Idag har jag kört ved. Jag har hämtat hos mamma och pappa. Jag tog det i min bil för det kändes enklast. Jag fick köra fyra vändor, men nu är det fullt upp till taknocken i förrådet. Det är bra, jag tycker om att elda.
I eftermiddag har jag mest tagit det lugnt. Knypplat lite. Har börjat på en ny spets "Trappgränd". Inte så snygg, inte så svår heller, men det är nog bra övning. Stickat lite också. Har lovat grannen lite till Röda Korsets julmarknad här i Rolfstorp. Är inne på sista paret sockar, sen får hon inte mer. Har lite andra beställningar.
 |
| En del av kakbuffén på Stadt! |
I fredags var det föreläsning igen på min kurs. Vi håller ju till i olika lokaler i olika kommunhus. I fredag var vi i stadshus A i sal A1. Det var där Bertil och jag gifte oss. Det är också en konferenslokal. Jag var först där och fick nästan lite panik. Trodde inte att jag skulle kunna gå in, men när väl dörren öppnades var det borta. Det är bara glada minnen jag har därifrån, så det kändes OK att vara där.
Gråten kom inte förrän jag körde hem, men det gör den rätt ofta. Jag får ibland stanna bilen på väg hem, för att jag inte ser för tårar. Men när jag svänger upp på parkeringen hemma och Sigge möter mig försvinner den känslan. Inne i huset känner jag ett lugn och en trygghet som jag inte känner någon annan stans. På något sätt finns Bertil kvar här i huset och vakar över oss. Jag mår bra av att gå här bland hans saker och idag känner jag mig oerhört tacksam mot den bankman som föreslog att vi skulle trygga för varandra så den som blev kvar skulle kunna behålla huset om den ville. Jag vågar inte ens tänka tanken att jag skulle behöva fatta beslut om mitt boende baserat på min ekonomiska situation och inte min vilja. Det hade varit jobbigt i en redan otroligt jobbig situation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar