Födelsedag

Jaha, så är man då ett år äldre. Fick nog några extra gråa hår inatt.
Var och hälsade på, på jobbet i morse, det är kul att komma dit. Barnen reagerar ju som man aldrig varit borta och man känner sig alltid välkommen.
Här hemma är det väl lite si och så. Min arm läker fint och det går framåt med övningarna. Jag ser ju att jag får mer rörlighet.
Bertil mår väl sådär. Han fick ju en cortisonkur och sedan dess har ju välbefinnandet ökat. Han tycker om att äta nu igen. Det är ju skönt. Mindre skönt är ju smärtan han har. Ibland har han ju så ont i ryggen att han inte kan göra någonting. I morse orkade han inte ens stå i köket och göra sina smörgåsar, utan jag fick göra det. Det gör ju att jag känner det lite tveeggat inför att börja jobba igen. Jag vill väldigt gärna och jag känner att jag behöver det, för att jag själv inte skall bli tokig. Men hur går det för honom då? Det är ju röntgen och läkarbesök på onsdag, och det är väl bra, men vad kommer det att leda till. Är det ryggen som är skadad, så finns det väl inte så mycket att göra. Det verkar ju inte ens som det går att smärtlindra ordentligt. Ska han behöva ha det så här? Det är då verkligen ingen livskvalitet, som dom hela tiden pratar om.
Vissa kvällar har han också ont från magen och tar extra morfin. Det leder i sin tur till att han spyr. Det går rätt fort och han mår inte illa, så han har inte så ont av det.
Jag åker till gymet nästan varje dag, för jag behöver träna för att må bra, och för att skingra tankarna på annat. Tyvärr lever jag med konstant dåligt samvete för att jag tänker på mig själv.
Jag träffar i alla fall Ewa på onkologen (kuratorn) med regelbundenhet och det känns bra, även om hon får mig att berätta saker som jag knappt erkänt för mig själv. Jag har faktiskt varit där idag, och det är väl därför jag är extra uppmärksam på hur vi mår just nu. Efter några timmar när jag bearbetat det vi pratat om känns det mycket bättre.
Ikväll kommer mina kompisar på lite mat och tårta och jag ser fram emot det. Jag värdesätter mycket att jag har dom just nu. Hoppas bara Bertil orkar vara med.
I lördags hade vi släktkalas och då hängde han med rätt bra tyckte jag, trots hårda stolar och dålig rygg.
Igår var vi hos diabetessköterskan. Det var väl rätt meningslöst. Hon sa väl bara att han låg bra i insulin, men det visste vi ju redan.
Vi försöker i alla fall planera framåt. Vi bokade hotellrum i Heiligenhafen till påsk och hoppas att det skall gå. Dessutom fick vi biljetter till fotbollsmatchen Arsenal - Milan den 6 mars, så nu är flyg och hotell till London bokade också.