Till mat fick vi traditionell ungersk nyårsmat. Man skall äta griskött, för då blir det kommande året bra. Det var rustik, mäktig mat, men god. Då fick jag öl!,
Det var efterrätt, kaffe och kaka. Vi åt nästan hela kvällen. Vi tolvslaget fick vi champagne och kunde gå ut och se livet på gatan. Det var många som sköt fyrverkerier och tutade i trumpeter. För mig räckte det med det. Några drog vidare på krogen, men jag gick hem till min säng. Jag har fönster mot gatan, så det tog en stund innan det var så lugnt att jag kunde somna.
Utomhuspool. Temperaturskillnaden skapar dimma! |
Biljetten in var ett armband med magnetbricka, men hör och häpna. Det fungerade inte i skåpsdörrarna. När man hängt in sina kläder i ett skåp fick man istället säga till en dam. Då fick man ännu en bricka med ett nummer på. Detta nummer överensstämde inte med numret på skåpet. När damen låste skåpet skrev hon bricknumret på en liten post-itlapp på insidan av skåpsdörren. När hon sedan skulle öppna skåpet åt en kontrollerade hon att numret på min bricka stämde med numret på lappen. Det funkade ju, men ack så omständigt.
Badet var i alla fall fantastiskt. Jättestort! Massor av bassänger med olika vattentemperaturer. Dom som höll under 25 grader var ganska tomma. Alla andra var en hel del folk i, men inte så det var trångt. Häftigaste poolen var den som var utomhus. 37-38 grader i vattnet och minus fyra grader i luften. Underbar kontrast!
Man fick ju gå därifrån när man ville, men vi var några som stämde träff i omklädningsrummet klockan halv ett för att ta oss därifrån. Då var man rätt hungrig.
Vi var några som käkade lunch ihop, men sen drog vi iväg åt olika håll.
Idag var ingenting öppet förutom restauranger, så det var inte så mycket att göra. Idag är också enda dagen det inte varit solsken. Det har gjort att det känts mycket kallare, trots att temperaturen legat ganska lika alla dagarna.
Nu ikväll träffades vi lite tidigare innan middagen för att gå en sväng i dom judiska kvarteren. Det var jätteintressant, men kylan gjorde ju att det var svårt att koncentrera sig. Lite synd var det också att det var mörkt. Det hade ju varit lättare att se i dagsljus. Vi såg i alla fall ett väldigt fint minnesmärke över Raoul Wallenberg. En tårpil, där grenarna var behängda med små brickor, med namnen på dom han räddade.
Vi avslutade i alla fall på en väldigt trevlig restaurang, där vi både fick god mat och musikunderhållning.
Imorgon får vi klara oss till flygplatsen på egen hand, så nu har vi haft en liten utvärdering och sagt hej då till våra guider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar