Hemma igen...

....äntligen!
Det var ingen lätt hemresa. Vi kom iväg ordentligt från hotellet klockan åtta. Det flöt på med incheckning och säkerhetskontroll. Vi hade gott om tid på oss att fika och shoppa. Jag satt långt fram i planet och fick gå på först. Vi landade i tid i Köpenhamn och väskorna kom när dom skulle.
Öresundståget gick i tid, och vi var i tid så vi fick passen granskade på perrongen.
Så långt var allt frid och fröjd.
I Hyllinge var det polis och tullkontroll. Det gick på massor av poliser och tullare med hundar. Vi fick  peka ut vårt bagage och sen lämnade allihop tåget igen.
I Helsingborg fick vi stiga av tåget. En kontaktledning var nerriven norr om stan, så det var buss till Ängelholm som gällde. Bussarna stod på rad, men det var mycket folk och vi hamnade på en inlånad stadsbuss. Inget bagageutrymme alltså. Alla fick inte sittplats, så gången var full med folk och väskor. På motorvägen gick bussen sönder. Det kändes som om vi fick punktering, men det var det inte. Efter lite dividerande i telefon fick hon tillstånd att fortsätta med oss, i trettio kilometer i timmen. Det innebar ju att vi måste lämna motorvägen fortast möjligt. Det var i alla fall bättre än att ta fram en ny buss till oss.
Till sist kom vi fram till Ängelholm och kom på tåget. Då kunde dom inte starta för dom hade inte personal?! Nåväl vi kom iväg till sist 75 minuter sena. Lite körde han in, så vi anlände till Varberg en timme sent.
Inger hämtade mig, så nu är jag hemma.
Packat upp, stoppat i en tvätt, tänt en brasa och käkat lite.
Nu sitter jag vid TVn och Lexus har intagit sin favoritpossition, i mitt knä.

På väg över Öresundsbron!

Nyårsdagen

Det blev rätt lugnt igår kväll. Vi började med en liten vinprovning av ungerska viner. Jag som inte är någon vindrickare uppskattade bara det söta dessertvinet Tokai. Alla andra tyckte nog att dom andra vinerna var bra.
Till mat fick vi traditionell ungersk nyårsmat. Man skall äta griskött, för då blir det kommande året bra. Det var rustik, mäktig mat, men god. Då fick jag öl!,
Det var efterrätt, kaffe och kaka. Vi åt nästan hela kvällen. Vi tolvslaget fick vi champagne och kunde gå ut och se livet på gatan. Det var många som sköt fyrverkerier och tutade i trumpeter. För mig räckte det med det. Några drog vidare på krogen, men jag gick hem till min säng. Jag har fönster mot gatan, så det tog en stund innan det var så lugnt att jag kunde somna.

Utomhuspool. Temperaturskillnaden skapar dimma!

Idag skulle vi börja med att bada termalbad. Planen var att vi skulle gå klockan tolv, men vi ändrade på det för guiderna var rädda att det skulle bli mycket folk längre fram på dagen. Det hade dom helt rätt i visade det sig. Vi var där när dom öppnade klockan tio och det var ett smart drag.
Biljetten in var ett armband med magnetbricka, men hör och häpna. Det fungerade inte i skåpsdörrarna. När man hängt in sina kläder i ett skåp fick man istället säga till en dam. Då fick man ännu en bricka med ett nummer på. Detta nummer överensstämde inte med numret på skåpet. När damen låste skåpet skrev hon bricknumret på en liten post-itlapp på insidan av skåpsdörren. När hon sedan skulle öppna skåpet åt en kontrollerade hon att numret på min bricka stämde med numret på lappen. Det funkade ju, men ack så omständigt.
Badet var i alla fall fantastiskt. Jättestort! Massor av bassänger med olika vattentemperaturer. Dom som höll under 25 grader var ganska tomma. Alla andra var en hel del folk i, men inte så det var trångt. Häftigaste poolen var den som var utomhus. 37-38 grader i vattnet och minus fyra grader i luften. Underbar kontrast!
Man fick ju gå därifrån när man ville, men vi var några som stämde träff i omklädningsrummet klockan halv ett för att ta oss därifrån. Då var man rätt hungrig.
Vi var några som käkade lunch ihop, men sen drog vi iväg åt olika håll.
Idag var ingenting öppet förutom restauranger, så det var inte så mycket att göra. Idag är också enda dagen det inte varit solsken. Det har gjort att det känts mycket kallare, trots att temperaturen legat ganska lika alla dagarna.
Nu ikväll träffades vi lite tidigare innan middagen för att gå en sväng i dom judiska kvarteren. Det var jätteintressant, men kylan gjorde ju att det var svårt att koncentrera sig. Lite synd var det också att det var mörkt. Det hade ju varit lättare att se i dagsljus. Vi såg i alla fall ett väldigt fint minnesmärke över Raoul Wallenberg. En tårpil, där grenarna var behängda med små brickor, med namnen på dom han räddade.
Vi avslutade i alla fall på en väldigt trevlig restaurang, där vi både fick god mat och musikunderhållning.
Imorgon får vi klara oss till flygplatsen på egen hand, så nu har vi haft en liten utvärdering och sagt hej då till våra guider.