Det går mot advent

Jag kan inte stoppa tiden, och det vill jag inte heller. Det får bli advent, jul och allting även i år. Jag får bara ta det som det kommer. Vi har börjat öva luciasångerna på jobbet, och om inte annat är det roligt att se barnens förväntningar inför julen.
Det är roligt att jobba, även om det fortfarande känns skönt att ha fredagen till annat. I onsdags fick vi ta del av en fantastisk föreläsning på vår APT. Väldigt inspirerande!
I torsdags var jag hos kuratorn. Jag har inte varit där på tre månader, och hon undrade hur det kändes att komma tillbaka till palliativa. Det känns inget konstigt. Jag har inga svarta minnen därifrån. Jag vet att dom gjorde sitt yttersta för Bertil, och dom kämpade verkligen för att han skulle må så bra som möjligt hela tiden. Det är verkligen goa människor som jobbar där, och de som hade någon kontakt med Bertil kommer fortfarande och pratar med mig när jag sitter i väntrummet.
Vi beslöt i alla fall att sätta punkt för våra samtal. Hon tycker jag har kommit långt och att jag skall vara stolt över mig själv. Jag tycker själv det, och jag ÄR stolt över mig själv. Man bearbetar genom att berätta hur man mår, sägs det, och kanske är det det hjälper mig. Jag berättar för er, här, varje vecka, och kanske det är det som får mig att gå vidare. Det är inte så att jag glömmer Bertil eller inte saknar honom längre. Det gör fortfarande lika ont, som för åtta månader sedan, men det kommer inte lika ofta nu.

Knäck i långa banor!

I helgen har jag bakat, mest hela tiden. Det är förberedelser inför glöggminglet. Jag skall till Köpenhamn nästa lördag, så jag tänkte det var bäst att börja i tid.I fredags var Bertils mamma och jag och gjorde stan. Vi besökte konsthantverkarnas julmarknad och Lyrestedts julbod. Vi hade trevligt, men det var fruktansvärt kallt ute. Det studerandet jag skulle gjort i fredags har jag gjort i dag istället. Har skrivit färdigt nästa inlämningsuppgift. Vi skall träffas i min grupp nästa fredag, så jag väntar nog att lämna in den tills dess. Har också hunnit med att börja på en ny knyppelspets. Vi har kurs på torsdag sista gången innan jul, så jag tänkte att jag skulle ha lite att knyppla på lovet (om jag nu får något).

11 år och 8 månader

Nu har den kommit, dagen jag fasat för en tid. Hade Bertil fått leva hade vi idag firat att vi varit tillsammans i 11 år. Det var det datumet vi firade mest faktiskt. Förlovningsdag har vi på julafton, så det blev liksom aldrig av, och bröllopsdag fick vi ju bara uppleva en enda. Vi gjorde alltid något speciellt den 18 november. Åt något gott här hemma, om det var en vanlig vardag. Gick ut och åt, och gav varandra någon liten present. Vi har båda känt hela tiden att den här dagen var värd att fira. Vi vet inte ens om det var rätt dag, eftersom ingen av oss hade koll på när vi övergick från att vara vänner och arbetskamrater, till något annat. Vi valde den här dagen för då visste vi båda att  något hade hänt som gjorde att vi bestämde att vi ville tillbringa resten av livet tillsammans. Tur vi inte visste då att livet skulle bli så kort. Fast jag ångrar inget. Hade någon sagt då, att ni får bara tio år tillsammans, så hade jag inte tvekat en sekund. Jag hade gått in i det ändå, och jag tycker idag att vi levde som om vi hade vetat. Vi tog hand om varandra varje dag och vi gjorde otroligt många saker tillsammans. Vi har aldrig grälat och vi har aldrig sagt ett ont ord till varandra.

Vi skålade för tio år i Berlin!

Förra året var vi i Berlin och firade tio år. Det var ingen bra resa för Bertil. Hade mådde inte riktigt bra dom dagarna, det var kallt och han frös. Han kämpade i alla fall för att vi skulle få en så bra resa som möjligt, och han orkade åka både rundtursbuss och pendeltåg till Spandau. Han följde med mig in på en borg, för han visste att det intresserade mig, men vi hade också många stunder av lugn och ro på ett fik, med varm choklad, för då mådde Bertil som bäst. Han hade svårt för att äta, dom dagarna, men vi fick i alla fall en tioårsmiddag på en lokal restaurang, och han kunde uppskatta den fantastiska maten. Jag har en bild från den resan, som skrivbordsbild på min dator. Det är en bild tagen på Alexanderplatz. Vi åt lunch där den dagen vi åkte rundtursbussen. Bertil beställde en snitzel, och han ser så nöjd ut när han fått sin mat. Jag tror inte han klarade att äta hela den, men det syns inte på kortet. Jag vet att Bertil älskade tysk mat på tyska restauranger med tysk öl, och det är så jag vill minnas honom. Därför ligger den bilden där, så jag ser den varje dag.
Jag är väldigt glad för att vi fick den resan just den här dagen. Jag är också väldigt glad för att han orkade med ännu en resa, för på resan till Malta över jul, mådde han betydligt bättre. Visserligen var det hans rygg som spökade då, men det hindrade inte honom så mycket. Den resan fanns inget illamående och han uppskattade mat som jag inte sett honom göra, sedan vi träffades nästan. Ett fantastiskt revbensspjäll åt vi på julaftons lunch, och den bilden på honom möter mig varje dag när jag kommer hem, för den står på byrån i hallen.
Jag vill mötas av honom och jag vill ha hans saker omkring mig för det får mig att må bra. Så bra jag kan må, för det är ju aldrig som förr. Jag kan aldrig säga att jag mår riktigt bra.
Idag är också åtta månader sedan han gick bort, och jag får påminna mig om att jag faktiskt har ett rätt så bra liv.
Jag har fantastiska vänner, som bara är ett telefonsamtal bort.
Jag har det bra ekonomiskt.
Jag bor i ett hus jag trivs med och har grannar som ställer upp.
Jag har ett roligt jobb och kollegor som finns där för mig hela tiden.
Jag är fullt frisk (var nyss på hälsokontroll).
Jag har en älskad katt som möter mig när jag kommer hem, och som ligger hos mig på natten.
Jag saknar bara någon att dela allt det här med, och jag skulle kunna göra vad som helst för att få honom tillbaka. Det är inte rättvist att någon jag älskat och delade mitt liv med, inte finns längre. Det gör mig arg och ledsen.
Jag försöker i alla fall gå vidare med mitt liv och jag är stolt över, vad jag gör och hur långt jag har kommit.
I fredags var det första examinationen på kursen jag går, och trots att jag har flest år sedan sist jag läste, klarade jag det bättre än de flesta (om jag får säga det själv). Det känns bra att jag kan stå där inför en grupp relativt okända människor och prata om saker jag nyss lärt mig, och känna mig trygg i det.

Det här kortet tog jag i Januari!

Igår kokte jag grönkål. Det är den enda maten på julbordet som jag tycker är god, förutom köttbullarna (men dom räknas inte säger mina vänner). Jag hoppar över julen i år, men grönkål kan jag äta hela året, så det är bra att ha i frysen. Jag kommer att bjuda in till glögg den andra advent som Bertil och jag gjort i flera år. Bertil tyckte aldrig om den tillställningen, därför blev det ingen förra året. Förra året gjorde vi bara sånt som Bertil ville. Jag har alltid tyckt det var trevligt, så jag har beslutat att köra i år. Det kommer inbjudningar. Då får jag chansen att träffa dom som jag inte ser så ofta och vi får en chans att säga God Jul.
Idag har jag  satt ut fågelbordet. Det fågelbordet som vi köpte Mayrhofen i Österrike och transporterade hem genom hela Tyskland. Jag tycker så mycket om det, mest kanske för att det var Bertil som ville köpa det. Det var inte ofta han hade åsikter om vad vi skulle skaffa (om det inte gällde tekniska prylar). Han var ute för att posta korten och jag låg kvar på rummet. När han kom tillbaka ville han att jag skulle följa med ut för han hade sett ett fint fågelbord som han ville köpa. På den vägen blev det och vi lastade det ut och in i bilen en hel vecka. Det är fint och fåglarna blev glada att det kom ut. Dom står redan på kö för att käka.

Söndag igen

Efter en intensiv helg förra veckan, rullade denna veckan på i gamla hjulspår. Jag jobbade både tisdag och onsdag kväll. I tisdags var jag på en mycket bra föreläsning och i onsdags var vi på I-padkurs. Vi har fått två till avdelningen och nu gäller det för oss vuxna att lära oss så mycket att vi hinner ifatt barnen, om nu det är möjligt.
I torsdags var jag på banken. Allt är nu äntligen avslutat och det sista som föll på plats var avslutandet av Bertils Avanzakonto. Jag vill inte ha så mycket pengar stående på mitt bankkonto, utan jag tänkte placera om dom tills jag behöver dom. Jag skall måla om huset nästa sommar, så då behöver jag en del, men det kan väl vara bra att få lite ränta tills dess.Stefan tyckte jag skulle placera om andra pengar också, så plötsligt blev projektet jättestort. Det tog två timmar och blev ändå inte färdigt, men då orkade varken han eller jag mer. Jag åkte bort till Bertils mamma och fikade. Det var skönt att bara få dricka kaffe och prata.
I fredags var det självstudier igen, men det var uppgifter som skulle lämnas in, så jag läste och skrev faktiskt nästan hela dagen. Tog bara en paus för att åka till stan och slänga den gamla tvättmaskinen. Passade också på att handla och simma.
Fredag kvällen blev  jobbig. Kände mig ensam och lite deppig. Sigge finns ju där förstås, men han är svår att prata med.
Ville inte sitta ensam på lördagen också, så när jag var på Veras på morgonen, bjöd jag in mina vänner på lite vin på kvällen. Det var skönt att dom kunde och hade lust. Vi hade en trevlig kväll, och det är roligt att laga mat åt flera personer, och det är skönt att huset fylls med röster ibland. Fast många gånger vill jag vara ensam, det ger mig ett lugn, som jag så väl behöver. Jag har ju lite svårt att vara still.

Idag har jag varit inne på cirkelgymet. Brukar inte åka till stan den söndagen jag inte har receptionen på Friskis, men idag kände jag att jag behövde komma ut. Har suttit inne hela dagen och jobbat på en Power Point-presentation till fredagens examination. Det känns bättre för mig att ha lite bilder som stöd när jag skall prata inför gruppen.
Har varvat det jobbet med lite knyppling (har börjat på spetsen "Vitsippan") och stickning. Har faktiskt stickat ett par raggsockar till mig själv. Köpte nya stövlar att ha på jobbet härom veckan. Dom behöver jag ett par extra sockor i, så jag stickade mig ett par av restgarner. Helt OK blev dom. Annars stickar jag mest på beställning nu. Har lovat tre par vantar och ett par raggsockar innan jul, men det är helt lugnt. Så är det någon annan som vill ha något stickat så säg bara till.

Allhelgonahajk

Efter 11 års bortovaro återuppstod den. Varbergs Scoutkårs hajk för vuxna. Karin och jag har pratat om i flera år, att göra en bekvämlighetsvariant. Man blir lite bekväm med åren, och gå med ryggsäck flera mil i regn för att sedan sova i ett vindskydd, har jag inget behov av längre.
Alla deltagarna fick denna gång ta sig runt med bil. Först var dom hos Ulla och Gunnar i Halvbondagärde. Dom passerade badplatserna vid Ljungsjön och Ätraforsdammen, innan vi träffade dom för lunch vid Yngeredsforsen. Dom var nöjda och glada när dom kom dit, och ännu gladare när dom lagat och ätit sin lunch. Efter lunch besökte dom en massa EKO museum, Gällareds kyrka, Kärnebygdens kvarn och såg, Funtaliden och Danabäcks sten. Slutmålet var Ulvanstorps tunnbrödsbod, som också är ett EKO museum.
Vi reste ett tält, för dom skulle tvunget sova utomhus. Kvällen tillbringade vi dock inomhus. Vi berättade hajkminnen och lagade mat tillsammans. Åt gott gjorde vi, och alla berömde varandras matlagningskonst. Det blev tidigt sänggående, för trots att vi inte vandrat så mycket hade vi fått gott om frisk luft.

Baka, baka liten kaka!

Idag efter frukost bakade vi tunnbröd innan vi for iväg. Deltagarna stannade i Källsjö mejeri för en ostkaka innan vi åt lunch vid Hjärtaredssjön. Jag tror att alla var nöjda och glada, om än lite våta eftersom det kom en regnskur när maten precis var färdig.
Jag hade semester i fredags för det var ju skollov och då hade inte jag några studier, fast jag kände inte för att jobba så jag tog ledigt. Det var nog bra för vi hade en del att greja med Karin och jag.
Hans var också hemma hos mig i fredags för att installera en tvättmaskin. Den gamla gick sönder i trosdags. Jag ringde Hans för ett gott råd, och han sa att det var nog bara att köpa en ny. Klockan tio i fredags var jag på Elgiganten. Tjugo över tio var jag ägare till en ny tvättmaskin och klockan fyra var den också installerad och klar att använda. Det är skönt att ha sådana vänner. Tack så mycket för hjälpen!!
Bytte också till vinterdäck på bilen i fredags.
Annars ägnar jag mest veckan åt träning, knyppling och stickning.
Det rullar på så sakta framåt, men stundtals är det mycket jobbigt. Som tur är har jag många bra vänner!