Newton-Carlisle-Bownes on Solway

Sovsal!

Igår var vi så långt från civilisation som man kan komma, så något Wi-fi var det inte tal om. Det var en man som frågade på puben, men dom skämtade och sa att med tanke på att dom fick elektricitet igår, så hade det inte kommit ännu.
Vi gick rätt tidigt från Newton. Det var dimmigt och lite fuktigt, men rätt skönt vandringsväder. Det här var den mest lättvandrade biten. Det var väldigt flackt och vi kom genom byar hela tiden. På den här delen finns dock inga lämningar kvar av muren. Vi hade sett nog med sånt, så det gjorde inte så mycket. Visst finns stenen kvar, för naturligtvis har folk genom århundraderna efter romarna for iväg behövt stenen som byggnadsmaterial. Det finns mycket sten i husen på landsbygden.
Vi nådde Carlisle fram på eftermiddagen. Mariann ville ju gärna till kusten eftersom hon ville bada. Vi fick inte tag på något rum där, men väl två sängar i en sovsal på ortens "bygdegård". Jag var lite skeptisk till det, men beslöt att offra mig.
Vi tog bussen ut till Bownes från Carlisle. Bownes bestod av en väg, typ, och bussen stannade utanför puben. Det var 5 steg till övernattningen. Vi ringde på föreståndaren och hon kom och öppnade. Hon hade både lakan och handdukar till oss, och det visade sig att vi var dom ända gästerna så det blev jättebra. Frukost fixade hon också till oss!
Det var värre med badet. Det var ebb så det var nästan inget synligt vatten och tydligen var botten rena kvicksanden, så det var absolut förbjudet att bada. Det blev en promenad längs med havet istället . Kvällen tillbringade vi så klart på puben. God mat och god öl.
Idag har vi också promenerat på stranden. Nu var där vatten, för tidvattnet vände vid nio på kvällen. Vi tog också en titt i kyrkan där dom har två klockor som några bybor rott över till Skottland och stulit från två byar.
Ja, för vi har hela tiden befunnit oss i England. Leden ligger 15-110 km från dagens skottska gräns.
Bussen tillbaka till Carlisle gick 10.20. Den gällde det att passa, annars fick man vänta länge!