Ännu en kulinarisk resa

Idag har vi varit på utflykt igen. Det är jättetrevligt. Vi var ute rätt tidigt, för vi skulle till Skårs gård. Jag var den enda som varit där innan, så jag ville vara där när dom öppnade klockan tolv. Det var helt rätt beslut visade det sig.
Dom har en fantastisk brunch, och jag får nog säga att vi lyckades göra rättvisa åt alla anrättningarna. Jag hoppar visserligen över sillen, men där finns en väldig massa annat gott.
Vi försökte äta lugnt (jag är ganska dålig på det), så vi blev kvar där i över två timmar. Mätta och belåtna var vi när vi gick därifrån.

Efteråt var det kultur som gällde. Vi besökte Äskhults by. Vi vandrade runt gårdarna och var inne i alla husen. Vi beundrade alla djuren och tittade till gårdstomten som låg och sov i ett av uthusen. Vi hoppade bara över kaffestugan, för någon eftermiddagsfika var det ingen som orkade.
När vi skulle åka hem, körde vi lite fel, så vi har fått uppleva både Björketorp och Horred också, men det var bara trevligt.
Annars har det varit ganska lugnt i slutet på veckan. Det var grillfest i Ga Köpstad i fredags förstås. Det var jättetrevligt, och blev lite sent för mig som somnar tidigt.
I lördags åskade och regnade det så då blev det mest inomhusvistelse efter fikat på förmiddagen.
Ute i trädgården gör jag inte så mycket heller. Där är inte så mycket ogräs. Det är mest vattning av krukorna som behövs. Tomaterna håller på att mogna, häcken vid altanen har precis börjat blomma och min Afrikas blå lilja håller precis på att slå ut. Det är rätt vackert.
Jag försöker utrota sniglar också, men det är inte lätt. Idag har jag också försökt bekämpa några myrbon.
En vecka kvar av semestern och jag har lite kvar av mina planer att beta av. Hoppas bara det blir hyfsat väder.

Semestern rullar på

Skuggfigurer som lyssnar på Peter!

Det går rätt bra att ha semester. Lite bättre än jag trodde, men jag försöker aktivera mig hela tiden. Jag tränar en del. Efter morgonpromenaden kan det bli gymet eller simstadion. Det kanske blir för bra ibland. Börjar känna mig lite förkyld, och igår var jag lite öm i ljumskarna. Idag har jag bestämt att ta det lite lugnare. Jag tog faktiskt sovmorgon, men det funkar inget vidare. Efter sju så sover jag inte ändå, ligger mest och funderar. Nu har jag tagit en lugn promenad ner till Grimsjön. Där är så vackert, men tyvärr är folk där och grillar, och inte tar med sig skräpet hem. Trist.. Där låg en påse kvar, så jag plockade faktiskt med mig det värsta och slängde här hemma.
Vädret har blivit lite bättre nu. Det blev sommar till sist. I fredags när vi grillade här fick vi sitta inne. I lördags var vi och grillade hos Classe och Yvonne, och då satt vi faktiskt ute, med mycket kläder på.
I tisdags hade jag mina gamla kompisar från gymnasiet här och då kunde vi sitta ute hela kvällen. Det är första kvällen jag sitter i mina trädgårdsmöbler.

Igår blev det en guidad tur med Peter Börjesson. Strandpromenaden 100 år. Det var ca 75 personer som gick med. Mycket folk alltså. Det var väldigt intressant. Vi gick från hamnen till kurorten och tillbaka över Hästhagaberget. Tre och en halv timme tog hela turen. Efteråt gick vi upp på fästningen för att ta in Karl-Magnus post. Hela stan kryllade av folk. Street Bourbon Band spelade i Sociteten och vi gissar på publikekord.
Vi stannade inte kvar i stan för att lyssna. Vi åkte hem för att sova. Vi hann i alla fall uppleva en fantastisk solnedgång från fästningen.

Fyra månader

Idag är det fyra månader sedan Bertil tog sitt sista andetag på sjukhuset. Det är overkligt att det gått så lång tid. Fast samtidigt är det ingen tid alls egentligen. Jag spelar fortfarande ibland upp hans sista dagar i mitt minne. Det händer att jag får dåligt samvete för tankar jag hade både den tiden, och innan. Det var ju så jobbigt att se honom försämras att det ibland kändes som jag bara ville gå därifrån och aldrig komma tillbaka. Jag vet ju att jag aldrig sa något till honom och jag vet också att jag fanns där hela vägen. Jag har ingenting jag behöver ångra eller ha dåligt samvete för. Som min kurator sa i måndags. Sina tankar rår man inte riktigt över, men man är alltid ansvarig för sina handlingar. Jag vet att jag gjorde allt jag kunde.
Idag tog jag min morgonpromenad ner till Grimsjön. Trots att jag inte fick urnsätta Bertil där, som han önskade, så finns han på något sätt ändå där i vattenytan. Han älskade att titta ut över vattnet, precis lika mycket som jag gör.
Ibland känns det som minnet av honom bleknar. Jag kan inte riktigt se honom framför mig. Andra stunderna är minnena så påtagliga och jag kommer ihåg precis hur han luktade och kändes att ta i.
Successivt håller jag också på att utplåna saker som var hans. Bilen är såld. Hans konton på banken är borta. Hans huslån är borta. Igår sa jag upp hans fotbollskanaler hos Viasat. Det är saker som jag måste ta itu med. Samtidigt känns det ännu viktigare att hålla fast vid hans saker här hemma, och jag har absolut inga planer på att börja städa ännu.
När jag var i Saalbach, blev det efter några dagar, väldigt viktigt för mig att ingen där skulle få veta att jag mist min man. Jag trodde dom skulle se på mig på ett annat sätt då. Samtidigt var det konstigt att människor som jag trivdes tillsammans med, inte visste att Bertil hade funnits.
Jag är inte fotbollsintresserad, men jag blir lite extra uppmärksam när det är nyheter som Bertil hade pratat om. Zlatan är såld. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte, men Bertil hade ju vetat. Häromveckan meddelades också att man nu skulle börja använda målkameror i fotboll. Bertil sa alltid att när det skedde så skulle han sluta titta. Det kan man ju säga att han gjort också.
Semestern rullar på i alla fall. Jag försöker turista på hemmaplan som jag bestämt. I måndags skulle Inger och jag gått Kurortsvandring med Peter Börjesson. Han ställde in den i sista minuten för att det blåste för mycket! Man undrar ju då när han kan genomföra den. Här blåser alltid.
Igår var Ulla och jag på utflykt i Hallands södra delar. Trevligt. På kvällen var jag på PS-musicalen med mina kollegor.
Idag har jag varit i simstadion och sedan på stan. Har köpt en present till Ove, som hjälpte mig sälja bilen. Det var väldigt mycket folk på torget. Turisterna får väl handla nu när dom inte kan ligga på stranden.
Jag har också gjort färdigt bildspelet från Saalbach. Har bjudit hit Bertils systrar och mamma på fredag för en titt.

Sigge och jag

Hemresan igår gick bra. Vi kom iväg före utsatt tid från hotellet, men en hel del "stau" i Tyskland gjorde att det blev tight att hinna till flyget. Vi anlände till Münchens flygplats kl 14.10. Planet till Köpenhamn avgick 14.50. Vi andra skulle flyga 15.30 och 15.40. Detta gjorde att vi fick skynda oss att checka in. Några ville handla och så skulle vi ju ha mat.
Kort sagt. Vi kom ifrån varandra allihop och hann nästan inte säga hej då, men det hade vi ju sagt flera gånger på den drygt fyra timmar långa bussresan, så det var ingen fara.
Planet var fullt med fotbollsspelare som skulle till Gothia cup. 12-14 åringar kan vara rätt så stökiga. Eftersom dom var greker och cyprioter var det ingen som förstod vad dom sa heller, och flygvärdinnorna hade problem med att göra sig förstådda.

Fullt med fotbollslag på Landvetter

När vi landade på Landvetter vimlade hela hallen av sådana. Islänningar, holländare, tyskar you name it.
Jag hade en väldig tur. Bagagebandet startade nästan direkt jag kom ner och min väska kom som nummer tre. Vi landade halv sex. Jag körde ut från parkeringen fem i sex. Klockan sju körde jag in på parkeringen här hemma, så det var ett väldigt flyt.
Sigge mötte mig givetvis. Igår var han nära mig hela tiden. Han ligger i mitt knä eller på mina fötter. Han hann knappt gå ut. I natt låg han också intill mig, ända tills vid halv fem när han ville gå ut. Idag har han legat inne och sovit mest hela dagen. Han är ett bra sällskap i alla fall. Jag är glad att han finns.
Jag har inte känt för så mycket idag. Jag tog en morgonpromenad före frukost, för det är mitt mål att göra varje morgon på semestern. Har hunnit med att tvätta lite också. Annars har jag mest tittat på inspelade program.
Nu har jag faktiskt precis lagt in korten i datorn. Förr vad det det första jag gjorde när jag kom hem. Det är inte lika kul nu, när jag inte har någon att dela dom med. Där är många fina och jag skall göra ett bildspel så småningom, det finns väl kanske någon som vill se dom.
Jag har plockat några jordgubbar och två tomater i mina odlingar. Potatis grävde jag upp till middag också, men det hade jag ju börjat med innan jag åkte..
Ikväll skall jag göra upp lite planer för resten av veckan, så jag faktiskt hittar på något. Kan ju inte bara sitta här hemma och slappa.

Heldagsregn

Vandringen till Zell am See igår var givetvis 1,8 mil och inget annat. Dom skulle blivit förnärmade om dom visste att jag skrivit fel. Det hade gått bra i alla fall. Dom var hemma strax efter fem, så dom hade flyt med liftar och bussar.
Efter middagen igår hamnade vi på baren mitt emot igen. Det är ingen som orkar så långt på kvällen. Vi orkar inte så länge heller. Det blir en drink och sen, strax efter tio, går alla och lägger sig.
Idag valde jag att gå min egen väg av tre skäl. 1. Mitt högra knä spökar lite. 2. Det var utlovat heldagsregn. 3. Hur trevliga mina medresenärer än är, är det skönt att vara ensam ibland.
Dagens vandring var upp på en topp och skulle börja med en brant utförslöpa över rötter. Det kändes inte bra med det regnet och det onda i knät.
Jag valde att ta bussen till Hinterglemm och ta Reitelgokelbahn upp. När jag som enda passagerare steg in i liften undrade liftgubben om jag verkligen skulle upp i detta vädret. Jag försäkrade att så var fallet.

Ca 25 minuter vandring från toppstationen hade dom nämligen anlagt en trädgård med krydd- och alpväxter. Den var jättefin, men hade säkert varit ännu finare om det inte ösregnat hela tiden. Allt blommade ju inte men det var en lagom utflykt för mig.
Jag var tillbaka igen i Saalbach lagom till lunch.
Eftermiddagen har jag bara ägnat åt att läsa och slappa. Lagom till kakbuffén var dom andra tillbaka och då hade regnet slutat och himlen sprack upp så faktiskt kunde sitta ute och fika.
Efter fikat är vi flera som tillbringar någon timme i SPAt. Bubbelpool, ångbastu och bassäng. Det är trevligt och avkopplande.
Ikväll är det italiensk buffé till middag och många hoppas på tiramisu till efterrätt. Stefan (en av guiderna) är ju inne på sin andra vecka här och han hade fått en fantastisk tiramisu på kakbuffén en dag. Den har vi inte sett, så nu hoppas vi på dagens efterrätt.
Jag har börjat packa så smått, men alla kläder jag hade i förmiddags är inte torra, så det får vänta tills imorgon. Bussen går inte förrän kl 10.00 så det är lugnt.
Det har varit en fantastiskt trevlig resa, men visst längtar jag hem till Sigge. Jag är också lite orolig för att ensamheten skall bli väldigt påtaglig när jag kommer hem.
Jag har planer på att turista i min egen stad resten av semestern, så är det någon som vill hänga med på några guidade turer så hör av er.

Schattberg

Lederna är markerade med österrikiska flaggan

Idag skulle det äntligen ske. Vandringen guiderna pratat om hela veckan. 1,8 km vandring till Zell am See. I och för sig lättvandrat, men långt. Vi skulle få hålla bra tempo om vi skulle vara framme, och tillbaka till middagen. Jag bestämde för länge sedan att jag inte skulle med på den. Det tempot har jag inte lust att vandra i. Jag trodde ett tag att det bara skulle bli två tanter och jag som bangade, men när vi i morse åkte upp med Schattberg express och delade på oss där uppe, visade det sig att delningen blev precis på mitten. 7 stycken med en guide hastade iväg, medan vi andra 7 + guide tog det lite lugnare. Vi skulle nämligen gå samma väg en bit. Det var kallt idag. Bara fyra plusgrader däruppe på 2018 m ö h. Det var bäst att röra på sig hela tiden. Stannade vi för att vila blev man snart kall, så pausade vi en längre tid var det bara att packa upp mer kläder att ta på sig.

Kakbuffén

Vi hade en fantastisk vandring. Dom som behövde lite mer utmaning hade två toppar att bestiga. Vi andra gick runt. Jättefin stig på bergskammen och återigen fantastisk utsikt. Dom allra högsta topparna i bakgrunden kunde vi inte se, för molnen, men det räckte med det vi såg.
Det fanns inte så mycket matställen här uppe, så vi gick en runda och kom tillbaka till liftstationen där vi åt en underbar gulaschsoppa.
Efter lunchen kände vi att vi behövde skaka ner maten, så vi tog en runda runt berget vi satt på, på ca 45 minuter innan vi knatade upp till liften.
Vissa hade ändå inte fått nog utan hoppade av liften halvvägs och gick ner. Jag tycker det frestar i knäna för mycket med nedstigningar (jag var också rätt vandringsnöjd) så jag satt kvar i liften ända ner.
Nu har vi återigen varit vid kakbuffén. Zell am See vandrarna kommer inte förrän lagom till middagen, så vi får väl höra då hur det gått.

Vilodag

Gårdagens gatufest regnade bort. Innan vi var klara med middagen brakade åskan lös igen. Det var till och med så hela gatan blev strömlös ett kort ögonblick, men det var snart över. Det både regnade och haglade ett tag. Baren mitt över gatan lyckades rädda situationen genom att sätta upp det dom hade i solskydd (!?!). Sen fortsatte festen där. Vi var där en stund, men vi är rätt så trötta på kvällarna, så det blir inga sena sittningar. Musiken på uteserveringarna slutar kl 23.00 också, så sen går det bra att somna.
Idag var det inga planerade vandringar. Jag bestämde att jag ville vara ensam, och tog bussen till Zell am See för att gå i affärer. Det var ju ingen stor stad, så det var snart översprunget. Jag provade nya vandringskängor, men hittade inga som var riktigt bra. Dom skall ju vara rätt så breda. Då blir det herrmodeller och dom är för stora.

Zellersee

Det blev en glass på ett café istället. Med utsikt över Zellersee. Fantastiskt. Då kom ju saknaden efter Bertil förstås. Här hade han velat sitta tillsammans med mig. Jag mindes alla gånger vi suttit med en glass på ett café någonstans i Europa. Bra minnen allihop, men dom gör så ont. Det är bättre att gå omkring på berg, för där hade han inte velat gå. Ibland är det rätt så hisnande där vi går.

Kaisersmarrn

Efter glassen tog jag bussen tillbaka till Hinterglemm där jag också provade kängor utan större framgång. Där åt jag  Kaisersmarrn till lunch. Det är en österrikisk efterrätt av pannkakstyp. Gott men mäktigt! Inget man kan äta när man är ute och vandrar så det fick bli idag.
Jag var precis färdig med skoprovandet när det kom ett åskregn. Jag fick skyla i busskuren.
När bussen stannade i Saalbach sken solen igen. Då letade jag upp plaketterna som sitter på stadshuset här. På dom plaketterna finns namnen på alla dom utförsåkare som tog VM-guld här 1991. Pernilla Wiberg finns på en av dom, och jag var nog den enda som inte varit och tittat på den.
Eftermiddagen avslutades som vanligt med en simtur, lite bubbelpool och ångbastu. Jag hoppade eftermiddagsfikat för jag var fortfarande mätt efter lunchen.
Ikväll är det lederhosennacht på gatan. Dom har garderat sig med tält, men det regnar så mycket att det är jobbigt att gå emellan. Jag kurar på rummet istället, med en bra bok.

Hinterglemm

Där går toppbestigarna.

Det regnade kraftigt vid femtiden i morse. Sa dom, jag var inte vaken då. När vi åt frukost var det jättefint och vi satsade på Hinterglemm. Buss dit, sedan blev det linbana upp till Zwölferkogel 1983 m ö h. När vi hoppat av kunde man välja mellan att gå över toppen Hohe Penhab 2113 m ö h, eller gå runt. Jag valde att gå runt. Längre väg, men tidsmässigt tog det exakt samma tid. När vi kom runt var dom andra nästan nere.

Snö

Det var otroligt vackert väder och vi såg hur långt som helst, även vi som inte besteg alla toppar. Jag var i alla fall uppe på 2122 m ö h och är ganska stolt över det. Då kunde vi också kasta snöboll på varandra, men framförallt hade vi en fantastisk utsikt. Det var lite jobbigt att försöka se den samtidigt som man hade koll på vart man satte fötterna. Vi försökte också spana efter murmeldjur, men det gick rätt så dåligt.
Efter den toppen var det meningen att vi skulle dela oss, så dom som ville gå lite längre skulle gå en större runda. Det var ingen som ville det idag så vi slog följe allihop.
Det var också flera igår, som sagt att dom tyckte tempot var för högt, så idag höll vi lite makligare tempo. Det var ingen som kom efter och det var skönt. När vi började komma ner i dalen på väg mot Ellmau Alm där vi skulle luncha, kom regnet. Då blev det också skogsstig med rötter, och regnet gjorde det oerhört halt. Då drogs tempot ner ännu mer. Vi var alltså inte framme vid almen förrän halv två. Då var det en del som höll på att svimma av hunger påstod dom. Vi är tillsagda att bära lite mellanmål typ frukt och nötter eller choklad, men det är inte alla som lyssnat på det.
Det var skönt att komma in i alla fall. Regnet hällde ner utanför. Otroligt god mat hade dom. Jag åt en omelett som var fantastisk. Till maten dricker vi Radl, ett svagt öl som är smaksatt med fläder eller citron. Jag brukar inte tycka sådant är gott, men detta är väldigt törstsläckande, när man är svettig och varm efter vandringen.
När vi ätit färdigt hade regnet försvunnit och vi kunde återigen vandra i klart solsken. Det går fort här.

Gentiana

Vi var några som planerat att gå i skoaffärer i Hinterglemm, men när vi kom ner med liften trötta och svettiga var det ingen som orkade.
Vi tog oss tillbaka till hotellet och kom lagom till eftermiddagsfikat med kakbuffén.
Nu har jag varit och badat. Det blev både några simlängder (12 meters bassäng) för att mjuka upp lederna samt en lång stund i bubbelpoolen. Det var flera av mina reskompisar där.
Jag hade bok med mig och har legat i en solstol och läst en timme. Det är skönt att vara i fred lite.
Ikväll är det grillbuffé till middag. Efteråt är det gatufest med tyrolermusik här utanför, så det kanske inte blir en så tidig kväll som det brukar bli.

Åska

Vi hade inte mer än kommit halvvägs in i den 5-rätters söndagsmiddag vi fick i går, när åskvädret brakade lös. Det var riktigt ordentliga knallar och himlen vräkte ner regn.
Vi var några som bestämt oss för en barrunda efter maten, men det blev bara ett ställe tvärs över gatan. Längre var ingen som ville gå i det vädret.
Idag har det inte regnat men molnen har legat lågt.

Alpros

Vi åkte linbanan upp i morse till Kohlmaiskopf 1794 m ö h. Första biten gick vi tillsammans. Det är svårt att hålla ihop en grupp på 16 personer. Några vill gå fort och andra långsammare. Min takt ligger väl någonstans i mitten, men eftersom jag är lite tävlingsinriktad försöker jag hålla jämna steg med dom främsta. Dumt! När vi gjorde delningen valde jag i alla fall klokt nog att gå det korta alternativet och det gjorde ju att tempot på vandringen sjönk betydligt. Det skall ju faktiskt vara behagligt att vandra. Det är ingen tävling (fast en del tycks tro det). Idag valde jag att vandra med en stav och det var till mycket hjälp faktiskt. Vi hade en jättefin dag trots att utsikten mestadels var noll och intet. Vi vandrade över en del alpängar och blommorna såg vi. Både Alpros och Alpklocka. Vi har fått en alpflora av Prima Travel, annars hade jag inte vetat.
När vi stannade för lunch hade vi kommit under molnen och då hade vi utsikt ner mot Saalbach. Vackert.

Där nere ligger Saalbach

Vi var tillbaka på hotellet rätt tidigt så jag vilade lite på rummet. När det var dags för eftermiddagsfikat hade dom andra också kommit tillbaka och dom fick skryta lite om sina strapatser.
Efter fikat gick jag en sväng i byn och då saknade jag Bertil. Vi brukade flanera så i byar vi var i. Stanna till på någon servering och dricka en öl. Det var första gången sedan jag kom hit som jag kände mig ensam.
Annars behöver man inte vara ensam här. Det finns alltid någon annan som vill göra samma sak som jag. Nu valde jag att gå ensam eftersom jag funderar på att köpa nya kängor här och ville gå och titta lite på egen hand.
Stefan (en av guiderna) rekommenderade att jag skulle åka till Zell am See och titta efter kängor eftersom det är större utbud på affärer där. Jag tar nog bussen dit på den vandringsfria dagen. Vi pratade om det ikväll vid middagen och det var nog en del som ville hänga på. Eftersom vi bara är 14 stycken har dom ingen möjlighet att hyra en buss för en utflykt till Salzburg. Det går att ta sig dit med buss och tåg, men verkar lite omständligt, så det får nog vara. Det kan väl bli någon annan gång.
Varje kväll får vi information om morgondagens vandring, men ikväll berodde det så mycket på hur vädret blir i morgon. Vi fick så många alternativ att det till sist blev rörigt. Det bestäms slutgiltigt i morgon vid frukosten vilket alternativ det blir.
Vi hoppas vi slipper regn, för det är inget kul att gå i.

Saalbach

Hotellet har ångrat sig och Internet är helt gratis, så jag kommer att vara uppkopplad när jag befinner mig på rummet. Det kommer nog inte att vara så ofta i och för sig.

Hotellet

Igår anlände vi sent hit. Det skulle landa tre plan på Münchens flygplats som skulle ha resenärer med till vår buss. Mitt plan från Landvetter landade först. Strax efter kom Arlandaplanet in. Planet från Kastrup var 40 minuter sent, vilket gjorde att vi fick vänta. Vi var inte vid hotellet förrän kl 19.15. Vi hann bara byta skor så var det dags för middag. Vi är 14 personer på den här resan och vi har två guider, så vi skall nog bli bortskämda. Igår fick vi en fantastisk 4-rätters middag. Sen var det i stort sett bara att packa upp och gå och lägga sig. Vi var nog alla lite trötta.
Det kändes redan igår som det är ett glatt gäng. Alla pratar med alla, och vi är nästan som en liten familj.
Idag var det inte en så tidig morgon. Det är ju trots allt söndag.
Vi skulle samlas utanför hotellet halv tio, men många var ändå vid frukosten när dom öppnade halv åtta. Vi har ett eget långbord i restaurangen så vi samlas även på frukosten.

Vart man ser är det vackert!

Idag åkte vi lokalbussen till Lengau och tog ett traktortåg till Lindingalm. Därifrån började vandringen. Jag valde att vandra utan stavar idag, för det är lite bökigt med kameran, men dom hade nog varit till nytta när det gick nerför. Skall prova med en stav i morgon tror jag. Stundtals var det rätt bra stigning, men det går inte så fort, så det går bra. Nerför är nästan värre. Utsikten var i vilket fall helt fantastisk. Det går också fullt med djur där uppe och dom är totalt orädda. Korna ligger mitt på vandringsstigen. Mest troligt för att där är planast. Inte hade dom några funderingar på att akta sig för oss heller.

Vill ni fram här??

När vi hade gått drygt två timmar var det dags för lunch på en alphytte - eller alm, som dom säger här.
Därefter var det mest nerför. Vi gick ända ner till Lengau och tog bussen tillbaka.
Nu i eftermiddag har vi både hunnit med eftermiddagsfikat som står framdukat på hotellet varje eftermiddag kl 16.00, samt en skön stund i spa-avdelningen.
Middagen är kl 19.15 varje kväll och idag skulle vi få en välkomstdrink innan så det börjar bli dags att göra sig iordning.

Lexusen är såld

En stor tyngd har fallit från mina axlar. Det här med bilen har varit jobbigt, men nu är det borta. Det är en kille från Halmstad som köpt den och det är ännu bättre. Då slipper jag se den rulla här i stan.
Idag har jag också varit på banken och avslutat Bertils konton och tagit över bankfacket. Bouppteckningen är fortfarande inte tillbaka, men det är ju inga konstigheter med den.
Nu är det bara kontot han hade på Avanza bank som skall avslutas, men dom kräver godkänd bouppteckning för det, så det är väl bara att vänta på den.
Det är lugnt på jobbet nu, så jag kan ta lite flexledigt, och det är faktiskt skönt, även om jag säger att jag egentligen mår bäst när det är vardag och jag får jobba, träna, äta och sova.
Det känns fortfarande jobbigt med semestern, men det kommer säkert att gå jättebra. Väderprognosen över Saalbach visar i och för sig åska varje dag, men men.
Jag tar datorn med mig och kommer att höra av mig under veckan. Internetet på hotellet är dyrt så jag kommer inte att ha det hela tiden, men någon timme då och då blir det säkert.
Ha en bra semester alla ni som börjar nu också. Ni andra får hålla Sverige igång.

Hantverksmarknad

Helgen har varit bra. Vi hade väldigt trevligt hos min kollega i fredags kväll. Jag fick vara grillmästare och då trivs jag som allra bäst. I lördags var det fika som vanligt, det är alltid trevligt.
Jag hade storstädning när jag kom hem, och det är väldigt skönt att få rent. Vi smutsar ner rätt mycket Sigge och jag. Särskilt nu när vi springer ut och in med fuktiga smutsiga fötter. På kvällen startade jag min lilla gröna grill och så gick jag ut och grävde i potatislandet. Jomen, där var gott om potatis. Jag grävde upp en planta och ugnsrostade. Dom blev jättegoda. Det var Bertils lyckligaste stund, när vi tog våra första potatis, så givetvis blev jag lite ledsen återigen för att hans inte finns och får uppleva detta.

I söndags var det hantverksmarknad på Gamlens. Inger kom och vi gick ner och utforskade. Där var många fina saker. Lite fuktigt på marken, men vi var utrustade på fötterna. Efteråt bjöd jag henne på middag. Det blev till att gräva i potatislandet igen. Det är roligt att laga mat till mer än sig själv.
På eftermiddagen var Birgitta, Lars, Linnea och Karin här och fikade. Dom hade också varit på marknaden.
På kvällen tog Mariann och jag två varv i cirkelgymsalen innan jag satt i receptionen