Frisläppt

Denna veckan har vi gjort täta besök på sjukhuset. Förra fredagen var jag hos kuratorn. I tisdags var Bertil på behandling. I onsdags var han på röntgen på förmiddagen. På eftermiddagen var vi tillsammans hos doktorn. I torsdags var jag på arbetsterapin. Idag har Bertil varit på sjukgymnastik.
Vi tar det från början. Behandlingen var ju som vanligt. Inget konstigt. Där var nog rätt lugnt, för Anette hann sitta kvar inne hos Bertil och vi hann prata en del. Hans fötter har ju börjat svullna, men det var nog inget alarmerande. Hon tittade på hans torrsprickor på tummarna och gav oss lite vi kan behandla med. Däremot var hon lite oroad av att hans proteinvärde inte går upp. Vi trodde att det hade sjunkit för att han slarvade med proteindryckerna, när vi var på Malta, men då skulle det ju gått upp nu i så fall. Hon skulle tala med doktorn om det.
Röntgen gick också bra. Det var en magnetröntgen, så han fick åka i en tub i en timme och en kvart.
Doktorn sa att det inte fanns några tecken på att det var cancern som spridit sig till skelettet. Bertil har helt enkelt några sammanpressade kotor. Inte alltför ovanligt. Det som däremot var påtagligt är att skelettet är urkalkat. Det är en biverkning från cortisonet. Man skall mildra det lite genom att ge Bertil en behandling i dropp för att stärka skelettet. Den behandlingen räcker ett år. Det botar ju inte honom, men kan hjälpa så det inte förvärras. Annars kan man inte göra så mycket, sa han. Jag frågade om han inte kunde få sjukgymnastik. Jag visste att han inte skulle be om det själv. Bertil är klar motståndare till allt vad gymnastik heter. Han gick i alla fall med på att prova.
Han fick komma idag, det var nog bra, annars kanske han hade ångrat sig. När han kom hem var han nog rätt så nöjd. Han kände nog att hon kunde hjälpa honom. Han har några elektroder på ryggen nu så han får elektriska impulser i musklerna. Det skall nog hjälpa dom att arbeta. Han skall köra igång den där apparaten i 45 minuter några gånger om dagen. Han har också fått några enkla gympaövningar och fått låna en kudde att lägga upp benen på, för att avlasta ryggen.
Jag har också gympaövningar från arbetsterapin. Det är vridning och böjning i handleden som inte funkar. Jag tänjer också lite på tummen. Den hänger inte riktigt med. I övrigt känns det bra. Jag har kommit överens med arbetskamrater, chef, försäkringskassan och arbetsterapin att jag provar att gå tillbaka till jobbet på heltid på måndag. Funkar det inte får jag en halvtidssjukskrivning.
Jag känner mig väldigt nöjd med att ha två händer. Givetvis har jag inte styrka och kraft ordentligt i den ännu, men det skall jag snart träna upp. Idag har jag varit och simmat. Jag har saknat det, dom 6 veckor jag varit torrlagd. Det är jättekul, och crawltekniken satt kvar. Bra!
Idag har jag också rullat köttbullar. Det har nog Bertil saknat i 6 veckor.

Vinter

Vi hoppades att vi skulle slippa undan snö i år. Bertil orkar ju inte skotta och jag kan inte just nu. Det brydde inte vädret sig om. Bengt H hade i ett svagt ögonblick lovat att han kunde skotta, så i morse ringde vi till honom. Jajemen. strax efter elva var han är och en liten stund senare var det klart. Tack för hjälpen!
Vi har haft en jättebra helg. Det är så roligt. Bertils rygg är lite bättre. I fredags tror jag också han förstod hur mycket det påverkar mig, när han har så ont. Tyvärr mörkar jag ju lite hur jag mår. Jag tycker han har nog med sitt eget. I helgen har han försökt ta det lugnt och inte anstränga ryggen, men ändå röra på sig, så det inte låser sig alldeles. Det känns som det är på väg åt rätt håll i alla fall.
Vi hade jättetrevligt i fredags kväll, och Bertil orkade hänga med. Jag tror han också tyckte det var trevligt.
Fikat på lördagar är ju oerhört viktigt för Bertil. Han ser fram emot det jättemycket. Det var ett glatt gäng där, som vanligt.
Bertil gick till frisören medan jag köpte fisk på torget. Det var kallt och snålblåst på torget, så dom stackars handlare som var där frös nog.
Vi åkte hem och hann nästan hem innan den värsta snön kom. Det var mysigt att kura inomhus med en brasa, när det snöade så utanför. Vi blev utan ström lite men det var bara några korta ögonblick.

Det var ju skidskytte på TV också, och det är ju alltid kul. Pojkarna i synerhet gör ju bra ifrån sig.
Idag har det också varit skidor.
Det är roligt att laga mat till Bertil nu när han tycker det är gott att äta. Jag stekte fisken till middag. Bertil ville ha Holandaisesås, så jag dammade av den gamla kokboken. Det var premiär för mig, men han berömde den så och sa att den var god. Själv satsade jag på potatismos. Gott det också.
Efter maten tog jag en promenad och Grimsjön var som vanligt helt otroligt vacker. När jag står på stranden och njuter av lugnet mår jag otroligt bra. Skönt att jag har den så nära att jag kan besöka den ofta.

Födelsedag

Jaha, så är man då ett år äldre. Fick nog några extra gråa hår inatt.
Var och hälsade på, på jobbet i morse, det är kul att komma dit. Barnen reagerar ju som man aldrig varit borta och man känner sig alltid välkommen.
Här hemma är det väl lite si och så. Min arm läker fint och det går framåt med övningarna. Jag ser ju att jag får mer rörlighet.
Bertil mår väl sådär. Han fick ju en cortisonkur och sedan dess har ju välbefinnandet ökat. Han tycker om att äta nu igen. Det är ju skönt. Mindre skönt är ju smärtan han har. Ibland har han ju så ont i ryggen att han inte kan göra någonting. I morse orkade han inte ens stå i köket och göra sina smörgåsar, utan jag fick göra det. Det gör ju att jag känner det lite tveeggat inför att börja jobba igen. Jag vill väldigt gärna och jag känner att jag behöver det, för att jag själv inte skall bli tokig. Men hur går det för honom då? Det är ju röntgen och läkarbesök på onsdag, och det är väl bra, men vad kommer det att leda till. Är det ryggen som är skadad, så finns det väl inte så mycket att göra. Det verkar ju inte ens som det går att smärtlindra ordentligt. Ska han behöva ha det så här? Det är då verkligen ingen livskvalitet, som dom hela tiden pratar om.
Vissa kvällar har han också ont från magen och tar extra morfin. Det leder i sin tur till att han spyr. Det går rätt fort och han mår inte illa, så han har inte så ont av det.
Jag åker till gymet nästan varje dag, för jag behöver träna för att må bra, och för att skingra tankarna på annat. Tyvärr lever jag med konstant dåligt samvete för att jag tänker på mig själv.
Jag träffar i alla fall Ewa på onkologen (kuratorn) med regelbundenhet och det känns bra, även om hon får mig att berätta saker som jag knappt erkänt för mig själv. Jag har faktiskt varit där idag, och det är väl därför jag är extra uppmärksam på hur vi mår just nu. Efter några timmar när jag bearbetat det vi pratat om känns det mycket bättre.
Ikväll kommer mina kompisar på lite mat och tårta och jag ser fram emot det. Jag värdesätter mycket att jag har dom just nu. Hoppas bara Bertil orkar vara med.
I lördags hade vi släktkalas och då hängde han med rätt bra tyckte jag, trots hårda stolar och dålig rygg.
Igår var vi hos diabetessköterskan. Det var väl rätt meningslöst. Hon sa väl bara att han låg bra i insulin, men det visste vi ju redan.
Vi försöker i alla fall planera framåt. Vi bokade hotellrum i Heiligenhafen till påsk och hoppas att det skall gå. Dessutom fick vi biljetter till fotbollsmatchen Arsenal - Milan den 6 mars, så nu är flyg och hotell till London bokade också.

Arbetsterapi

Idag var jag på återbesök på arbetsterapin. Det såg bra ut, sa hon. Jag hade mycket rörlighet enligt henne, fast jag inte tycker det själv. Fick några fler övningar att jobba med. Vi diskuterade också chansen att jag kan börja jobba igen förste februari. Hon trodde inte på det, så jag får väl försöka bevisa att det går. Jag får väl prata med dom på jobbet också, förmodligen klarar jag väl inte att göra allt kanske. Får väl se. Det är ju två veckor dit. Jag skall tillbaka dagen innan sjukskrivningen går ut, så får vi väl göra en bedömning då.
Denna veckan har inte varit något bra för Bertil. Han har ont mest hela tiden. Det är lite svårt att avgöra om det kommer från ryggen eller magen, men inga tabletter verkar ta det fullt ut. Idag har han också mått väldigt illa. Han har ständig kontakt med pallitativa teamet, så dom har nog utarbetat någon sorts handlingsplan. Han fick i sig lite kvällsmat ikväll i alla fall, så nu är det lite bättre.
På lördag skall vi ju ha kalas. Hoppas han är lite bättre tills dess. Annars får gästerna acceptera att han går och lägger sig lite då och då.
Jag försöker hålla igång tränandet, även nu när jag är sjukskriven. Simma får jag inte tyvärr, för det är kul, men jag har kört spinning på morgnarna och det går bra. Har också provat gymmet. Det finns ju mycket man kan göra där, som man inte använder armarna på.
Promenera är ju också alltid skönt. I fredags när det var så fint väder, gick jag en sväng på golfbanan. Grimsjön var otroligt vacker.

Hemma igen

Hemresan gick bra. Det var väl bara lite synd att det var så otroligt fint väder när vi satt och väntade på bussen. Det gjorde att vi skulle vilja stanna, men så är det, allt har ett slut.
Lufthansa var föredömligt punktliga även detta hållet, så vi landade precis på utsatt tid på Landvetter.
Det var helt OK väder att köra hem i också. Bertil hade ju tagit extra morfin, så jag fick vara chaufför. Det var torrt på vägen ända tills vi började närma oss Varberg, och inte så mycket trafik. Skönt!
Vi hade ju fått lite att äta på båda planen, men inte så mycket och eftersom klockan började närma sig halv åtta stannade vi på macken i Sandsjöbacka och köpte varsin korv, så Bertil fick mat i magen till sina piller. Den var god, så det var nog inte det som var felet, men Bertil spydde så fort vi kommit hem. Därmed följde väl morfinet med upp, för han har tagit extra morfin och haft ont hela natten. Har det gått troll i att det skall spöka så fort vi är hemma?
Han hade spytt imorse också, men det var före pillren, så idag har det varit lugnt både med illamående och det onda. Han har varit väldigt trött bara, men det är inte så konstigt.
Jag har varit en sväng på gymet. Får väl försöka hålla igång resten av kroppen.
Var också på ortopeden och tog bort stygnen. Gipset fick jag inte tillbaka. Jag har fått ett handledsstöd istället. Det skall sitta på alltid och jag får fortfarande inte belasta, men jag kan ta av det när jag duschar till exempel. Det är skönt. Jag var också på arbetsterapin och fick lite övningar att göra. Så nu skall jag gympa handleden 5 gånger om dagen. Då får jag också ta av stödet förstås. Får bara hoppas det blir bra.
Sigge hade nog längtat för han har varit väldigt närgången hela dagen. Skall ligga på oss. Han var och trängdes i sängen i natt också. Han var ute en liten stund i morse, sen har han sovit i 14 timmar. Nu har han i alla fall bestämt sig för att vara ute en stund.

Nyårsdagen

Vi lyckades hålla ögonen öppna igår kväll. Vi gick ut vid kvart i tolv. Här var nästan dött ute. Vi hade ju föreställt oss att det skulle vara som på Madeira, att alla gick man ur huse och ner på strandpromenaden för att se fyrverkeriet. Så var det inte här. Några barer var öppna och där var ju lite folk, men inget exceptionellt. Vi blev lite oroliga att det inte skulle bli något fyrverkeri, men det gick några enstaka par på strandpromenaden med champagne i händerna, så vi följde med dom. Visst blev det fyrverkeri. Både från Valetta och någonstans bortanför. Det var jättefint, men vi var inte många som tittade. Synd.
Idag har vi haft liknande väder som när vi kom hit. Sol, vindstilla och 15 grader. Riktigt skönt att sitta på uteserveringarna alltså. Vi har provat en del idag. Vi flanerar längs strandpromenaden. Den är hur lång som helst, och vi har gått där många gånger nu, men det är mysigt. Vi tog en förmiddagsöl strax innan elva. Den uteserveringen hade storbilds-TV och visade backhoppningen från Garmisch Partenkirchen. Inte lika mysigt väder där. Det kändes nästan lite konstigt med den konstrasten.

Svärdfisk!

Till middag bestämde vi oss för att prova ännu en lokal speciallitet. Vi hittade en strandrestaurang som serverade gillad svärdsfisk. I priset ingick en halv flaska vin. Vi slog till med det båda två, så vi fick en hel flaska vin att dela. Sätt ett kryss i taket, vi drack vitt vin och tyckte det var gott.
Svärdfisken var fantastisk. Det kom in en smal skiva. Det såg ut som griskött och kändes som griskött när man skar i det, men det smakade fisk. Det var helt fantastiskt gott. Till serverades en kall sås, som var helt underbart god. Den dög ju inte åt Bertil förstås, så jag fick hans också. Man tackar.
På vägen hem provade vi ännu en uteservering och tog lite kaffe. Man fick lurpassa på uteborden på alla ställen, för dom var inte tomma länge.
Nu i eftermiddag har vi varit på en grannpub och sett fotboll. Vi har ätit där ett par gånger och har man köpt 3 John Smiths fick man en gratis, så den hade vi att hämta ut. John är en engelsk ale, annars dricker vi mest det inhemska ölet, som är riktigt bra. Dom har en ale - Blue Label, en pale ale - Hopleaf och en lager - Cisk. Alla goda, men vi dricker ju helst ale, så det blir det för det mesta.
Jag lämnade puben innan första halvlek var slut, men Bertil kom precis också. Det var inte så bra tydligen. Det var ju inte Arsenal som spelade.
Nu tar vi igen oss ett tag, innan vi skall springa ut igen. Funderar på att packa lite, men vi hinner det imorgon. Vi måste åka med bussen till flygplatsen senast kl 10.15, men vi är ju uppe tidigt. Imorgon bär det av hemåt alltså. Vart tog dom tio dagarna vägen?
Vi har haft det fantastiskt bra. Bertil har mått bra hela tiden. Inte en gång har han sagt att inte maten smakar. Han har lite ont på eftermiddagen. Det är precis som inte morfinet varar dom tolv timmar det skall. Han får ta en extra tablett vid halv fem - fem, men blir det bra med det, så får det ju bli så. Han får ju inte köra bil på extratabletterna, men jag får väl skjutsa honom om vi skall någonstans på kvällarna. Jag överlever det.
Handleden har klarat sig bra också. Det känns som det stretar lite i stygnen och har gjort några dagar. Dom har ju suttit lite länge. Men det kan vara inbillning också. Nu skall dom bort på tisdag i alla fall. Det skall bli intressant att se hur det ser ut.