Malmön runt

Det blev en tidigt kväll igår. Vi släckte redan före tio. Man är skönt trött i kroppen när man gått så långt. Vi vaknade vid halv fem av att en av sjöräddningens helikoptrar hovrade utanför vårt fönster. Efter ett tag försvann den ut över havet och vi kunde somna om.
Vi var tidigt till frukosten idag också. Lite för tidigt. Eftersom det var helgdag var den senarelagd en halvtimme. Det var ingen fara, det gjorde bara att vi hann packa färdigt.
Efter frukosten la vi sakerna i bilen och började vandringen runt ön. Den ledmarkeringen hade vi redan sett vid ett flertal tillfällen, så det var inte svårt att hitta den.

Idag har terrängen varit lite mer som vi förväntat oss. Vi har mest gått på klippor och vi har sett havet nästan hela tiden. Det har även idag varit en otroligt vacker natur. Dom gamla märkena efter stenbrytningen som lever kvar är fascinerande att se. Vet inte om jag skall kalla det vackert, men i alla fall häftigt. Vi hade väl gått ungefär två timmar, när regnet kom. Det varade inte så länge, men i alla fall så vi hann ta på regnkläder. Det varade väl ungefär en halvtimme, men vinden var rätt kall, så det gjorde inget att behålla regnkläder på. Efter regnet blev klipporna ganska hala och det gällde verkligen att hålla tungan rätt i mun, när vi gick. Det var väldigt kraftiga stigningar ibland, och stundtals kändes det som vi gick i riktigt höga trappsteg.  Det blir nog lite träningsverk i lårmusklerna.

Mariann vill gärna bada när vi pausar, så lunchen blev ganska tidig. Vi fick ju stanna medan vi var nära vatten.
Hon fick chansen att bada en gång till när vi var nästan framme. Då blev det på en badplats, där vi tog kaffe och bulle som vi burit runt hela ön.
Den här sträckan var 11 km och vi var ute i knappt fem timmar.
Vi hann med färjan från Malmön halv fyra.
Färden hem gick bra. Det var nästan inga köer. Bara en liten stund genom Tingstadstunneln. Vi körde av vid Varberg Nord och tog en bit mat. Ingen av oss kände för att laga mat när vi kom hem.
Det har varit en jättetrevlig resa. När jag släppt av Mariann och var på väg hem kändes det dock lite tomt. Det är ovant att komma hem från en resa och inte ha någon hemma att dela minnena med. Det kändes väldigt jobbigt ett tag.
När jag stannade vid brevlådan för att ta posten, kom där en granne och pratade. Han miste sin fru i cancer för drygt ett år sedan. Vi stod där riktigt länge och pratade. Jag brukar inte tycka att han är så där jättekul, men vi delade ju en gemensam erfarenhet. Han har kommit lite längre i sin bearbetning också. Det kändes riktigt bra att äntligen få prata med någon som vet precis hur det känns.
Efteråt när jag körde in på parkeringen kom en glad Sigge emot mig, och då mår jag bra. Han är sig precis lik nu, och man kan inte se att han för mindre än en vecka sedan haltade. Det är skönt att han är frisk!!