Jag saknar Bertil

Ja, det gör jag varje vecka naturligtvis, men det är inte alltid så påtagligt som det varit denna veckan. Jag vet inte varför det är så här ibland. Det verkar som allt jag gjort denna veckan har påmint om Bertil. Saker jag ser på TV, sånt jag hör på radio, saker som händer på jobbet eller som jag bara hör på gatan. Minnen kommer bara över mig, både positiva och negativa. Jag minns roliga saker, resor vi gjorde och jag minns hur det var när han blev sjuk, och när han gick bort. Tyvärr får både glada och tråkiga minnen mig att börja gråta. Jag blir ledsen för vi kan inte göra roliga saker ihop mer, och jag blir ledsen för att han led så på slutet och för att jag blev lämnad ensam. Jag saknar honom och jag vill ha honom här hos mig. Som tur är finns vänner, släktingar, grannar, kollegor och djur runt mig. Det hjälper mig och får mig att må bättre.
Helgen har varit bra i alla fall. Jag fick ju ledigt fyra dagar och jag uppskattar ledighet. Jag tog Mattis på en runda i torsdags. Fikade med grannen sedan. Hon verkar ha sansat sig lite och pratar inte lika ofta om att flytta. Det är bra. Hon är ju min kattvakt. Var återigen på Friskis på kvällen. Det största som hände den dagen var att en svala flög in i gymet och ville inte flyga ut igen. Jag lät den sova över.
Jag hade Bertils systrar och mamma hemma i lördags. Jag grillade och vi hade en trevlig kväll. Idag har Mattis varit med hos Mariann. Vi tog en promenad och sedan fikade vi och planerade för midsommar. Hon åker ju till Italien på onsdag, så hon är bara hemma några dagar innan vi skall åka till Skåne.
Jag har sytt lite i helgen också. Det var ett tag sedan. Jag sydde en ridå vi skall ha till scenen på jobbet. När den var klar tog jag äntligen tag i mina kuddar som jag planerat att sy ett helt år. Ibland tycks jag inte hinna med något alls. Eller också är det en prioriteringsfråga. Det är roligare att träna än att sy, men jag är i alla fall ganska nöjd med resultatet. Det blev fint i soffan på övervåningen.