Det är lite jobbigt nu

Det är rätt jobbigt nu. Inte nog med att vädret är som det är. Jag är väldigt trött på denna så kallade vintern. Jag längtar efter värme och lite vår.
Dessutom är denna tiden förknippad med inte alltför trevliga minnen. Förra året vid den här tiden, hade jag dom jobbigaste veckorna i mitt liv, och nästan varje datum som kommer väcker något nytt sorgligt minne. Bertil var ju så väldigt sjuk, och visst hade vi många positiva stunder då också, men tiden präglades mest hela tiden av hans sjukdom. Stundtals hade han så ont, att jag knappt vågade röra honom. Andra stunder mådde han rätt så bra och vi kunde hålla om varandra länge. 11 februari förra året var vi i Bredaryd tillsammans med vänner. En resa som Bertil sett fram emot väldigt länge. Vi hade en otroligt jobbig förmiddag här hemma, när Bertil spydde upprepade gånger. Han sa nog minst tio gånger att han inte skulle åka med. Tror att det var mest det faktum att jag vägrade åka utan honom, som gjorde att han till sist fick bukt med sitt illamående. Jag minns att jag hjälpte honom att duscha och packa och ut i bilen. Den kvällen blev helt fantastisk och jag har bara ljusa minnen därifrån. Bertil kunde vara med hela kvällen och jag vet att han hade trevligt. Hoppas att alla ni som var med förstod hur mycket det betydde för honom.
Dom korten som är tagna där, är dom sista bilderna jag har på Bertil. Trots det och trots att det blev så bra, tittar jag sällan på dom. Det är nämligen dom enda bilderna jag har på honom, där jag tycker han ser sjuk ut.
I veckan har det också varit Alla hjärtans dag. Inget som vi firade så där speciellt, men en blomma fick jag alltid. Utom förra året, för då körde Bertil inte bil längre. Jag minns att han var ledsen över att han inte kunnat lösa det problemet.
Igår när jag startade Bertils dator, (jag spelar musik på den när jag knypplar), låg där en påminnelse om alla hjärtans dag. Det var sådana datum Bertil ibland glömde bort och han har säkert lagt in påminnelser i kalendern för lång tid framåt. När jag märker sånt, blir jag inte så ledsen, för på något sätt känns det som han fortfarande finns hos mig och tänker på mig då.
Annars har det blivit några tårar denna veckan. Jag gråter mest (eller nästan alltid) när jag är ensam, så det blir här hemma, eller när jag är ute och promenerar.
Promenerar gör jag ju en del. Att vara ute i naturen och att röra på mig är nog trots allt det som hjälper mig bäst, även om givetvis ni, mina vänner, har stor del i att jag mår så bra som jag gör.
Jag gör mitt allra bästa för att blicka framåt och gå vidare.
Jag har bestämt mig för att åka till Island i sommar så den 13 juli bär det av.
Inger och jag har också bokat en cykelresa i Frankrike i höst. Vi skall cykla och dricka vin. Kanske jag kan lära mig att uppskatta denna dryck till fullo. Vi hade bestämt oss för Bourgogne, men den resan var fullbokad, så vi gör ett nytt försök med Alsace. Hoppas det går bättre. Däremellan skall vi till Stockholm och se Rainman.
Sådana här saker gör att jag i alla fall kan se ljuset även om det varit mulet ute i över en vecka nu.

Blå Lagunen på Island - något att se fram emot!