Semesterångest

Idag har jag varit hos kuratorn. Vi pratade mest om att jag har ångest inför semestern. Både inför resan och inför att vara hemma. Jag är övertygad om att resan blir jättebra, bara jag kommer iväg, men det känns som jag kastar mig ut på okänd mark. Det gör jag ju också på sätt och vis. Jag vill väldigt gärna att det skall finnas människor som jag kan ha trevligt tillsammans med, men samtidigt vet jag att jag inte är så jätteduktig på att se till att det blir så.
Att jag inte mådde så bra när jag kom hem från Bohuslän skrämmer mig också lite. Det var väldigt ensamt att inte dela upplevelsen från resan med någon som jag har här hemma. Jag gjorde i ordning bilderna som jag alltid brukar göra. Dom var jättefina, och det är roligt att göra det, men det kändes tomt när det bara var jag som tittade på dom. När jag var färdig med ett bildspel eller en fotobok efter en resa tittade alltid Bertil och jag tillsammans.
Söndagen var ingen bra dag alltså. Vädret gjorde ju inte saken bättre. Jag var väldigt ledsen, kände mig ensam och orkade inte företa mig något. Jag ville gärna prata med någon, men orkade inte ringa mina vänner. Jag satt mest hela förmiddagen och hoppades att någon skulle ringa till mig. Jag har sagt till de flesta av mina vänner att jag själv tar kontakt när jag behöver prata, dom behöver inte ringa och kolla hur jag mår. Men i söndags önskade jag att dom inte lyssnat på mig så noga.
Som tur var hade jag bestämt med Therese att vi skulle på ett midsommarfirande på FUB-gården, så jag lyckades rycka upp mig, så jag kunde åka och hämta henne. Efter lite musik av Gösta Gigolo och fika tillsammans med en samling människor som trots sina handikapp inte tycks ha några bekymmer i världen, kändes det mycket bättre.
I tisdags flyttade jag Lexusen från Toyota till en kollegas man som skall putsa upp den och försöka sälja den åt mig. Jag vet inte om det var det som gjorde att jag i tisdags kväll längtade efter Bertil så det värkte i hela mig. Jag hade kunnat göra vad som helst för att få krama honom bara en enda gång till. Vad det kan göra ont.
Igår var jag på picknick tillsammans med mina gamla kompisar jag var mycket tillsammans med för sisådär 35 år sedan. Vi har de sista åren återknutit kontakten och träffas så där 2-3 gånger om året. Nu hade vi inte setts sedan i höstas, och givetvis blev det pratat om Bertil.
Denna veckan har jag alltså gråtit varenda dag. Det var ett tag sedan jag tog mig tid till det. Jag försöker vara så upptagen att jag inte hinner med att sörja och det är inte bra det heller.
Nu känner jag i kroppen att jag är oerhört trött. Sörja är jobbigt säger dom, och det är nog sant, för varje gång jag varit hos kuratorn, känns det som jag sprungit ett marathonlopp.
I eftermiddag hoppade jag över min egen simning för att titta på simmarna i Varberg Open Water. Det var ju bra väder och det såg bra ut för dom flesta. Jag har lite planer på att vara med nästa år, men man får nog öva lite i havet då, och jag är ju inte så mycket för att bada i kallvatten.
Imorgon skall jag på fest till en kollega och sedan är det bara en vecka kvar att jobba. Det skall bli oerhört skönt med semester, men samtidigt inte. Varför är det så svårt??

Malmön runt

Det blev en tidigt kväll igår. Vi släckte redan före tio. Man är skönt trött i kroppen när man gått så långt. Vi vaknade vid halv fem av att en av sjöräddningens helikoptrar hovrade utanför vårt fönster. Efter ett tag försvann den ut över havet och vi kunde somna om.
Vi var tidigt till frukosten idag också. Lite för tidigt. Eftersom det var helgdag var den senarelagd en halvtimme. Det var ingen fara, det gjorde bara att vi hann packa färdigt.
Efter frukosten la vi sakerna i bilen och började vandringen runt ön. Den ledmarkeringen hade vi redan sett vid ett flertal tillfällen, så det var inte svårt att hitta den.

Idag har terrängen varit lite mer som vi förväntat oss. Vi har mest gått på klippor och vi har sett havet nästan hela tiden. Det har även idag varit en otroligt vacker natur. Dom gamla märkena efter stenbrytningen som lever kvar är fascinerande att se. Vet inte om jag skall kalla det vackert, men i alla fall häftigt. Vi hade väl gått ungefär två timmar, när regnet kom. Det varade inte så länge, men i alla fall så vi hann ta på regnkläder. Det varade väl ungefär en halvtimme, men vinden var rätt kall, så det gjorde inget att behålla regnkläder på. Efter regnet blev klipporna ganska hala och det gällde verkligen att hålla tungan rätt i mun, när vi gick. Det var väldigt kraftiga stigningar ibland, och stundtals kändes det som vi gick i riktigt höga trappsteg.  Det blir nog lite träningsverk i lårmusklerna.

Mariann vill gärna bada när vi pausar, så lunchen blev ganska tidig. Vi fick ju stanna medan vi var nära vatten.
Hon fick chansen att bada en gång till när vi var nästan framme. Då blev det på en badplats, där vi tog kaffe och bulle som vi burit runt hela ön.
Den här sträckan var 11 km och vi var ute i knappt fem timmar.
Vi hann med färjan från Malmön halv fyra.
Färden hem gick bra. Det var nästan inga köer. Bara en liten stund genom Tingstadstunneln. Vi körde av vid Varberg Nord och tog en bit mat. Ingen av oss kände för att laga mat när vi kom hem.
Det har varit en jättetrevlig resa. När jag släppt av Mariann och var på väg hem kändes det dock lite tomt. Det är ovant att komma hem från en resa och inte ha någon hemma att dela minnena med. Det kändes väldigt jobbigt ett tag.
När jag stannade vid brevlådan för att ta posten, kom där en granne och pratade. Han miste sin fru i cancer för drygt ett år sedan. Vi stod där riktigt länge och pratade. Jag brukar inte tycka att han är så där jättekul, men vi delade ju en gemensam erfarenhet. Han har kommit lite längre i sin bearbetning också. Det kändes riktigt bra att äntligen få prata med någon som vet precis hur det känns.
Efteråt när jag körde in på parkeringen kom en glad Sigge emot mig, och då mår jag bra. Han är sig precis lik nu, och man kan inte se att han för mindre än en vecka sedan haltade. Det är skönt att han är frisk!!

Soteleden

Igår var en fantastisk kväll, och det började lika bra idag på morgonen. Vi var nästan först i fukostrummet, men vi käkade i lugn och ro. När vi hämtade våra lunchpaket fick vi reda på att färjan gick halv nio, så ville vi hinna med den skulle vi skynda oss. Patrik som står för pensionaten skulle skjutsa oss ner till båten. Det blev en hastig packning, för vi ville inte vänta på nästa färja.
Direkt vi gått i land började leden och vi slog in på den.
Det var en fantastisk sträcka vi har gått idag. Vi hade föreställt oss att det skulle vara mest kustnära och mycket klippor, men vi har gått i all möjlig terräng. Tät skog, grusvägar, landsvägar, kohagar, bryggor, klippor och gamla stenbrott. Stundtals var det lättgången, men ibland fick man ha tungan rätt i mun och ha koll på vart man satte fötterna.

Vi har sett mycket fåglar och blommor.Till och med orkidéer. Vi tror att det var ängsnycklar.
Efter två timmar tog vi första fikarasten och Mariann hoppade i plurret. Jag nöjde mig med att stanna på land och dricka kaffe.
Ytterligare två timmar senare stannade vi för lunch och då började molnen torna upp sig. Det var en nudelsallad vi fått med oss. Helt OK men väldigt mycket så vi lämnade en del.
Klockan två nådde vi Smögenbron. Där skulle vi egentligen vika av och ta oss ner till Kungshamn, där taxin skulle hämta oss.

Vi hade senarelagt hämtningen just för att vi skulle hinna ta en tur till Smögen. När vi kom ner till den berömda bryggan tog vi fram en öl och lite jordnötter. Vi la också fötterna högt och njöt av att vara framme. Vi hade precis avslutat ölen, när det kom några regnstänk. Vi drog på regnkläderna och gick tillbaka mot Kungshamn. Regnet slutade nästan direkt, så det var bara att ta av regnbyxorna igen.
I Kungshamn var vi en timme för tidigt. Den timmen tillbringade vi på ett fik i väntan på taxin. Taxin tog oss till färjan och när vi var över på andra sidan kom Patrik och hämtade oss. Han berättade att han gett kocken midsommarledigt och att vi därför skulle få mat på en krog i hamnen.
Vi hann med ett bastubad innan promenaden dit. Där var jättegod mat och vi blev riktigt mätta. När vi satt där började det regna ordentligt och vi var rätt blöta när vi för en stund sedan kom tillbaka till vårt rum.
Hoppas ni andra har haft en bra midsommar. Tack alla som skickat en hälsning till oss. Vi har det väldigt bra, trots att det ser ut att bli regn hela förmiddagen imorgon.

För er som undrar har Sigge piggat på sig ordentligt. När jag åkte haltade han fortfarande, men knappt märkbart. Det var i alla fall inget som hindrade honom.

Bohus-Malmön

Det var midsommarfest på jobbet idag. Lite stökigt, men trevligt.

Jag slutade kl 14 och Mariann var i god tid och hämtade mig. Det var väl tur det. Vi trodde att vi skulle missa den värsta midsommartrafiken genom Göteborg, men så var det inte. Vi kröp fram och stod still på vägen från Kållered till Kungälv. Påfrestande, men det var desto bättre när det lossnade. Vi stannade och fikade strax efter det.
Klockan var nästan 18 när vi checkade in på pensionatet. Klockan 19 var det middag. Mariann som är en badare skulle tvunget ner och doppa sig. Jag nöjde mig med duschen. Vi var lite sena till middag, men det var ingen fara. Här är mest konfirmander. Det är också 5 "VUPare" till. Det tog en stund innan vi fattade att förkortningen stod för "Vandra Utan Packning". Vi sju fick en middag bestående av toast skagen, kalvytterfilé och chokladmousse. Jättegott. Vi hade bottnat med lite vin på rummet och sedan tog vi vin och öl till maten. Lite smått berusad blev jag. Det var länge sedan det hände. Mätta och nöjda, beslöt v i oss för att ta en promenad ner till hamnen. Det är en jättemysig stad/by här. Vi hittade en bra hamnkrog och trots att jag bestämt att jag inte skulle dricka mer alkohol, blev det faktiskt en GT där. Dom hade sköna soffor ute och vi fick varsin filt att kura under.

Nu har vi promenerat tillbaka till pensionatet och sitter på balkongen. Mariann löser korsord och jag sitter vid datorn. Imorgon skall vi vandra till Smögen. Det var förbokat taxi tillbaka till kl 15. Vi ringde och ändrade det till kl 17. Det var nästan så det var lite småbesvärligt. Han var orolig att vi inte skulle klara att vara i det stökiga Smögen, men vi talade om för honom att vi är i femtioårsåldern, så vi skall nog fixa det.. Han har ringt tillbaka och bekräftat att ändringen var OK, så det skall nog bli bra. Hoppas bara att det blir uppehåll så länge som möjligt imorgon. Senaste budet är att det skall börja regna kl 15, Den som lever får se.

Sigge är skadad

I morse när jag släppte in Sigge haltade han svårt på höger bakben. Han ville inte äta något. Det kändes som han inte kunde sitta ner på bakbenen. Han haltade iväg för att lägga sig på gästsängen, men klarade inte att hoppa upp. Det var jättejobbigt, men jag måste ju åka till jobbet. Jag la en filt på golvet på verandan och satte ut mat och vatten till honom där. Nu i eftermiddag ställde jag in mina planer för att köra hem till honom. Det såg lite bättre ut när jag kom hem. Han åt ordentligt och sedan hoppade han upp på gästsängen för att sova. Jag tittade och kände på benet, men märkte inget konstigt. Han har nog ont förstås, för jag fick nästan inte röra. Fick dra en stor fästing på ryggen i alla fall. Nu sover han lugnt och det läker säkert av sig själv. Dom är ju bra på det katter. Det får absolut inte hända honom något nu. Jag behöver honom och hans sällskap.
Jag har fått löfte att komma sent till jobbet imorgon, så jag hinner kolla ordentligt hur han mår.
Igår var jag ute i trädgården hela förmiddagen. Jag rensade ogräs och slog kanter. Efter det tog jag bägge häckarna på bredden. Det blev en hel del att räfsa upp sedan. Den höga häcken har grannen lovat att ta på höjden. Han var över igår och lovade det igen, om han fick låna min häcksax. Det får han. Hoppas nu bara det blir gjort.
Den lilla häcken på andra sidan har den grannen redan klippt. Den blev fin.
Jag var så nöjd med mig själv när jag gick in efter ca tre timmar. Jag hann precis käka lunch, så kom regnet.
Jag sitter och tittar på regnet nu också. Jag tänkte mig en promenad, när jag tittat till Sigge, men det får nog vara. Jag håller på att tvätta lite, skall sedan börja packa så smått. Det bär ju av till Bohuslän på torsdag.
I lördags var jag hos Mariann, som fyllde år. Det var ett sånt bra väder, så jag bestämde mig för att cykla till henne i Läjet. Det tog en timme, men var en fin cykeltur. När jag cyklade hem, var det helt vindstilla och varmt i luften. Det var en jätteskön cykeltur. Orkade cykla upp för hela backen här hemma också, så nu börjar nog cykelformen infinna sig.
Tre veckor kvar att jobba. Jag både längtar och bävar inför semestern. Tror det kommer att bli jobbigt, i alla fall efter jag kommit från Österrike. Var hos kuratorn i torsdags och vi pratade om det. Hon skall inte ha någon semester just nu, så vi skall träffas igen, både nu innan resan och efter jag kommit hem. Det känns skönt!

Urnsättning

Nu är det gjort. Efter att ha studerat väderlekrapporten noga under veckan fattade jag i onsdags, beslutet att genomföra båtturen som planerat.
 Idag samlades vi alltså på Getterön kl 16. Det var kanske i blåsigaste laget, men fint väder. Jag hade bestämt att vi skulle gå till Galtabäck, eftersom jag kände att det var det stället han hade anknytning till. Det var en fin båttur dit, trots att det guppade lite. Det tog knappt en och en halv timme. Då slog han av motorn och vi drev lite i vågorna. Jag sänkte ner urnan i vattnet, över relingen. Det tog längre tid än jag trodde innan den blev så tung att jag kände att den skulle sjunka. När jag gjorde det släppte jag bara och urnan med Bertil i sjönk mot havets botten. Vi kastade i blommor och sen satt vi bara där en lång stund och såg blommorna flyta på vattnet. Först då började jag gråta. Mest kanske för att jag kände hur rätt detta var. Bertil ville det, och jag ville det. Det blev också precis så fint som jag hade föreställt mig. Solen bröt fram genom molnen precis då och det glittrade i havet.

När vi vände hemåt var jag glad att jag valt en plats så långt bort. Hemresan tog ca en timme. Vinden hade mojnat lite och kom nu från ett annat håll. Det kändes varmare och lugnare. Jag behövde den timmen för att reflektera och känna efter. Jag kände en tomhet, men samtidigt ett lugn för att han nu vilar på havets botten. Så fort jag tittar ut över ett hav, vilket hav som helst i världen, kommer Bertil att finnas med mig.
På väg in tittade jag också på vyerna mot staden. Jag är oerhört glad över att leva och väldigt lycklig över att få bo på en av de vackraste platserna på jorden.

Saknaden av Bertil är enorm och gör ont varje dag, men jag vet också att han ville att jag skulle leva vidare och vara lycklig. Jag försöker verkligen, och gör mitt allra bästa, men ibland känns det oövervinnerligt.
Kanske det går bättre nu när jag vet att han har kommit till ro och vilar där hans önskan var.
Tack alla ni som var med och gjorde den här eftermiddagen och kvällen till ett fint minne.
Hade Bertil kunnat titta på hade han varit nöjd, trots att vi inte hann hem tills matchen Sverige- England började.

Fotbolls-EM

Visst borde väl fotbolls-EM ställts in nu när inte Bertil kan titta? Ibland känns det konstigt att allt rullar på som vanligt. Jag har våndats inför detta arrangemang. Jag vet ju hur mycket Bertil hade velat se det. Vi hade fått inrätta hela vårt liv efter matchtiderna. Jag blir så ledsen när jag tänker på att det är ännu en sak, han inte får uppleva. Jag har haft svårt att se reklamen för det på TV, och nu när det har startat är jag nästan lite rädd för att komma in i en match. Jag är ju inte alls intresserad och vill inte se det, men det är svårt att undvika. Jag försöker blunda för att det pågår, så det blir inget zappande på TVn. Det blir nästan inget TV tittande alls faktiskt. Jag har väldigt många kanaler, så jag skulle kunna se något annat. Kanske den känslan går över om ett tag. Då åker väl TVn på igen.
Det är också den stundande båtturen att oroa sig för. Det är planerat till på fredag, men någon ljusning i vädret finns inte att se. Det blir kanske så än en gång att jag får bestämma om jag vill få det gjort eller om jag vill att det skall bli riktigt bra. Var är sommaren???
Igår var det i alla fall såpass väder att jag cyklade in och fikade. Det var lite blåsigt men inte så farligt. Hem var det dessutom medvind.
Idag var det höstväder igen. Jag har varit hos Mariann hela dagen och hjälpt henne med studentmaten. Inger, Anki och jag skulle på en konsert på fästningen kl 17. Det var ingen idé att köra hem, så jag körde ett cirkelgympass på egen hand på Friskis.
Konserten var fin. Det var mycket musik jag aldrig hört, men det var vackert. Efteråt bjöd vi hem oss till Karl-Magnus på kvällsmat. Det var trevligt och gott.

Nationaldagen

Ännu en helgdag till ända. Jag mår bäst av vardagar, då hinner jag inte tänka så mycket. Idag har det varit hektiskt, så jag har inte hunnit fundera så mycket idag heller. Detta var en dag som Bertil tyckte var lite tramsig, och han ville aldrig deltaga i något firande.
Jag hade erbjudit mig att redan i morse vara med och hissa flaggorna på torget. Det var klockan åtta så det var att stiga upp tidigt. Det var första gången på 5 år som jag var i scoutskjortan, men det såg bra ut, tyckte jag.

Efter att flaggorna gått i topp på torget gick vi ner till hamnen och hissade upp några stycken där också.
Kvantum är också morgonpigga, så jag åkte dit och handlade, när allt var klart. Det går inte åt så mycket mat nuförtiden, men lite frukt och grönsaker behöver jag alltid.
Jag var hemma och åt lunch sen körde jag iväg och hämtade Therese. Vi åkte in till Sociten och deltog i nationaldagsfirandet där. Det var ett jättebra tal av Alexandra Pascalido och så lite sång och musik och stipendieutdelningar som vanligt. Friskis & Svettis fick folkhälsopriset, så då kände jag mig lite delaktig.
När jag lämnat Therese åkte jag in på ett spinningpass. Efter det hade jag bjudit hem mig till Inger på kvällsmat. Jag fick jättegoda räkmackor.
Nu har jag precis kommit hem efter att ha varit med och halat flaggorna på torget kl 21.00.
Hektiskt dag, men trevlig. Fint väder blev det också, om än lite blåsigt som vanligt. Det mojnade dock lite här nu ikväll.

Grilla, grilla, grilla

Visst är det mysigt att grilla. Jag har gjort det två gånger denna helgen, och det har blivit jättebra. Tur det, för annars har jag haft en dålig vecka.
Troligtvis var det så att den stundande urnsättningen fick igång en massa tankar i mitt huvud. Jag har legat vaken på nätterna och kommit ihåg en massa minnen. Alla minnen jag har av Bertil är fina, men många av dom får mig att börja gråta. Nu var det minnen från hans sista dagar som kom upp och dom gör mig väldigt ledsen. Jag mindes allt som hände dom dagarna han var hemma här, hur orolig han var och hur jobbigt han tyckte det var. Jag mindes också hans sista tid på sjukhuset, och jag kan nästan spela upp varje minut i mitt huvud. I alla fall hans sista dygn. Alla som var där hos honom. Vad han sa till mig den natten, han dog. Känslan jag fick när han slutade andas. Min fruktansvärda sorg och samtidigt lättnad över att han inte behövde ha det så här längre.
Veckans försämrade väder gjorde ju inte saken bättre. Redan natten till tisdagen, började jag ju förstå att det kanske inte skulle gå att genomföra båtturen. Då höll ju huset på att blåsa omkull för mig. Det lugnade sig lite i veckan och jag läste väderprognosen ideligen, ideligen. Jag ville jättegärna genomföra det, men samtidigt vill jag att det skall bli ett fint minne och alltså en fin kväll.
Efter att ha pratat med Inger, beslöt jag att, det var viktigast att det blev en fin kväll, så jag kan bära med mig det som ett ljust minne.
Jag pratade med skepparn på onsdag eftermiddag, och med dom väderutsikter som rådde beslöt vi oss för att flytta fram det. Efter det beslutet var fattat kände jag mig lite bättre och jag kunde sova den natten. Nu blev det gå inte riktigt så dåligt väder som vi trott, och det fick mig ju att börja älta igen. Var det nu fel beslut i alla fall? Hade det varit bättre om vi genomfört det?. Jag vet inte, det kan man ju aldrig veta. Nytt datum som är bestämt är den 15 juni. Kanske blir den veckan också jobbig. Det kan hända att alla tankar kommer igen då, men då får det väl bli så. Det finns säkert en mening med att gå igenom det här.
 När fredagen kom var det här i alla fall över. Det var bra för jag skulle ut och roa mig med mina kollegor. Jag har fantastiska kollegor, som har ställt upp för mig hela vägen, och dom är så mysiga att umgås med. Jag fick ett nytt jobberbjudande för någon vecka sedan. Ett jobb som jag egentligen skulle velat ha, men jag tackade nej. Det är inte läge att byta jobbarkompisar just nu. Jag behöver dom, likväl som alla mina vänner.

Nåväl, vi hade i alla fall planeringsdag i fredags. Vi jobbade duktigt på förmiddagen. På eftermiddagen bar det av till Ulvanstorp. Vi var där samma helg för två år sedan och hade underbart väder. Nu var väl den biten lite sämre, men vi hade otroligt trevligt i alla fall. Vi började med fika, när vi kom dit. Och sen satte tunnbrödsbaket igång. Jag har ju bakat så många gånger, men dom som var helt nybörjare tyckte det var jättekul. Det tog väl ett par timmar innan det var klart.

Jag hade kubbet med mig, men det var inget kubbväder då, så det blev en drink inomhus i soffan istället. När det var dags att börja ordna med maten, slutade det regna, så vi som inte hade kökstjänst tog ett parti. Jag var grillmästare, så jag behövde inte stå i köket. Jag hade dessutom köpt Årnäs färdigmarinerade, så det var inga förberedelser heller. All mat blev jättegod, och vi blev mätta som vanligt. Vi fick vänta med efterrätten tills vi varit och badat tunna. Det är ju en bit att gå dit, så då hann vi skaka ner maten lite. Det var mysigt att bada varmt, när det var såpass kallt ute. Det fanns inga mygg heller. Dom tyckte väl också det var för kallt.
Efter badet och efterrätten somnade vi gott.
Väl hemma igen igår städade jag. Jag hade bjudit hem folk på grillinvigning. Jag är ju tvungen att prova min nya stora grill också. Den lilla har jag använt flera gånger. Den stora funkade också alldeles utmärkt. Det blev bra grillat och gott. Vi fick sitta inomhus, för det är verkligen inte varmt ute.
Idag när jag åt frukost tittade jag lite på nyhetsmorgon. Det var ju Stockholm marathon igår. Det har aldrig varit så kallt påstod dom. Det var den kallaste 2 juni, sedan 1928. Jag tror det var ännu kallare i Stockholm, än det var här dock. Det var inga problem att stå ute vid grillen. Jag behövde inte vinterjacka.