Fyra månader

Idag är det fyra månader sedan Bertil tog sitt sista andetag på sjukhuset. Det är overkligt att det gått så lång tid. Fast samtidigt är det ingen tid alls egentligen. Jag spelar fortfarande ibland upp hans sista dagar i mitt minne. Det händer att jag får dåligt samvete för tankar jag hade både den tiden, och innan. Det var ju så jobbigt att se honom försämras att det ibland kändes som jag bara ville gå därifrån och aldrig komma tillbaka. Jag vet ju att jag aldrig sa något till honom och jag vet också att jag fanns där hela vägen. Jag har ingenting jag behöver ångra eller ha dåligt samvete för. Som min kurator sa i måndags. Sina tankar rår man inte riktigt över, men man är alltid ansvarig för sina handlingar. Jag vet att jag gjorde allt jag kunde.
Idag tog jag min morgonpromenad ner till Grimsjön. Trots att jag inte fick urnsätta Bertil där, som han önskade, så finns han på något sätt ändå där i vattenytan. Han älskade att titta ut över vattnet, precis lika mycket som jag gör.
Ibland känns det som minnet av honom bleknar. Jag kan inte riktigt se honom framför mig. Andra stunderna är minnena så påtagliga och jag kommer ihåg precis hur han luktade och kändes att ta i.
Successivt håller jag också på att utplåna saker som var hans. Bilen är såld. Hans konton på banken är borta. Hans huslån är borta. Igår sa jag upp hans fotbollskanaler hos Viasat. Det är saker som jag måste ta itu med. Samtidigt känns det ännu viktigare att hålla fast vid hans saker här hemma, och jag har absolut inga planer på att börja städa ännu.
När jag var i Saalbach, blev det efter några dagar, väldigt viktigt för mig att ingen där skulle få veta att jag mist min man. Jag trodde dom skulle se på mig på ett annat sätt då. Samtidigt var det konstigt att människor som jag trivdes tillsammans med, inte visste att Bertil hade funnits.
Jag är inte fotbollsintresserad, men jag blir lite extra uppmärksam när det är nyheter som Bertil hade pratat om. Zlatan är såld. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte, men Bertil hade ju vetat. Häromveckan meddelades också att man nu skulle börja använda målkameror i fotboll. Bertil sa alltid att när det skedde så skulle han sluta titta. Det kan man ju säga att han gjort också.
Semestern rullar på i alla fall. Jag försöker turista på hemmaplan som jag bestämt. I måndags skulle Inger och jag gått Kurortsvandring med Peter Börjesson. Han ställde in den i sista minuten för att det blåste för mycket! Man undrar ju då när han kan genomföra den. Här blåser alltid.
Igår var Ulla och jag på utflykt i Hallands södra delar. Trevligt. På kvällen var jag på PS-musicalen med mina kollegor.
Idag har jag varit i simstadion och sedan på stan. Har köpt en present till Ove, som hjälpte mig sälja bilen. Det var väldigt mycket folk på torget. Turisterna får väl handla nu när dom inte kan ligga på stranden.
Jag har också gjort färdigt bildspelet från Saalbach. Har bjudit hit Bertils systrar och mamma på fredag för en titt.