Schattberg

Lederna är markerade med österrikiska flaggan

Idag skulle det äntligen ske. Vandringen guiderna pratat om hela veckan. 1,8 km vandring till Zell am See. I och för sig lättvandrat, men långt. Vi skulle få hålla bra tempo om vi skulle vara framme, och tillbaka till middagen. Jag bestämde för länge sedan att jag inte skulle med på den. Det tempot har jag inte lust att vandra i. Jag trodde ett tag att det bara skulle bli två tanter och jag som bangade, men när vi i morse åkte upp med Schattberg express och delade på oss där uppe, visade det sig att delningen blev precis på mitten. 7 stycken med en guide hastade iväg, medan vi andra 7 + guide tog det lite lugnare. Vi skulle nämligen gå samma väg en bit. Det var kallt idag. Bara fyra plusgrader däruppe på 2018 m ö h. Det var bäst att röra på sig hela tiden. Stannade vi för att vila blev man snart kall, så pausade vi en längre tid var det bara att packa upp mer kläder att ta på sig.

Kakbuffén

Vi hade en fantastisk vandring. Dom som behövde lite mer utmaning hade två toppar att bestiga. Vi andra gick runt. Jättefin stig på bergskammen och återigen fantastisk utsikt. Dom allra högsta topparna i bakgrunden kunde vi inte se, för molnen, men det räckte med det vi såg.
Det fanns inte så mycket matställen här uppe, så vi gick en runda och kom tillbaka till liftstationen där vi åt en underbar gulaschsoppa.
Efter lunchen kände vi att vi behövde skaka ner maten, så vi tog en runda runt berget vi satt på, på ca 45 minuter innan vi knatade upp till liften.
Vissa hade ändå inte fått nog utan hoppade av liften halvvägs och gick ner. Jag tycker det frestar i knäna för mycket med nedstigningar (jag var också rätt vandringsnöjd) så jag satt kvar i liften ända ner.
Nu har vi återigen varit vid kakbuffén. Zell am See vandrarna kommer inte förrän lagom till middagen, så vi får väl höra då hur det gått.