Nyårsafton

Idag var det åter dags för en utflykt. Efter frukost gick färden västerut till orten Sintra. Först körde bussen genom centrum och uppför berget på en serpentinväg. Det var väl inte jättehögt upp, men det kändes så för klimatet var helt annorlunda när vi kom upp. Det var blåsigt och fuktigt. Nåväl, vi skulle inte vara ute så mycket. Här uppe låg nämligen Pena tempel, som varit någon kungs sommarresidens på 1800-talet. Här som överallt annars var det kö. Då är ändå december lågsäsong i turismen.

Pena!

Det gick trots allt rätt fort. Guiden köpte biljett till oss alla och sedan gled vi bara förbi. Det var en 500 meter lång uppförsbacke till ingången. Ville man, fanns det en buss att ta dit. Vi har två åttioåriga damer med i gruppen, så vi tog bussen allihop för att inte komma ifrån varandra. När vi kommit in i templet, gick vi först ut på en gång i muren för att titta på utsikten. Det var vackert. Bland annat såg vi rester av en gammal morisk ringmur. Det visade sig vara bra att börja där, för när vi stod där började det regna.
Vi skyndade oss in i templet och det var rätt skönt att gå inomhus. Vi fick små hörsnäckor, så vi kunde urskilja vår guide bland alla andra. Det är rätt bra. Då hör man vad hon säger trots att man inte är jättenära.
När vi kom ut därifrån regnade det fortfarande, så vi tog den lilla bussen ner också. Där stod vår egen buss och väntade. Han körde oss ner till Sintra, där vi fick en halvtimme för oss själva innan vi skulle samlas för lunch.
Sintra är väldigt kuperat och består av små gränder, som går härs och tvärs. Det var häftigt att gå omkring där. Mest turistaffärer och matställen förstås. Det ville till att man höll reda på vart men gick, för man kunde lätt vindla in sig bland gränderna.
Vi träffades för lunch och det var givetvis uppförsbacke till restaurangen. Man hinner i alla fall bli hungrig av allt gåendet. Mattiderna är också lite senare än vi är vana vid. Lunch vid halv två och middag vid åtta. Frukosten på hotellet är fantastisk, så man håller sig mätt länge. Jag som inte går på café så fort vi stannar har också en frukt med mig i ryggsäcken.

Europas västligaste punkt!

Maten var god idag också. Först sallad, sen fiskgryta och till sist en kaka till efterrätt.
Bussen väntade nedanför backen och vi fortsatte vår färd västerut.
Efter en stund kom vi till Europas västligaste punkt, på fastlandet. Denna plats, liksom alla såna platser i världen, består av någon form av symbol som alla skall bli fotograferade vid. Jag har lite svårt för sånt. Jag tittade på naturen istället. Den kustremsan var riktigt dramatisk, med branta klippväggar och höja vågor. Riktigt häftigt.
På återresan till Lissabon åkte vi förbi dom små byarna Cascais och Estoril. Pittoreska små byar bägge två.
Vi var tillbaka till hotellet vid fem, så vi fick några timmars vila innan festen.
Klockan åtta började det med en drink och tilltugg i baren på hotellet. När vi någon halvtimme senare gick in i matsalen fick vi ett ”åkband” på armen. Det berättigade till fria drinkar under kvällen.
Middagen var femrätters och pågick under tre timmar. Allting var jättegott och vi serverades goda drycker till. Strax innan tolvslaget flyttade dom oss till ett annat rum, när nedräkningen skulle ske. Då åkte vi i gruppen upp till takterrassen på åttonde våningen. Där hade vi en chans att se fyrverkeriet. Det gjorde vi också och skålade in det nya året med varandra.
När vi kom ner igen hade dansen börjat och personalen började duka fram nattmaten. Det stöket behövde inte jag, och absolut inte någon mer mat. Vi var några som tog en sängfösare och satt en stund i baren och snackade innan vi drog oss tillbaka på våra rum.