Vardag

Jag mår trots allt bäst när det går sin gilla gång, och det inte är så många konstiga helger. Det var med andra ord skönt att börja jobba i måndags. Visserligen hade jag valt att vara ledig över julen, men det berodde mest på att det inte skulle vara som vanligt på jobbet. Vi skulle jobba ihop. Det innebär barn som jag inte känner och vuxna som jag inte känner. Det hade varit jobbigt det också, så jag var trots allt nöjd med att slippa jobba.
Nu är i alla fall allt som vanligt på dagarna. Jag jobbar, tränar och åker hem till katten. Han anpassade sig fort till livet utomhus hela dagarna. Han tycker nog egentligen att det är trevligt ute, men han blir också väldigt glad när jag kommer hem. Mina studier börjar inte förrän nu på fredag, så i fredags jobbade jag också. Jag slutade tidigt och var och simmade. På kvällen var jag inne hos grannen som har kommit hem från sjukhuset efter sitt lårbensbrott hon lyckades med på nyårsdagen. Det är dom som alltid ställer upp för Sigge och mig när det behövs, så jag erbjöd mig att ställa upp för deras hund Mattis, och ta med honom ut på en promenad på helgerna, nu när hon inte kan. Så både igår och idag har Mattis och jag gått en långpromenad. Jag kom på idag när vi gick nere vid våtmarken att vi är vinnare allihop i detta arrangemang.

Mattis och jag på skogspromenad!

Mattis tyckte det var jättekul. Jag fick en anledning till att verkligen komma ut. Jag kände att jag kunde återgälda något av det, dom gjort för mig och dom blev väldigt tacksamma över hjälpen.
Jag tyckte också det var kul. Det var trevligt att ha en hund som sällskap på promenaden, även om han skall stanna och nosa ibland.
Annars har jag mest ägnat helgen åt att förberada för min födelsedag som är nästa helg. Tänkte först att jag inte skulle bry mig om den, men det kändes trots allt rätt att göra det. Så nu blir det kalas både lördag och söndag faktiskt.
Hade också tänkt behålla tomtarna tills dess, men det kändes inte kul så dom åkte bort i lördags. Nu ser huset ut som vanligt, och då känns det bäst.
I lördags när jag kom hem från stan, såg det ut som Sigge bara hade ett öra. Det andra var bara en blodig sörja. Han satt på verandan och det var en pöl blod bredvid honom. Han brukar inte tycka om att man pillar i sår, men jag kunde inte släppa in honom med blodet rinnande, så jag fick faktiskt lov att torka. När jag torkat bort blodet var det inte så farligt. Det hade nästan slutat blöda och örat var kvar, om än lite sargat. Han har lite andra småsår också, så det var förmodligen ett rejält slagsmål. Katterna har kanske redan fått vårkänslor.
I torsdags började knyppelkursen igen. Det är väldigt trevligt. Inte bara knypplandet utan vi har också väldigt roligt ihop, när vi sitter där med våra dynor.
Nu är jag på Friskis & Svettis. Här är lite lätt kaos, som det alltid är denna tiden på året. Alla skall ju börja sitt nya liv. Nu har det i alla fall lugnat ner sig lite. Det är bara några tappra kvar i gymet. Jag var på yoga igen igår morse. Idag har jag träningsvärk, så det gjorde nog någon nytta i alla fall, även om jag inte tyckte att jag riktigt hängde med denna gången heller.