6 månader

I tisdags hade det gått ett halvår sedan Bertil gick bort. När jag mådde som sämst förra veckan bestämde jag att jag skulle åka ner till Galtabäcks hamn den kvällen och lägga en blomma i havet. Trodde då att det kunde hjälpa mig. När tisdagen kom, kände jag inte det behovet. Jag var då glad att vi tillsammans hade bestämt att det inte skulle finnas någon grav. Kanske hade jag känt mig tvingad att åka dit då. I tisdags åkte jag istället hem till Sigge och hade honom i knät medan jag tittade på bilder. Oftast är det bilderna från Malta som kommer fram. Bertil sa alltid på slutet att jag skulle tänka på vilket fantastiskt år (2011) vi hade  haft. Det hade vi verkligen. Maltaresan var fantastisk. Man kunde knappt tro att han var så sjuk som han var. Hade någon sagt till mig då att han skulle vara borta tre månader senare hade jag nog inte trott det.
Vi hade elva fantastiska jular tillsammans och trots att jag lovat min kurator att inte ligga mer än en vecka framåt i mina tankar, så långt långt bak gnager ändå tanken på julen. Jag vill inte att den skall komma. Kunde jag stoppa tiden skulle jag göra det nu.
Denna veckan har trots allt varit lite bättre än förra veckan, men när jag går och lägger mig på kvällarna hinner det ändå ifatt mig.
I torsdags var jag på bio och såg Hope springs. En jättebra film med Meryl Streep och Thommy Lee Jones. Den var rolig och bra. Jag vet att det bara är en film, men den gjorde mig ändå lite ledsen när jag tänkte på att det finns människor som har sådana äktenskap som dom hade. Människor som lever tillsammans av slentrian. Det finns också människor som grälar ständigt och lämnar varandra. Det finns människor som bedrager varandra. Kort sagt, det finns massor med människor därute som inte tar vara på den tid dom har tillsammans.
Som tur är gjorde vi det. Det har inte hänt någonting under våra tio år tillsammans som jag ångrar. Alla mina dåliga minnen är kopplade till Bertils sjukdom. När vi fick beskedet om cancern. När vi fick veta att behandlingen var verkningslös. När han utvecklade diabetes. Alla hans kräkningar. När vi beslutade att vi inte längre kunde dela sovrum, för att han inte orkade upp för trapporna. Ja den listan kan göras lång. Det hände mycket negativt dom sista ett och ett halvt åren men också otroligt mycket positivt.
Jag kämpar mycket med att dom bra minnena skall komma vid sängdags, och det går bra ibland.
Som vanligt försöker jag göra mina dagar så positiva som möjligt och jag gör mycket saker som jag mår bra av. Jobba är kul. Träna är jättekul och jag mår fantastiskt bra. I torsdags var jag på bio som sagt. I fredags var jag med mina kollegor på vinprovning. Det var personalföreningen som ordnade och vi provade Amaroneviner tillsammans med Olle Norddahl. Trevligt.
Igår var det Veras och sedan var jag hos grannen på lite mat.
Idag är det poängpromenad. Karin kommer på middag och vi skall planera ett kommande arrangemang i Allhelgonahelgen och till sist blir det en sväng på Friskis & Svettis. Först gympa och sedan receptionen. Skall ta med min kurslitteratur och ta vara på tiden där genom att läsa. I fredags läste jag nämligen inte mer än några timmar. Jag passade på att handla, klippa mig, frosta av frysen och koka hallonsylt också. Jag har kompenserat det genom att läsa igår och kommer att läsa lite idag också. Det är bra att kunna disponera tiden som jag vill och det är väldigt skönt att bara jobba fyra dagar i veckan.