, som Sean säger. Då finns det en anledning att komma tillbaka.
Nu ikväll var vi och åt en avskedsmiddag tillsammans. Vi hade samlat lite dricks till Sean. Det är han värd. Annars ger man inte dricks i det här landet och det är skönt. En av kvinnorna som är med, pratar hela tiden, så hon fick hålla tacktalet till honom. Han delade också med sig av alla dom gruppkort, han har tagit på oss.
När vi kom tillbaka till hotellet var vi några som slog oss ner i baren, för att kolla rugby. Nya Zeeland spelade semifinal mot England i VM. Det gick inte så bra. Dom förlorade med 7-19.
Imorgon blir en lång dag. Vi är sju stycken som byter plan i Dubai. Vårt plan lyfter inte förrän kl 21.15. Vi får en egen transfer till flygplatsen kl 18.00. Dom andra skall åka 12.00. Vi får väl vinka av dom, och sen ta en sväng på stan.

Auckland

Vi har nu kommit fram till Auckland som är Nya Zeelands största stad. Den är också målet för vår resa. Härifrån åker vi hem på söndag. Ja sju av oss har köpt en kombinationsresa och åker vidare till Australien.
Här i Aucklands var det en stor brand för några dagar sedan. Den var i närheten av vårt hotell, och avspärrningarna gjorde att vi hade svårt att ta oss in. Precis där fanns också Skytower, som är ett TV-torn med en snurrande restaurang. Där skulle vi haft vår avskedsmiddag. Den restaurangen är nu stängd, så Singelresor jobbar på ett annat alternativ.
Idag hade vi inte så långt att resa, men vi hade ett stopp på vägen. Hobbiton, som några av våra medresenärer har väntat på. Det var en väldig industri, men jag blev positivt överraskad. Det var häftigt och välgjort. Väl omhändertaget också. Trädgårdarna sköttes ordentligt och omgivningarna var fantastiskt vackra.
Vi gick på en buss med en guide, som tog oss ner till Hobbitbyn. Den turen tog ca 10 minuter. Väl där guidades vi runt i 90 minuter. Turen avslutades med en Hobbitöl på puben Green Dragon.
Efter det var det inte långt kvar till Auckland, men trafiken gjorde att vi inte var här förrän 17.30. Nu har vi precis varit ute och käkat.

Några bilder från Hobbiton:

Rotorua dag 2

Det ångar ur marken.

Resan börjar närma sig sitt slut och jag kommer att komma hem med så många intryck.
Igår mådde jag inte jättebra. Jag kände mig förkyld och hade sovit dåligt. Idag är det mycket bättre, jag har sovit bra, och med förkylningen verkar det bli inget.
Idag fick vi lite sovmorgon eftersom vi inte skulle resa någonstans. Halv tio var vi inbokade på någon sorts fårevenemang. Show, stod det i programmet, och det var verkligen show. För mig som upplevt Öströös lammsafari många gånger var det först lite underligt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tycka. Tränade får, som uppträdde lite som på cirkus. Men när jag vant mig kändes det helt OK. Djuren verkade inte stressade, en del till och med somnade, och det var väldigt informativt.

Därefter åkte vi till en park, uppförd av Maorier på Maoriernas mark, och där bara Maorier arbetade. Där fanns byar, geometrisk mark, kiwifåglar, hantverkscenter och givetvis en souvenirbutik. Vi fick en guidad visning där som var mycket intressant.
Efter det var dagens program slut och vi fick göra vad vi ville. Sean tog med sig alla som ville in till stan, sen skulle ha ta ledigt.
Jag kände mig inte färdig med parken, utan valde att stanna kvar. Jag gick in i husen och besökte hantverkscentret länge. Det var intressant att se unga Maorier lära sig det gamla hantverket att tälja i trä, ben och sten.
Jag promenerade tillbaka till hotellet. Det var inte jättelångt. Varje rum här har ett eget utomhus spabad, så jag har provat mitt nu. Det var skönt, men det tog lång tid att fylla på vatten. Det märks att varmvatten inte kostar nåt här.
Ikväll skall vi på Maorisk barbeque och show.

Rotorua

Idag har det blivit en lång bussfärd.
Som vanligt startar vi tidigt från hotellet. Vi hade över 50 mil att köra. Som tur är, är vägarna lite större och bättre på den här ön.

Choklad 

 Vi körde norrut längs kusten. Sean hade bott även här, så han ville gärna visa oss the hotspots. Tyvärr ösregnade det hela tiden, så det var ingen som var riktigt sugen på att gå ur bussen.
När vi kört någon timme, stannade vi på en chokladfabrik där vi fick en liten demonstration och dessutom smaka lite. Inte världens godaste, men helt OK. Det var i alla fall ett litet avbrott i bussåkandet.
Vi körde vidare och stannade bara för toalettbesök, och det var knappt någon som ville gå ut då heller. Lunch hann vi i alla fall med i en liten by, innan vi körde in i nationalparken med vulkanerna. Vi såg absolut ingenting av några vulkaner, men omgivningen var ökenliknande med sin karga växtlighet. Då drabbades vi dessutom av en snöstorm och fick försiktigt ta bussen nerför backarna mot en liten vulkanisk sjö. Då klarnade himlen upp och solen tittade fram.

Långt därborta är vulkanerna 

Vi kunde till och med stiga ur och få en bild på vulkanerna i fjärran. På stranden av sjön gick måsar som nästan var så tama att dom gick att klappa. Det var nog många människor som stannade hos dom. På stranden låg klumpar av stelnad lava. Häftigt, för dom flyter när man kastar i dom i vattnet.
Vi var framme vid hotellet ca klockan sex på kvällen. Det är ca en kilometer in till byn, och ingen visste om dom orkade gå dit. Då ställer vår snälle guide/chaufför upp och skjutsar oss in. Han till och med tog oss tillbaka efter maten. Han är guld värd.

Wellington

Vi lämnar Picton.

Så har vi då lämnat sydön bakom oss.
Det var ungefär två timmars körning till Picton, där färjeläget ligger. Vi hade fint väder så det var en vacker väg. Vi hade inte så mycket tid att stanna dock. Det blev bara en kaffe- och kissepaus.
Vi var tvungna att checka in en timme innan båten skulle gå. Vi fick inte heller vara ombord på bussen utan skulle gå ombord. Sean dirigerade oss att gå längst fram på det däcket vi kom in på. Där fanns sköna fåtöljer och vi hade fin utsikt framåt. Det var verkligen jättebra och vi var snabba och la beslag på nästan alla platserna.
Färjan tog tre timmar. Den hade en bar, en foodcourt och en liten shop. Det var inga problem att slå ihjäl tiden.
Wellington är Seans hemstad. Han var mycket stolt över att visa upp den för oss. Vi gjorde en liten sightseeing och hamnade bland annat på en utsiktsplats, där vi såg hela Wellington.

Gollum

Vi har några tjejer i 30-års åldern med oss. Dom är riktiga nördar vad gäller Sagan om ringen, så givetvis letar han upp ställen som har kopplingar till filmerna.
Igår i Nelson besökte vi ”the ringmaker” och vi fick också lov att hålla i ringen som var med i filmen. Idag besökte vi en inspelningsplats på ett berg och en souvenirbutik utanför en filmstudio. Några blev väldigt lyckliga.

Nelson

Ännu en dag till ända. Vart tar dom vägen?

Idag regnade det hela eftermiddagen, så det blev inte så många fotostopp. Vi fick vårt lystmäte på förmiddagen, så det gjorde inte så mycket.
Vi var tidigt uppe som vanligt. Har är morgonpigg vår guide. Han har ju rätt, för vi är före alla turistbussar vid dom kändaste ställena. Nu har inte riktigt säsongen börjat ännu, men några bussar följer oss hack i häl.
Första stoppet på förmiddagen var vid Punakaki. På engelska ”pankace rocks”. Det var en kort runda längs kusten och det var fantastiskt att se dessa klippor som faktiskt ser ut som pannkakor lagda på hög. Riktigt häftigt. Där kunde man gå länge. Alla dom här ställena har cafe eller kaffevagn och toalett. Det är bra.
Vägen följde västkusten på väg norrut, och Sean gjorde ännu en avstickare för att vi skulle få ännu en promenad. Nu fick vi se klippor som hyste en sälkoloni.

Lunchen intog vi i en liten by, som säkert var vacker, men regnet vräkte ner, så vi bara käkade och for vidare.
Det var ungefär två timmar kvar till vårt slutmål Nelson. Den sista halvtimmen klarnade det upp och när vi kom fram sken solen och det var 16 grader varmt. Vi bor på ett motell som ligger en bit utanför stan. Rummen är jättefina. Jag har tre sängar, en dubbel och två enkla. Svårt att välja.
Vi hann byta om innan vi åkte till en vingård för att prova vin. Inget av dom var drickbart tyckte jag, men många av dom andra var nöjda.
Efter det körde vi runt och fick guidning i stan. Vi blev avsläppta för att var och kunde gå någonstans att käka. Sean, var så snäll, att han väntade och körde oss tillbaka, annars hade det få bli en taxi.
Vi är ju uppe tidigt så ingen av oss orkar nattsudda.

Greymouth

Naturens eget konstverk.

Tidig morgon igen. Enligt Sean smakade frukosten på hotellet ”like shit”. Han hade beställt frukost uppe i nationalparken istället. Där fanns ett typ naturrum, som öppnade för frukost kl 8. Dom hade lovat att öppna för oss 6.30, men hade glömt det. Medan dom rusade till jobbet för att koka kaffe till oss, passade vi på att ta en promenad runt en liten sjö som fanns där. Solen började gå upp över bergen och det blev väldigt vackert. När vi kom tillbaka efter ca 45 minuter, fanns det frukost till oss. Gott efter promenaden.

Vi körde vidare till Frans Joseph. Tidigare i vår drabbades trakten av storm och regn. Glaciären kalvade och drog med sig både vägar och broar. Dom börjar  få ordning på det, men med tanke på att molnen låg väldigt lågt och vi ändå inte skulle se något beslöt Sean att inte köra upp dit.

Han stannade istället vid ett kiwicenter. Det var några som inte sett dessa speciella fåglar. Jag gjorde ju det i Queenstown. Det blev lite fritid för mig istället.

Nästa stopp blev för lunch i Hokitika. En by vid havet som påminde lite om Coopers Crossing (för er som sett Flying doktors). Där strosade vi vid havet och beundrade konstverken som folk byggde av drivved. Det var också lite trevliga affärer, så det var roligt att strosa där.

Till hotellet i Greymount kom vi i hyfsad tid idag.

Vi hade en ölprovning kl 18, så jag tog det bara lugnt tills dess.

Vi fick en rundvandring på Monteiths bryggeri och prova en öl. Sen fick man tre kuponger som man kunde byta mot öl i baren. Dom hade också en restaurang, så vi passade på att äta till våra öl.

Fox glacier

Idag var dags att ge sig iväg igen. Som vanligt är det tidig avresa. Guiden är lite tidsoptimist och vill gärna att vi skall få ut så mycket som möjligt av dagen.
Vi stannade först i Arrow town. En gammal guldgrävarby som står kvar sen den tiden. Runt guldgrävarna samlades en grupp kineser som skötte grovarbetet och avlönades genom att dom fick ta vara på det överblivna gruset. Där kunde dom själva vaska fram sin lön.

Gruvarbetarby.

Givetvis fick dom inte bo ihop med dom vita, utan dom bodde i en egen by, lite utanför den andra.  Deras by föll i ruiner, men har restaurerats och står som ett litet friluftsmuseum.
Vi körde vidare till staden Wanaka. Där finns nog världens berömdaste träd. För 70 år sedan skulle man markera någon form av gräns. Man slog ner en påle av pil. Pil är känt för att rota sig lätt och så gjorde väl även denna. Detta är idag det berömda ”Wanaka tree. Ja, vackert var det, det kan man väl inte säga annat.

Wanaka tree.

I Wanaka stannade vi en stund, och passade också på att köpa något till lunch. Någon timme senare stannade vi på en vacker rastplats och käkade. Både mat och utsikt. Vilken kombo.
Det har varit en vacker väg idag, så det blir många stopp för att springa ut med kameran. Till slut blev jag lite mätt. ”Okay, ännu ett vattenfall, big deal.”
När det var dags att stanna för en promenad blev jag pigg igen. Vi gick en vandring på ca 2,5 km som ledde ner till en naturlig pool. Stigen var väldigt tillrättalagd, men det var ändå trevligt. Poolen är så djup att dom som ville bada hoppade från bron. Hu, det var högt, och dessutom glaciärvatten.

Bron på leden bar tio personer.

Ganska sent, som vanligt kom vi fram till Fox glacier. Vår guide är också utbildad kock, så dom restauranger han tar oss till är i toppklass. Så också den idag. Väldigt god mat, fick vi. Det är rätt fantastiskt i en by på 470 invånare.
Ikväll är det kvartsfinal i rugby-VM. Nya Zeeland spelar mot Irland. Vi är några som skall dra iväg till puben, bara för att känna stämningen. VM spelas i Tokyo, så avspark är inte förrän kl 23.15 vår tid, och vi skall åka 6.15 imorgon bitti, så vi får väl se hur länge vi orkar.

Queenstown dag 2

Idag har vi ”vilodag”. Det innebär att vi inte åker buss alls. Vår guide Sean var rädd att vi skulle få tråkigt, så han föreslog vad vi kunde göra. Helikopter, rafting, speedboat, bungyjump och andra lika käcka förslag. Några föll i alla fall för förslaget att åka offroad i bergen.
Jag beslöt att ta det lite lugnare. Efter lite sovmorgon och en lång frukost promenerade jag genom denna kuperade stad till Kiwi birdlife park. Här föder man upp kiwifåglar och släpper ut i naturen.

Kiwifågeln lever i hålor och är nattaktiva. Det är därför nästan omöjligt för oss att upptäcka dom. I parken fick vi gå in i ett mörkt rum. Där fanns en stor glasbur. I buren fanns ett svagt rött ljus. En i personalen gick in och la ut mat. Eftersom våra ögon vant sig vid ljuset, kunde vi faktiskt se fåglarna när dom kom fram och letade efter maten. Riktigt häftigt.
Sen gick jag genom resten av parken. Där fanns andra hotade fåglar som dom födde upp och släppte ut, men också fåglar som folk hittat skadade och lämnat in.
I slutet på rundan var det dags för en liten show. Dom visade upp lite av djuren, som fanns i parken. Berättade också om dom problem Nya Zeeland har med djur som förts in och nu sprider sig okontrollerat. Trevligt och lärorikt.
Efter det tog jag en liten runda på stan. Har glömt min baddräkt och vi kommer att komma till varma källor.🙄
Klockan ett hade jag stämt träff med dom som åkt bil i bergen. Vi åkte linbanan upp för att käka lunch och titta på utsikten. Det var vackert men det började mulna på och bli ganska kallt, så vi stannade där inte så länge.

Dom andra gick in i kiwiparken och jag gick en runda till på stan.
Nu är jag på hotellet. Regnet vräker ner utanför. Jag har tagit ett bad och en kopp varm choklad. Är inte sugen på att gå ut mer idag, men lite mat behöver jag ju.
By the way, det är sant att badvattnet snurrar åt andra hållet i avloppet här.

Queenstown

Dagen har varit lång och vi har sett så mycket vackert att jag inte vet riktigt vart jag skall börja.
Från början kanske. Vi lämnade Te Anau tidigt på morgonen och körde västerut mot Millford sound. Landskapet var fantastiskt vackert hela vägen. Berg, vattenfall, sjöar, växtlighet som skiftar från väldigt kargt till nästan regnskog.
I Millford sound gick vi på en båt som tog oss ut på en 90 minuter lång tur ut i fjorden. Då fick vi se fler vattenfall och berg, men också några sälar som vilade sig på en klippa.
Vägnätet är ju inte så rakt eftersom det är berg i vägen, så efter båtturen fick vi ta oss tillbaka till Te Anau för att kunna vända norrut mot Queenstown. Naturen var lika vacker, men nu blev vädret lite sämre och molnen hängde lågt. Vi var alla rätt så trötta, så det blev inte lika många fotostopp på den här sträckan.
Klockan var sju innan vi var framme så vi var några som beslöt att ta kvällsmaten på hotellet. Den var god. Efteråt tog vi en öl till i baren. Då dök vår guide Sean upp och gjorde oss sällskap, så vi blev sittande rätt länge.

Te Anau

Ännu en lång dag. Det är ingen viloresa det här.
Började med lite utflykter i Dunedin. Vi var några som åkte till ett hus som stått orört sedan ägarinnan dog 1966. Familjen gjorde sig en förmögenhet i guldgruvorna och använde sina pengar till att bygga ett överdådigt hus och fylla det med vackra saker.
När sista person i familjen dog testamenterade hon huset till Dunedin stad och några år senare öppnade dom det som museum. Riktigt häftiga saker där. Dom var först med elektricitet och med toalett inomhus.

Utsikt över Dunedin.

Efter det åkte vi runt lite i stan. Vi besökte universitetet och världens brantaste gata - i tättbebyggt område. Till sist åkte vi upp på ett berg och kollade utsikten över staden, vi hade fint väder.
Sen var det dag att köra åt nordväst för att nå staden Te Anau. På resan dit hade vi storslagen utsikt över bergen med sina glaciärer. Hela vägen, ca 20 mil, kantades på båda sidor av stora inhägnader och innanför där gick massor av får, men också lite nötkreatur och hjortdjur av något slag.
När vi nådde fram till Te Anau hann vi bara kasta in väskorna på rummet och sedan gå ner till hamnen där en båt tog oss tvärs över sjön. Där finns ett grottsystem med en underjordisk flod, med vattenfall. I taket hänger dessutom massor med lysmaskar. En hur häftig upplevelse som helst.
Tillbaka i hamn var vi klockan åtta, så det blev en sen kvällsmat.

Båt på Lake Tanau.

Dunedin

Idag har det blivit en del bussåkande. Det går bra. Det är väldigt vackert utanför fönstret. På förmiddagen bestod landskapet mest av betesmark. Platta långsträckta fält, med massor av nötkreatur. På eftermiddagen blev det betydligt mer kuperat, och betesdjuren var istället får.
Guiden är nog lite kaffeberoende, så han stannar gärna i små samhällen längs vägen för att få en kopp kaffe. Vill man inte dricka lika mycket kaffe som han, kan man ju passa på att se sig omkring så länge.

Lagom till lunch stannade vi i Moeraki. På stranden där finns stora stenar som havet slipat alldeles klotrunda. Det var väldigt speciellt. Där fanns också ett café, där man kunde inta en lättare lunch.
Längre fram på eftermiddagen blev naturen lite dramatisk, och vi körde på serpentinvägar där utsikten var fantastisk. Det gällde bara att inte tänka på vad som kunde hända, om någon förare var lite ouppmärksam.
Vi passerade faktiskt Dunedin, där vi bor just nu, för att ta en båttur längs en klippig halvö. Där fanns en chans att vi skulle få se sälar, pingviner och albatross. Det gjorde vi också, och dessutom ett sjölejon. Tyvärr gick det ganska hög sjö, och båten var liten, så det gungade rätt bra. Vi hade ett par som inte klarade det utan fick tas om hand av besättningen. Jag hade inga problem med sjögången, men det var svårt att få fokus i kameran, när man har fullt sjå med att parera sjögången. Det blev ingen albatross eller pingvin på foto, men sälarna och sjölejonet vilade sig mest, så med dom gick det bättre.

Nu ikväll har vi promenerat till en restaurang som var specialister på fisk och skaldjur. Jag beställde räkor på spett, och det var jättegott.
Här finns också ett lokalt ölbryggeri som gör en golden ale, som smakade gott till maten.
Jag känner mig inte särskilt jetlaggad, men guiden säger att dag tre är den värsta, så jag får väl se. Det är skönt att komma i säng i tid, men det kan ju också bero på att det är många intryck under dagen.

Christchurch

Nu är jag då äntligen framme.

Morgon i Dubai

Det blev ungefär 3,5 timmars sömn i Dubai och frukosten var ingen höjdare, men det var ändå skönt att komma ner på ryggen ett tag.
Efter det var det drygt 13 timmars sittande tills vi gick ner i Sydney. Där hade vi en timma på oss så vi kunde i alla fall röra på oss lite. Från Sidney var det sedan tre timmar till Christchurch. Alla planen har varit försenade. Jag kan förstå det för Emirates kollar allt. Man får visa boardingkortet fem gånger innan man sitter på sin plats, och dom gör en extra säkerhetskontroll av bagaget innan du får gå ombord. Inget vatten man köpt på flygplatsen får följa med ombord.
Nåväl, Vi blev hämtade på flygplatsen av vår guide Sean. Han kör också bussen. Han skulle ta oss på en stadsrundtur. Eftersom det var beställt middag till oss på hotellet klockan sex och vi lämnade flygplatsen efter fyra, så blev den rundturen inte så lång. Vi ville gärna duscha och komma i andra kläder.

Minnesmärke!

Vi besökte i alla fall ett område, som var svårt drabbat vid jordbävningen 2011. Det var en kyrka, ett bostadshus och en TV-studio som låg där då. Nu är kyrkan uppbyggd igen, men på den övriga marken finns det en minnespark och ett minnesmonument som bestod av en stol, för varje människa som miste livet i dessa hus, den dagen. 185 st.
Hann med en snabbdusch och ombyte innan den trerätters middagen. Är helt slut fast klockan bara är 20.54 här nu.

Dubai

Klockan är två på natten lokal tid och jag har just fått mitt hotellrum. Det strulade lite på Kastrup. Det var en passagerare som tappat bort sitt pass, så han fick inte åka med. När dom då lastade av hans väska upptäckte dom att antalet väskor som var på planet inte stämde med det antal som var incheckade.🙄 Givetvis måste dom ju kolla det, och vi får ju bara intala oss att det är för vår egen säkerhets skull.
Sen gick resan jättebra. Stort plan. Två våningar. Jag fick sitta där uppe. Trevligt. Egen en TV-skärm med massor av spel, musik, serier och filmer. Till och med fem svenska filmer.
God mat fick vi också och blev väl omhändertagna.
Jag åkte tåg ner till Kastrup, och fick redan där sällskap av dom två resenärer som skulle med samma plan. En gick på i Halmstad och en i Malmö. Vi har haft trevligt ihop, men skall nu försöka sova några timmar.
Vi måste lämna hotellet 7.30 för att hinna med flyget och tänkte äta frukost innan.

Menyn på planet!

Allt klart...

... för avresa imorgon. Blir hämtad här strax innan åtta imorgon. Skall med tåget 8.34, till Kastrup. Flyg till Dubai avgår 15.35. 7 timmars flygresa. Det blir tio timmar i Dubai, så där får jag ett rum att sova in. Skönt!
Kl 10.15, lokal tid, lyfter vi mot Cristchurst. Det är 18 timmars flygresa. Pust!
Jag räknar med att få tag på wi-fi på alla hotellen, så jag kan hålla er uppdaterade.
Hemma igen 29 oktober på eftermiddagen.