Auschwitz-Birkenau

Idag var det dags för utflykten som är anledningen, till att jag åkt till Krakow.
Det blev sovmorgon idag också. Vi åkte kl tio. Bussresan dit tog en och en halv timme. Det var kul att se den polska landsbygden. Det verkar vara väldigt fint och iordning.
Vi kom först fram till Auschwitz. Där hade vi tid för att komma in klockan tolv. Det är så många turister som besöker det stället, att man bokar en speciell tid och måste ha lokal guide med sig. Vi hade egen guide, men vi var ändå tvungna att ha den andra med oss.

Vi gick in igenom den berömda porten och fick trampa historisk mark. Här i den första delen hade det varit arbetsläger, och det var ordentliga baracker i tegel. Därför stod det mesta kvar.
Vi fick gå in i barackerna och där hade man gjort utställningar, både av bilder och av föremål som hittats efter befrielsen. Det var mest personliga ägodelar. Kläder, skor, resväskor, husgeråd och glasögon. Det är rätt makabert att se sånt ligga i drivor, och veta att varje par glasögon tillhört någon som utplånades här.
Här gick vi i en dryg timme. Denna delen av lägret är inte så stor, och den enorma mängden av besökare gör att man måste följa med i rytmen. Du kan inte gå fortare, eller stanna någonstans.
Efteråt tog vi bussen en liten bit till det enorma lägret Birkenau. Detta var det stora förintelselägret och här kunde vi följa järnvägsspåret in i lägret och stå på plattformen, där judarna lastades av och sorterades.
Här var de flesta barackerna i trä, och finns därför inte kvar. Här gick vi mest utomhus, och den enorma ytan gjorde att man kunde gå i sin egen takt, trots att här var minst lika många besökare. Här var gaskammare och krematorieugnar i ruiner, för tyskarna gjorde sitt bästa för att sopa igen spåren, när dom förstod att spelet var slut. Trots det kunde man ändå föreställa sig hur det varit. På slutet fick vi gå in i en barack, som hade överlevt. Ett under att dom som bott där överlevt över huvud taget. Dom som inte förintades direkt, kunde få leva, så länge dom kunde arbeta, och det var i runt två månader.
Det hela var precis så intressant som jag föreställt mig, men visst blev man illa berörd.
Vi hann inte så mycket mer idag. Vi var tillbaka vid fem, och vi var några som träffades ikväll för att käka ihop. Vi hittade en trevlig restaurang där vi kunde sitta ute. Maten var god även här.
Imorgon blir det saltgruvorna.