Ett år av sorg och saknad

Det är väl så det brukar stå i annonserna. Jag kommer inte att annonsera i tidningen. Alla som tyckte om Bertil och känner mig vet att det i natt var ett år sedan han lämnade oss.
Just den här dagen, som alltså var en lördag förra året minns jag ändå, med rätt så stor tillfredsställelse. Det blev, efter omständigheterna en bra dag, denna Bertils sista. Det var många som var och hälsade på honom och han var med hela tiden, pratade med alla och kunde till och med skämta där på lördagskvällen. På eftermiddagen var han väldigt intresserad hur det gick i V75 och jag var tvungen att tala om varje lopp för honom.
Erik, Hege och Gunnar var där rätt sent på kvällen och när dom gått, sa vi godnatt till varandra och jag gick också och lade mig. Inte kunde jag då ana att detta skulle bli hans sista dag i livet.
Inte ens när han väckte mig vid tretiden på natten och sa att han hade ont, anade jag att det var fråga om minuter. Idag är jag övertygad om att han visste det, och ville ge mig den chansen att finnas vid hans sida när han gick. Han visste att jag aldrig skulle förlåta mig själv om jag legat och sovit i sängen bredvid honom, när han tog sitt sista andetag.
Denna veckan har jag i alla fall mått relativt bra, men visst har datumen påverkat mig. I måndags när jag kom hem i vanlig tid, var Sigge inte hemma. Han är det alltid. Han kommer varje dag och möter mig på parkeringen. Först trodde jag han var inne, för ibland händer det att mina föräldrar eller grannen släpper in honom, men jag letade igenom huset och där var han inte. Jag gissar att det tog ungefär en kvart innan han var hemma, men på den kvarten hann jag tänka tusen tankar.  Jag mådde jättedåligt, var säker på att han var borta. När han så stod utanför dörren och sa mjau, brast alltihop. Jag grät och grät och han var helt oförstående. Sen låg han i mitt knä hela kvällen, så han anade nog att jag behövde honom i alla fall.

Taget den 15 mars!!

Resten av veckan har varit lugn. Han har mött mig varje dag, så jag har kunnat känna mig lugn.
I veckan har jag kört lite mer skräp. Det var det sista ur förrådet. Nu är där färdigstädat, och jag känner inget behov av att gå vidare till något annat rum. Det får komma när det kommer.
Jag hade hoppats på vår, men denna veckan har vi fått lite mer vinter. Jag har nog fått ungefär 15 cm snö, så det vara bara att ta fram snöskyffeln igen.
Jag har varit hos tandläkaren i veckan också (igen). Det var den andra tanden på två veckor som gick sönder, men min tandläkare fixade det snabbt och lätt bägge gångerna, så det var skönt.
I veckan har jag också varit och käkat med mina kollegor på Namaste. Har ni inte provat det indiska restaurangen i stan, så kan jag rekommendera den.
Igår var jag på Irländsk afton hos Classe och Yvonne (det är idag det är St Patrick). Det var jättetrevligt. God mat, öl och whisky.