Törstigt! |
Väl uppe var vi vid målet. En gullig liten alm där vi fick beställa något att dricka. Klockan var inte mer än strax efter elva, så det var lite för tidigt för lunch.
Här hade dom också lite kalvar som strövade omkring i en hage och ett helt gäng ankungar som gick omkring där vi satt. Dom var också törstiga i värmen, så dom drack sig otörstiga dom också.
Vi vilade där rätt länge innan vi startade nerfärden tillbaka till Flachau. Nu märkte vi hur mycket vi cyklat uppför. Det var praktiskt taget bara att ligga och rulla hela vägen tillbaka. Hemresan tog väl ungefär en tredjedel av uppresan.
När vi var nere och hade lämnat tillbaka cyklarna var det dags för lunch. Cykelinlämningen var precis bredvid stället där vi käkade lunch första dagen, så där hoppade vi in. Jag tog in en österrikisk specialitet som egentligen är en efterrätt - Kaisersmarrn. Gott, men lite för mycket. Jag kunde dela ut efterrätt till mina kamrater.
Nu var programmet slut för dagen. klockan var bara halv två. Det var några som beställt massage på eftermiddagen. Det är ju inte min grej, och med tanke på att det nu var 35 grader varmt ute, så undrar jag om det var ett bra beslut.
Färdigcyklat! |
Ikväll har det varit österrikisk afton i matsalen. Efter den obligatoriska salladsbuffén och soppan, var det även buffé på huvudrätten. Där var många sorters kött och korvar. Till det serverades det potatis, spätzle, knödeln och sauerkraut.
Mycket mat och mäktigt mat. Jag nöjde mig med några revben, potatis och sauerkraut som jag tycker är gott. Efterrätt fick vi givetvis också.
Efter all den maten behöver man gå en runda. Det är också nu på kvällen det är lagom temperatur för fysiska aktiviteter. Jag gick genom byn och upp till målgången vid världscupbacken. Här stod hemmasonen Herman Maier och tog emot en bronspeng den 10 januari 1999! Stolta, över honom, är man i den här lilla byn!
Här finns det mjölk i automat! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar