Normaltid

Inatt ställde vi om klockan. Inte bra för mig, som har problem med mörkret. Nu är klockan bara fem och det börjar redan mörkna. Fy!
Idag har jag kört ved. Jag har hämtat hos mamma och pappa. Jag tog det i min bil för det kändes enklast. Jag fick köra fyra vändor, men nu är det fullt upp till taknocken i förrådet. Det är bra, jag tycker om att elda.
I eftermiddag har jag mest tagit det lugnt. Knypplat lite. Har börjat på en ny spets "Trappgränd". Inte så snygg, inte så svår heller, men det är nog bra övning. Stickat lite också. Har lovat grannen lite till Röda Korsets julmarknad här i Rolfstorp. Är inne på sista paret sockar, sen får hon inte mer. Har lite andra beställningar.

En del av kakbuffén på Stadt!

Igår var det kultur dag och natt i stan. Vi var och såg konsthantverkarna och Maria Håågs foton på Campus. På eftermiddagen var Inger och jag på Afternoon tea med underhållning av Goda Hopp i spegelsalen på Stadt. Mycket trevligt, även om 95% av publiken var 70+.
I fredags var det föreläsning igen på min kurs. Vi håller ju till i olika lokaler i olika kommunhus. I fredag var vi i stadshus A i sal A1. Det var där Bertil och jag gifte oss. Det är också en konferenslokal. Jag var först där och fick nästan lite panik. Trodde inte att jag skulle kunna gå in, men när väl dörren öppnades var det borta. Det är bara glada minnen jag har därifrån, så det kändes OK att vara där.
Gråten kom inte förrän jag körde hem, men det gör den rätt ofta. Jag får ibland stanna bilen på väg hem, för att jag inte ser för tårar. Men när jag svänger upp på parkeringen hemma och Sigge möter mig försvinner den känslan. Inne i huset känner jag ett lugn och en trygghet som jag inte känner någon annan stans. På något sätt finns Bertil kvar här i huset och vakar över oss. Jag mår bra av att gå här bland hans saker och idag känner jag mig oerhört tacksam mot den bankman som föreslog att vi skulle trygga för varandra så den som blev kvar skulle kunna behålla huset om den ville. Jag vågar inte ens tänka tanken att jag skulle behöva fatta beslut om mitt boende baserat på min ekonomiska situation och inte min vilja. Det hade varit jobbigt i en redan otroligt jobbig situation.

Jag har börjat knyppla!

Udd och stad

I torsdags började knyppelkursen. Karin, Inger och jag plus två deltagare till som gått där en väldig massa år. Kursledaren hade nog inte räknat med sådana noviser som vi, så det tog en stund innan hon fick förklarat och visat så vi fattade, men till sist så föll allt på plats. Vi fick börja på nybörjarspetsen "Udd och stad". Det var den jag knypplade i skolan också. Nu har jag redan kommit längre. Det är kul, men får väl se vad det leder till.
I fredags kom jag ut ur mörkret på min kurs också. Jag lämnade in min första uppgift, och fick beröm för den var bra skriven. Då plötsligt kändes det som jag fattade vad jag höll på med, jag har inte riktigt gjort det innan. Är det 30 år sedan man läste så tar det väl ett tag kan jag tro.
Det har varit en kort arbetsvecka eftersom jag var ledig i måndags också. Det känns bra att inte jobba full tid. Man kanske skulle gå ner i tjänst? Får väl räkna på vad det kostar. Det är inte aktuellt just nu i alla fall.

Kliviablomma

I torsdags var det 7 månader sedan Bertil dog. Det kändes inte som någon speciell dag denna gången. Alla dagar är ju jobbiga, fast olika mycket. Jag försöker hitta balansen, där jag mår så bra som möjligt. Det är nog trots allt så att hemma tillsammans med Sigge mår jag som allra bäst, fast jag vet ju att jag måste ut också för att fortsätta leva mitt liv så normalt som möjligt. Det gäller som sagt att hitta en balans.
Igår höstade jag lite till i trädgården. Växthuset packades ihop, jag räfsade löv och sådde i gräset som skatorna hackat upp. Jag rensade faktiskt också hängrännorna, åtminstone på ena sidan huset. Det regnade in på Sigges matta på verandan, för den rännan var full med löv. Nu kan han hålla sig torr.
Jag är rätt nöjd med mig själv, när jag klarar sånt.
Jag måste också få säga att jag har blivit en hejare på att sköta blommorna. En av mina orkidéer har jag fått att blomma om, och nu blommar båda mina Klivior och novemberkaktusen har knoppar på varenda gren.

Stockholm

Det är en väldigt vacker huvudstad vi har. Man kan njuta av den redan när man är på väg in med tåget. Vi anlände vid middagstid igår. Vi åkte direkt med tunnelbanan ut till gamla Enskede där vi skulle bo. Jättefint gammalt bostadsområde där vi hade två lägenheter. Efter vi packat upp gick vi till bageriet och käkade lunch. Ett jättefint lite gammaldags ställe. Väl värt ett besök.

Chokladfigurer!

Efter lunchen flanerade vi på stan. Vi gick av i Gamla stan och gick där tillsammans med alla andra turister. Sedan promenerade vi ner mot centralen. Tittade lite i affärer.Vi hade bord bokat på en italiensk restaurang. Fantastisk pasta och tiramisu, på det stället. Vi är inga nattsuddare någon, så i rättan tid var vi tillbaka i Enskede och hoppade i säng.
Frukosten fick vi fixa själva av det vi fått i kylskåpet, så jag hade anmält mig till frukostvärdinna. Jag var uppe och kokade ägg, te och kaffe så allt var klart tills dom andra var redo för frukost.

Tapas!

Idag hade vi bestämt oss för att börja på chokladfestivalen på Nordiska museet. Det regnade så vi tog bussen ut på Djurgården. Vi var där när dom öppnade. Det var tur, för det var snart tjockt med folk. Det var mycket att se och provsmaka, men man klarar inte så mycket av choklad och lakrits innan man börjar må lite illa. Det var skönt att äta lite riktig mat i kulturhuset innan teatern började halv två. Den hette "I sista minuten" och Meta Velander, Yvonne Lombard och Meg Westergren var med. Den var helt fantastiskt bra. Härligt att se nästan åttioåriga tanter spela så bra teater.

Ikväll har vi ätit på en spansk restaurang. Det blev tapas och sangria. Också här var maten helt fantastisk. Nu är klockan snart elva och det är läggdags för oss.

Klippe har fått komma in.

Nu har det nästan blivit vinter. Frosten tog mig lite på sängen trots att jag hört på radio att den skulle komma. Jag hade varken satt på värme i huset eller i bilen. Det var kallt. Nu är det varmt och gott igen.
Hallonen har klarat sig hyfsat också, men nu börjar dom ta slut. Jag plockade en liter nyss. Dom fick grannen. Hon skall titta till Sigge nu i helgen. Jag åker till Stockholm imorgon bitti.
Idag har Bertils mamma och jag varit på GeKås. Usch! Där är aldeles för stort nu. Det skall dröja innan jag åker dit igen. Jag skulle köpa träningskläder, och det gjorde jag. Två par byxor, två tröjor och en BH för 385 kronor. Det hade jag inte fått en sak för i stan, så det lönade sig nog trots allt.
Vi tog en extra sväng till Heberg och åt lunch på Laxbutiken. Gott.
Igår fick Klippe komma in. Nu skall väl inte gräset växa mer. Jag kom också överens med grannen nedanför att vi skall dela på Hallands Nyheter. Jag läser den aldrig förrän på eftermiddagen, så då gör det inget att dom redan läst den. Nu har jag sagt upp min tidning, så skall jag gå över med pengar till halva deras. Där sparade vi båda 1100:-.
Idag har jag talat med en fantastiskt trevlig kille (man?) på Mediateknik. Han hjälpte mig både med att ta bort Bertils E-postadresser och gav mig en del bra råd vad gäller TVn på andra våning. Skall bara fundera lite till. Det är ju som sagt ingen brådska.
Igår kom så ääääntligen bouppteckningen tillbaka från skatteverket och lantmäteriverket. Över 5 månader tog det. Byråkratin jobbar inte fort. Nu kan jag avsluta Bertils konto hos Avanza bank. Dom godkände inget annat än en godkänd bouppteckning.
Nu har jag städat och packat, så nu skall jag fixa frukosten att ha på tåget imorgon.
Tar med mig den lilla datorn, så jag kanske hör av mig från storstaden.

Vart tar tiden vägen?

Ännu en vecka har gått. Vet inte vart tiden tar vägen. Tiden läker alla sår, sägs det ju. Är det så, är det väl bra att tiden går. Jag undrar förstås om jag kommer att läka helt någon gång. Jag längtar till att kunna svara "det är bra" , utan förbehåll, när någon frågar "hur är det?". Kommer det att hända någon gång tro?
Häromdagen hittade jag skivor till GPSen i Lexusen. Dom åkte nästan i soporna, men jag sansade mig och bestämde mig efter en stund att jag skall skicka dom till den nya ägaren. Idag köpte jag ett vadderat kuvert, så nu är dom postade.
Idag har jag gjort hallonlikör på hallonen jag plockade. Den skall stå i 6 veckor. För att jag skall komma ihåg det, skrev jag en lapp vilket datum den skulle vara färdig. Jag räknade i alamanackan 6 veckor framåt. Söndag om 6 veckor är 18 november. Det datumet gör mig aldeles kall inombords. Då skulle Bertil och jag ha firat 11 år tillsammans. Det är också precis 8 månader sedan han dog. Jag har vetat länge att dessa datum skulle sammansfalla, men har lyckats skjuta det framför mig. Nu fick jag svart på vitt att det är bara 6 veckor dit. Jobbigt. Jag skrev i alla fall datumet på en lapp och satte på hallonlikören. Kanske det blir mindre illavarslande om jag ser datumet varje dag.
I torsdags var Jan-Bertil hemma och försökte hjälpa mig med Tvn på andra våningen. Bodil var också med. Det var trevligt att träffa dom och prata med dom. Vi löste inte problemet med TVn, men det är inte så akut.
I fredags var det andra träffen på kursen jag går. Trodde att det skulle klarna lite, men det blev bara mer förvirrat. Får väl försöka läsa på lite mer.
I fredags åkte vi också till Malmö, mina kollegor och jag. Vi åkte med tåget kl 13.21. Det var ingen vidare resa. Inga sittplatser. Vi hamnade i cykelvagnen och samsades med 6 barnvagnar och en cykel. Ingen rolig resa. Malmö var i alla fall fint. Vi tog det mest lugnt på kvällen. Var ute och åt och satt på hotellet och drack vin och spelade "Allsång".
På lördagen gick vi på stan och shoppade innan vi tog tåget hem. Den resan var betydligt behagligare.