Hjältarnas torg

Idag fick vi lite sovmorgon. Frukost fick vi äta när vi ville. Det var rikligt på frukostbordet, så man kunde sitta länge.
Klockan tio samlades vi i receptionen och träffade våra guider. Vi gick bara några hundra meter bort till det åttkantiga torget "Oktogon". Därifrån tog vi den gamla anrika metron till Hjältarnas torg. Alla över 65 år åker gratis på alla offentliga transportmedel. Tunnelbana, spårvagnar och bussar. Vi "ungdomar", som inte omfattas av det, har fått turistbiljetter, så vi också kan åka hur mycket som helst.

Hjältarnas torg!

Hjältarnas torg är en magnifik plats som är med på UNESCOs världsarvslista. Där fick vi en utförlig beskrivning av alla kungarna som står staty där. Vår ungerskfödde guide Istvan, berättade också Ungerns historia från 1000-talet till idag. Från att ha varit en stormakt, till att ha varit ockuperat och nu lever i frihet. Istvan är född 1981, och det går inte att ta fel på hans stolthet över att dom nu är ett fritt land, som fattar egna beslut och är en del av den europeiska gemenskapen.
Efter det flanerade vi en stund i en närbelägen park. Där kunde man inte långt ifrån varann, välja om man ville åka skridskor eller bada termalbad. Vi gjorde ingetdera. Skridsko var ingen sugen på och bada skall vi göra på söndag.
Härifrån promenerade vi hela den långa paradgatan (2,2 km) tillbaka och förbi hotellet. Där tittade vi in på ett gammalt anrikt café, där vi käkade lunch.
Idag var egentligen eftermiddagen fri, men Istvan erbjöd sig att ta med dom som ville för att se parlamentsbyggnaden. Vi var väl ungefär hälften som hängde på där. En del skulle gå i affärer istället.
Vi tog bussen dit. Parlamentsbyggnaden var byggd med den i London som förebild. Väldigt vacker med andra ord.
Därifrån gick vi ner till Donau och gick längs med. Längs kanten där fanns ett gripande monument, över de judar som dödades under andra världskriget. Ungerska nazister tog dom till kanten på Donau, tvingade dom att klä av sig, sköt dom i huvudet och puttade ner dom i vattnet. Monumentet består av ca 50 par skor (gjutna i metall) som blivit kvarlämnade på kanten. Herr-, dam- och barnskor. Många väldigt slitna. Dom var så naturtrogna att man nästan var tvungen att känna på dom. Enkelt men gripande.
Därifrån tog vi spårvagnen till den stora Saluhallen där släppte Istvan av oss. Där började också gågatan, där de flesta souvenirbutikerna låg. En del var sugna på det. Jag och två andra kvinnor (fråga mig inte om namn), var mest sugna på att ta oss tillbaka till hotellet. Vi gick en liten sväng i Saluhallen. Den var jättefin. Sen tog vi gågatan ner till Metron som tog oss tillbaka till Oktogon. Innan vi gick tillbaka till hotellet slank vi in på caféet igen för en kopp kaffe och en kaka. Dom var precis så goda som dom såg ut. Ibland kan man bli besviken på sånt i andra länder eftersom de flesta använder mer socker än vad vi gör.

Eftersom vi splittrats på eftermiddagen hade vi bestämt att träffas i receptionen klockan sju för att gå ut och äta ihop. Ikväll ingick inte maten och våra guider var inte med. Vi insåg ju att det kanske var svårt för oss alla 16 att komma in på samma ställe, men faktiskt lyckades det. Det tog lite lång tid innan vi fick mat allihop, men när den väl kom var den fantastisk. Vi blev också bjudna på efterrätt eftersom vi fick vänta så länge. Bra pris också. Jag drack aperitif och öl och åt huvudrätt och efterrätt (som vi inte betalade) för HUF 4400. Ca 150kr.