Bröllop och Björn Skifs

Det har varit varmt även denna veckan. Det är nästan skönare att vara inomhus. Lite måste man dock komma ut. Det har blivit lite utflykter i veckan.
I tisdags var Karin och jag i Halmstad på Titanicutställningen. Där inne var det svalt och utställningen var väldigt bra. Vi fick hörlurar och en väldigt trevlig röst berättade om allt vi såg på bilder och i montrar. Det tog 1½ timme innan vi var ute igen. Då blev det lunch på en pub i stan. Gott!
I onsdags var Stina och jag på vandring på ännu en av Åkullas strövstigar. Vi gick runt Björkasjö och efteråt passade vi på att bada i den.
I torsdags var jag med grannen i hennes stuga som ligger längst ut på Södra näs. Den låg väldigt fint där och då badade jag faktiskt i havet. Det var många år sedan sist. Där var väldigt vackert, men lite för lite att göra för mig. Men det kan nog ibland vara nyttigt för mig att göra absolut ingenting.
I fredags var Bertils mamma och jag på utflykt till Slöinge. Det var stenugnsbageriet, fika på Äppelgården och ett studiebesök på SIA-glass.
I lördags var det så dags för bröllopet. Det fanns en plan B vad det gällde vigseln som skulle hållits vid Morups tånge. Ett hotande åskväder gjorde att den flyttades till en lada i Skogstorp. Det gick bra det också och ordentligt vigda blev dom.
Efteråt var det fest i Läjet och vi fick god mat och underhållning. Det var tal, sång, film och tävlingar. Vi hade fantastiskt trevligt i flera timmar.
Igår var det dags för konsert på Tjolöholm med Björn Skifs. Det fanns ett hotande åskväder även här så vi packade regncapen i picknickkorgen. Vi var ute i god tid så vi kom fram innan dom öppnat. Eftersom vi hade stol med oss satt vi i kön. Då kom det några stänk på oss.
Efter det blev det en magisk kväll. Himlen klarnade upp och solen tittade fram i takt med att sångerna avlöste varandra på scen. Helt underbart alltsammans.
Att det sedan tog 1½ timme efter konserten att bara ta sig ifrån parkeringen är något man bara får räkna med.

Björn på scenen!

Andra semesterveckan.....

... är slut. I början på veckan kändes det lite tomt. Det är väl en helt normal reaktion av att i en hel vecka levt tillsammans med 26 andra personer. Nu är det inget jag vill göra alltid, men det blev tyst och tomt att komma hem. Nåväl man får ju roa sig på något sätt. Jag har ägnat hela veckan åt att sortera bilder från Pyrenéerna. Det blev några stycken och jag är ju inte nöjd förrän bildspelet blir precis som jag vill. Lagom när jag är klar kommer det bilder från dom andra deltagarna. En del av dom vill jag ha in, så då får man sortera om. Kul är det, så det är ett nöje inget tvång.
I tisdags var Stina och jag ute och vandrade på två Åkullastigar. Det var Kalvsjön och Lillsjön runt. Nu har vi samlat 5 bokstäver på vårt vandringspass. Bara 5 kvar.

Doris leker med en kvist!

I onsdags var Mariann och Tommy nere. Vi käkade lunch ihop vid stugan, sedan var Tommy och jag och besökte det nya muséet medan Mariann åkte andra ärenden med Stina. Jag fick också träffa deras nytillskott i familjen - den lilla taxvalpen Doriz. Ja, jag måste erkänna att hon var otroligt söt, trots att jag inte är någon hundmänniska. På kvällen var det picknick med andra vänner. Vi gjorde också en barrunda i Kärleksbarken och på Hamnpaviljongen. Jag åkte med bussen hem strax efter tio, så det var inget nattsudd.
Nu i helgen har Tilda bott hos mig. Det är nioåringen jag är kontaktfamilj åt. Vi har haft det jättebra. I fredags kväll åt vi tacos, det var otroligt länge sedan det serverades i detta huset.
Igår var vi inne och kollade in Hallifornia. Vi käkade lunch på Fästningsterrassen innan vi hoppade i vattnet i simstadion. Tilda hade nog kunnat bada hur länge som helst, men vi fick ge upp till sist. Väl hemma igen grillade vi och tittade på en dålig film.
Idag har vi varit på Långås marknad. Det var nästan för varmt att gå där, så vi blev inte kvar så länge. Jag fick i alla fall köpt mig en ny sekatör. Det var jag i stort behov av.

Grimeton i regn

WiFi:n på hotellet var mins sagt svajigt. Det funkade bara i receptionen och ibland inte alls. Det var rätt kul, se alla sitta där nere på kvällarna och försöka komma ut och förmedla sig med omvärlden. Undrar hur vi lyckades förr?
I alla fall så funkade det inte sista kvällen, så efter ha försökt blogga en halvtimme gav jag upp. Det kom faktiskt tillbaka senare på kvällen, men då hade jag annat att roa mig med.

Vi har hittat kontrollen!

 Fredagen var alltså en vandringsfri dag. Det var så planerat! Vi skulle börja på morgonen med en orienteringstävling. Mest tror jag för att Kim ville lära oss nyttan av att kunna läsa en karta. Vi fick para ihop oss själva i lag om två. Jag och Inga från Limhamn blev ett lag för att vi båda ville ta det lugnt runt banan och för att jag övertygade henne att jag kunde läsa en orienteringskarta (vilket jag också kan). Orienteringen skedde inte på berget utan i ett litet strövområde. En av deltagarna Göran var orienterare och gick verkligen in för att vinna (vilket han också gjorde), så det tog ju pressen av oss andra. Vi visste ju att vi inte skulle komma i närheten av hans tid. Trevlig bana var det och vi hade jättetrevligt. Jag fick Inga efter ett tag att förstå hur man läser en karta och vi njöt av det båda två. Göran sprang på 20 minuter. Vi tog det lugnt och kom in på 73 minuter. Tvåan och trean hade 52 respektive 63 minuter, så det var inte bara vi som tog det lugnt.

Varmt vatten1

När vi kom i mål serverades öl, vin och pastiss (anissnaps). Vi slappnade också av med att spela lite "Petank". I Sverige kallar vi det för Boule.
Efter detta blev det 20 minuter promenad ner till en by där vi serverades trerätters lunch.
Bussen hämtade oss där och tog oss till dom varma källorna i Llo. Där tillbringade vi eftermiddagen i det varma vattnet. Skönt var det.
På kvällen var det avslutningsmiddag och sedan drog vi oss tillbaka till baren för en sängfösare. Det blev också lite discodans en stund. Inte så länge dock, för vi visste alla att frukosten på lördag morgon var 05.00.
På lördagen hämtade bussen oss klockan 06.00. Våra guider Kim och Gil var där och vinkade av oss.
Hela dagen blev ett enda transporterande och väntande. 3 timmars buss till Barcelona. 3 timmars väntan på flygplatsen. 3 timmars flygresa. 1 timmes väntan på Kastrup och 3 timmars tågresa hem. Så är det ju om man vill resa bort. Det tar tid, men det är det värt. Det har varit en helt fantastisk vecka. Jag har otroligt många upplevelser med mig hem i bagaget. Nu är det bara sorterandet av bilder och lite tvätt kvar.
Här i Grimeton regnar det så tvättandet får vänta!

Spanien

Sista vandringsdagen. Dagen verkade bjuda på fint väder om än lite kallt. Bussturerna tar lite lång tid här, så det tog en timme idag också innan vi nådde fram till startpunkten. Det var en stor anläggning för längdskidor, men den var ju naturligtvis stängd nu.
Starten gick över böljande ängar och visst fick man en känsla av "Lilla huset på prärien" eller varför inte "Sound of music". Dom första kilometerna lutade det lite svagt uppför. Det var lite kallt vid starten så vi gick på rätt bra, tills Kim hejdade oss. Han menade att vi gick alldeles för fort med tanke på att uppförsbacken var tämligen lång. Visst ändrar sig andningen till det bättre när man saktar ner på farten, så vi föll snart in i ett behagligare tempo. Här uppe på ängarna gick som vanligt kor och hästar och betade. Många är dom, men dom här tyckte inte riktigt om oss, så dom flyttade sig när vi kom.

Utsikt över häxsjön!

Vi var på väg till två fjällsjöar där det sägs att häxorna bor. Vi skulle äta lunch vid den första. Det ville nog inte häxorna, för det var en riktigt isande kall vind vid den sjön. Det var ingen av oss som hade lust att sitta där och äta picknicken. Vi beslöt att satsa på nästa häxsjö istället, trots att det skulle bli sen lunch. Där var det mycket bättre. Varmare och en helt otrolig utsikt. Vi njöt av varje sekund och ville nästan inte gå därifrån. Guiderna bär på

Dagens lunch!

rätt mycket vin och kaffe till oss, så dom trugade på oss lite till, så deras packningar skulle lätta.
Från sjön var det nerför, genom skog full med små rodhodendron, som är vackra trots att dom river oss på benen. I alla fall på oss som går i kortbyxor. Det finns dom som går i regnbyxor hela tiden trots att det är sol och mer än 15 grader varmt, men vi är ju alla olika frusna.
Vi var före bussen på parkeringen med en halvtimme. Det var skönt att bara ta av kängorna och ligga ner en stund.
Nu har jag tagit ett dopp i poolen, duschat och druckit en öl. Snart middag!

Andorra

Idag var det vandring till Andorra. Vi lämnade riktigt fint väder här i Via, men när vi kom fram till startpunkten, så var vi uppe i moln, som låg ganska lågt.

Gruvbyn!

Så blev det under hela vandringen. Molnen kom och gick hela tiden, men för det mesta var det helt tätt. Det var lätt vandring idag. Det var vackra ängar att gå på. Det var bara synd att utsikten var obefintlig.
Fikapausen intogs vid en gammal järngruva. Här hade brutits järn i dagbrott, och här hade byggts upp en liten by där 30 familjer hade bott. Det hade till och med funnits en liten skola här uppe i bergen.
Lite längre bort träffade vi plötsligt på en fors som vi var tvungna att passera. Där var nog lite mer vatten i den än våra kära guider hade räknat med. Dom ägnade sig först åt att lägga ut stenar i vattnet för att skapa en väg som vi andra 27 skulle gå över på. Alla var tvungna att ha stavar så dom som inte hade fick låna, så skickades dom tillbaka. En i taget gick vi över med hjälp av guidning. Spännande och lite läskigt.

Vi korsar "floden"!

Strax därefter siktade vi en hel flock bergsgetter. Häftiga djur. Dom skuttade fort upp på säker höjd och sedan stod dom och tittade på oss uppifrån.
När vi närmade oss Andorra hörde vi trafik, polissireener och folk som pratade, men vi såg absolut ingenting. Plötsligt klarnade det upp och vi såg staden helt nära oss.
Lunchen var beställd på en lokal restaurang och vi blev serverade paella. God mat och mycket mat som vanligt. Efteråt fick vi tre timmar på oss att shoppa. Hela stan var ett stort köpcentrum och det var som att gå omkring i en jättestor bordershop. Jag blev trött efter en liten stund. Nu var det rätt hyfsat väder, så en bar med en kall öl var mer intressant.
Tillbaka på hotellet var vi strax innan åtta, så det var dags att sätta sig till bords direkt.

Sol, sol

Idag har allting gått i solens tecken. Som tur är har det varit sol också och inte kommit en enda droppe regn. Vi startade tidigt. Bussen skulle hämta oss 05.00, för vi skulle hinna gå en bit för att på en topp uppleva soluppgången. Nu är inte vår busschaufför så enastående på att passa tiden så vi hann med en snabb kaffe med chokladbit på hotellets parkering innan han dök upp här hos oss.
Därför blev det inte en långsam vandring upp på toppen utan en ganska rask. Nåväl ända upp till toppen gick vi inte för den låg inbäddad i moln, så då hade vi inte sett någonting. Vi stannade en bit ner istället.Det låg också moln på den toppen som solen skulle dyka upp ovanför, men det var nog bra för det gjorde det hela så mycket vackrare. Det var nog första gången på hela resan som vi alla 29 var helt tysta och bara njöt av skådespelet framför oss.

Nu är den på gång!

Det var meningen att vi skulle äta picknickfrukost, men Kim hade en kompis som precis öppnat en värmestuga i detta landskap som var iordningställt för skidåkning både på längden och nerför. Han hade lovat att öppna och ta emot oss för frukost. Solen dök upp vid kvart i sju och vi var på plats för frukost strax efter åtta. Kaffet, brödet, osten, skinkan, äggen och den hemgjorda marmeladen smakade underbart.
Trots att solen steg allt högre var det kallt där uppe och vi kunde inte vara ute länge utan att röra på oss. Det tar en stund innan alla är färdiga så vi kan röra på oss.
Vi hade två timmars vandring kvar tillbaka till bussen. Först gick det uppför till en topp, men sedan var det bara nedförsbacke hela vägen. Det var mest ängar som var fyllda med kor. En del har riktigt små kalvar och Kim vill inte att vi går för nära så vi tog några omvägar runt dom.
När vi kom tillbaka till hotellet vid kvart över 11 hann vi vila en stund innan lunchen som också blev trerätters. Det är ingen risk att man tappar i vikt på den här resan.
Vi var många som sovit dåligt även denna natten så många passade på att sova. Jag har också sovit dåligt, men jag vågar inte sova på dagen. Jag hoppas att det skall gå att sova i natt istället. Jag vet inte vad sömnlösheten beror på. Igår var lite kallt och fuktigt på rummet, men jag är ju van att sova i kyla, så det är nog inte det.

Speglarna fångar solen!

Efter lunchen tog vi en kort promenad, i sandaler, bort till en solanläggning dom har här. Dom utvinner värme och elektricitet, men bara i forskningssyfte. All guidning och information var på franska. Kim gjorde så gott han kunde med översättningen, men han har bott lite för länge i Frankrike för att kunna så tekniska termer på svenska. Vi kunde väl inte heller uppbåda tillräckligt med intresse. Vi var mest intresserade av att komma tillbaka till hotellet där vi kunde sitta vi poolen med varsin kall öl. Nu var nog temperaturen ute uppe i minst 20 grader nämligen.
Igår efter middagen var det några som samlades i baren för ett musikquiss. Det är inte riktigt min grej så jag tog en promenad och utforskade byn Via som vi bor i, istället. Det var fort promenerat igenom. I denna byn finns detta hotell, en kyrka och ca 10 stycken hus till. Jag hittade ett litet torg, som jag hade kunnat missa om inte skylten talat om vad det var. Där satt faktiskt en postlåda, så man kunde posta sina kort. Att det inte finns någonstans att köpa frimärken och kort är en helt annan sak. Jag är glad att jag löst den biten med hjälp av internet.
Nu är det snart middag. Dagens andra trerätters!!
Imorgon skall vi vandra till Andorra. Då skall alla shoppingintresserade få sitt lystmäte.

Under jorden

Jag hade svårt att somna igår kväll. Det var precis som jag var uppe i varv lite för mycket. Det dricks en hel del vin också vid middagarna. Det ställs fram karaffer och dom fylls på hela tiden. Det är lätt att falla in i att ta ett glas för mycket.
Strax efter halv fyra brakade också världens åskväder igång. Det rullade runt i flera timmar och regnet stod som spön i backen. Åskan slutade när det var lagom att gå upp, men regnet höll i sig. När vi satt och åt frukost ringde Kim och sa att den planerade vandringen inte gick att genomföra på grund av säkerhetsrisk. Vi skulle ta det lugnt, så skulle han dyka upp med alternativ. Det blev en liten väntan, men han kom och sa att den planerade vandringen upp till en grotta inte var säker nog. Vi kan vandra någon annan stans, men efter en halvtimme är ni alla genomblöta och sura.

Droppstenar!

Han hade istället ordnat busstransport till grottan och tidigare guidning. Vi fick lunch att äta vid grottan. När vi var klara med det kom bussen och hämtade oss för att ta oss till en fårbonde som också gjorde sin egen ost. Vi tyckte det lät som en bra idé. Det stod verkligen som spön i backen ute och på bergen som vi ser härifrån hade det snöat på topparna. Det hade varit lite svårt att ordna en buss, så vi fick vänta en stund på den. Vi var dock rätt många som inte sovit så mycket så vi passade på att vila.
Halv elva kom i alla fall bussen och körde oss 40 minuters väg upp till grottorna. Grottorna upptäcktes 1958 när det plötsligt uppstod ett jättedjupt hål i ett marmorbrott. 900 meter av grottan hade öppnats för turism 1983, men det fanns flera kilometer där grottforskare låg och kröp varje sommar. Jag har varit i en del droppstensgrottor men är alltid imponerad av vad naturen kan åstadkomma. Vackert var det. Vi kom givetvis ut i en obligatorisk souvernirbutik, och eftersom vi är rätt svältfödda på affärer i byn där vi bor var det många som passade på. Jag var mest intresserad av picknicklunchen eftersom klockan nu var rätt mycket. Det var skönt att sitta inne eftersom det inte fanns någon som helst ljusning i vädret.
När alla äntligen var färdiga kom bussen och hämtade oss. Det tar alltid lång tid att åka till allting här.

Fårost!

Troligtvis för att inte vägarna är så fantastiska. Så det tog en stund innan vi kom till fårbonden. Detta var hans liv förstod man, så han kunde berätta hur mycket som helst om sina djur och sin tillverkning. Eftersom en del ställde hur mycket frågor som helst tog det en stund innan vi kom till provsmakning och vinet. Jag är inte så glad i fårost, men den här var helt OK!
Medan vi var där inne så hade vädret klarnat upp och nu ser vi faktiskt riktigt mycket blå himmel. Snön på topparna i fjärran är också borta.
Nu är det snart middag. I morgon är det vandring för att se soluppgången så då blir det tidig uppstigning.

Bergsbestigning

Vilken dag. Det är svårt att beskriva vad jag upplevt. Bilderna kommer nog inte heller att göra dagen rättvisa. Vi började efter frukost med en busstur upp till ett naturreservat. Där fick vi byta buss eftersom vägen vidare var så smal och det inte fanns någonstans att mötas fick bara turbussar gå dit upp på dagen. Efter åtta på kvällen öppnades vägen för annan trafik.
Vi började vandringen genom att gå över en damm. Efter det gick stigen stadigt uppför. Våra guider gav oss en kurs i hur vi skulle bete oss för att vi skulle klara av uppförsbacken på den höga höjden. Det är inte syret in som är problemet utan det faktum att vi inte får ut tillräckligt med koldioxid ur lungorna. Vi fick lära oss att andas och att ta små steg. Lyfta fötterna högt är jobbigt för kroppen. Faktum är att dessa goda råd gjorde att det gick väldigt bra i uppförsbackarna.

Utsikt från toppen!

Vi har vandrat ungefär 15 kilometer idag genom all sorts terräng. Skog, klippor, klappersten, snö och ängar. Lunchen bar vi med oss och när det var lagom att äta den kom det några regndroppar. Vi hann lagom dra på oss regnställen när det slutade igen. Det visade sig att guiderna bar vin åt oss, så det gjorde det hela extra trevligt. Vi fick en fantastisk lunch på ängen med utsikt över betande kor och hästar. Hästarna blev efter ett tag ganska närgångna och vi fick nästan flytta på oss. När vi fick reda på att hästarna föddes upp för att bli mat, tyckte jag att det var klokt. Hästar passar bäst på smörgås. Jag fick givetvis många emot mig så det var nästan bra att det var dags att bryta upp.
Efter lunchen påstod Kim att vi skulle bestiga ett berg. Eftersom han är den skämtsamma typen var det nog inte många som trodde på honom, men ack så fel vi hade. Våra två fantastiska guider inte bara uppmuntrade oss till att klara det utan gick upp och ner och stöttade dom som hade lite problem. Till sist stod vi alla 29 på toppen 2421 m ö h. Jag är otroligt stolt över att jag fixade det, inte minst att ta sig ner igen. Det var strapatsrikt och jag är glad att jag hade mina stavar, men det är en skön känsla av att ha klarat av det.
Efter bergen var det bara en vanlig stig hem. Vanliga stigar i Pyreneerna är dock rätt så steniga.
Kvällens middag avnjöts uppe på restaurang på berget, så nu är vi precis hemkomna. Nu är det sängdags.

Äntligen i Frankrike

Det blev en lång resdag idag. Flyget skulle gå 08.50 från Kastrup så jag var tvungen att ta tåget från Malmö senast 06.33. Frukosten på hotellet serverades inte förrän kl 07.00, men det löste dom genom att jag fick en liten frukostpåse med mig. Det gick bra det också. Tåget till Kastrup var däremot knöfullt så det blev en stående frukost på tåget. Vi flög med Norwegian och där fick man sköta allting själv, både incheckning och bagageinlämning. Jag förstår att dom som inte flugit så mycket är ängsliga för att göra det nuförtiden. Detta innebar också att passet har legat orört i fickan hela tiden.
Singelresor är så ordentliga att dom förser sina resenärer med speciella blå bagagetagar som man skall märka sitt handbagage med. Det gör att man kan spana in sina medresenären redan vid gaten. Rätt bra. Vi var några stycken som fann varandra redan där. Våra biljetter räknades också som gruppbiljett så vi fick platser bredvid varandra i planet. Jag kommer ju inte ihåg några namn, men vad gör det, man kan ju kommunicera i alla fall.

Utsikt från balkongen!

När vi landat och fått våra väskor var Stockholmsplanet redan där. Göteborgsplanet däremot var kraftigt försenat. Dom landade också på en annan terminal, så vi körde med bussen dit för att vänta. Medan vi väntade delade guiden ut öl och choklad så vi skulle hålla oss nöjda. Det tog ett tag innan vi kom iväg så det planerade lunchstoppet blev ganska sent. När vi befann oss i Spanien var det 40 grader varmt, så det var lite jobbigt att sitta ute. Men när vi började köra upp i bergen så svalnade utetemperaturen betydligt. Naturen utanför ändrade sig också och vi upplevde vackra vyer.
Klockan var halv sex innan vi nådde det lilla hotellet i den väldigt lilla byn Via. Har inte hunnit med så mycket mer än att sitta på balkongen en stund, packat upp och duschat. Nu är det snart dags för välkomstdrink och middag.

Semester

Så har den då börjat. SEMESTERN!
Idag hade jag ledig dag. Det är rätt praktiskt.
Igår tog jag med mig lite vin in till grannen, så fick hon hjälpa mig att fira in semestern. Idag blev det packning och tvätt mest hela förmiddagen. Jag hann gå en runda med Mattis också och givetvis klappa Lexus en hel massa. Mamma, pappa och jag hade stämt träff på golfrestaurangen kl 12.30 för att käka lunch ihop. Dagens var köttgryta. Gott, men inget speciellt. Det roliga var att mina tavlor, jag skänkte, hängde i trappan upp till restaurangen. Jätteroligt! Nu kan många ha glädje av dom och jag kan gå och titta på dom närhelst jag vill. Bertil hade tyckt om att dom kom till sådan nytta.
Vi fikade hemma hos mig medan jag packade ner det sista sedan skjutsade dom mig till stationen.
Det var inte så mycket folk på tåget förrän vi kom till Helsingborg. Då kändes det som hela staden klev på. Jag skulle ju inte åka så länge till, så det gick bra.
Nu sitter jag på hotellet i Malmö. Har fått ett enkelrum. Jag hade bokat kabinrum (utan fönster) men jag har fått utsikt, kan tänka.
Jag har varit ute och käkat och nu skall jag strax krypa ner i sängen. Det blir en tidig morgon. Jag skall vara på Kastrup vid sjutiden imorgon.
Förhoppningsvis finns det WiFi även på Hotel l´Oustalet i Font-Romeu i Frankrike, så jag kan höra av mig under veckan.