Åska

Det var väl ingen som undgick vädret i natt. Jag är inte åskrädd, men det kändes ändå lite tryggt att Sigge låg tätt intill mig i sängen. Jag tror han kände sig trygg också. När vi vaknade vid fyra av åskan, så gick jag upp och drog ur alla sladdar. Sigge låg kvar i sängen och vi somnade faktiskt om efter ett tag.
Nya åskknallar väckte oss igen vid åtta. Då var det bara att ta sig upp. När åskan slutat satte jag i alla sladdar igen och allt elektroniskt ser ut att ha klarat sig. Jag konstaterade att jag inte hade någon gräsmatta längre utan en sjö, så jag gick ut för att stänga av Klippe också. Då såg jag floden som flöt fram på vägen. Eller rättare sagt det var inte mycket väg kvar. Den ligger nere vid vändplatsen.
Eftersom jag skall ut i eftermiddag till Friskis & Svettis insåg jag att jag måste börja skotta tillbaka den. Jag kommer inte ut annars. Efter jag stärkt mig med frukost var det bara att börja. Grannarna kom ut och tittade på mig, ingen erbjöd sig att hjälpa till, men tränar man varje dag skall man väl klara att köra lite grus. Det gjorde jag också. Jag har lagat såpass mycket att jag kommer ut med bilen. Resten av vägen ägnar jag mig inte åt.
När jag kom in kollade jag regmätaren. Det har kommit 80 mm i natt. Inte konstigt det ser ut som det gör.
Höstschemat har börjat på Friskis, så nu stämmer tiderna bra. Det finns en massa pass jag kan gå på efter jobbet, så det har blivit både spinning och jympa i veckan. Var och simmade också i torsdags. Det var bara jag i bassängen. Underbart. Det är skillnad nu när skolorna börjat. I måndags var Theres och jag i Stättared och gick en sväng. Det var riktigt fint då, varmt och skönt.
Det har väl varit ett rätt så bra väder i veckan, även om det kommit lite skurar. Vi har varit ute mycket på jobbet i alla fall.


Jag har kommit in i en ordentlig vardag nu och det är bra. Kvällarna har ändå varit lite jobbiga, och jag känner mig väldigt ensam, när jag går och lägger mig, med den tomma sängen bredvid mig. Jag har ett stort tomt hål i mitt bröst och jag kan inte fylla det med det jag helst vill ha. Bertil. Sigge gör sitt bästa men det är inte samma sak. Jag har funderat på att byta sovrum ett tag och sova här nere, men det känns inte bra det heller. Det är väl bara att låta det ha sin gång.

Fem månader

Ännu en månad har gått. Jag har nu varit ensam i fem månader. Denna gången känns det ändå inte som det här datumet faller över mig som en mörk skugga. Kanske beror det på att jag var hos kuratorn igår och vi pratade mycket om det, eller också beror det på att det faktiskt blir lättare med tiden. Jag tycker inte jag märkt det förstås. Det är inte så att jag inte känner sorg och saknad. Det gör jag varje dag, varje minut jag är vaken. Jag känner också en oerhörd ilska över att det är så orättvist. Att jag som sent i livet hittade en man som jag älskade över allt annat och som jag hade det så ofattbart bra tillsammans med, inte skulle få behålla det.
Men igår kväll mådde jag ändå rätt bra. Minnet av den där natten för fem månader sedan, var denna gången inte bara nattsvart. Jag minns att jag satt där vid hans sida, höll honom i handen, kramade den hårt och lyssnade på hans sista andetag. Jag vet inte varför han väckte mig. Visste han att det bara var minuter kvar, eller var det en tillfällighet? Jag kommer aldrig att få veta, men eftersom han gjorde det, gav han mig chansen att känna lite lugn nu så här efteråt. Jag hoppas verkligen att jag i det ögonblicket också gav honom chansen att känna lugn i det som skedde. Jag vet att han sa att han inte var orolig för att dö, och jag vet att han aldrig visade någon oro, men kanske han i alla fall kände någon form av trygghet över att jag satt där.

Jag känner fortfarande också en trygghet i att leva som Bertil skulle ha velat. Jag städar fortfarande varannan vecka, även om jag inte tvunget måste göra det på en fredag. Min noggrannhet i dammsugningen kommer heller aldrig upp i Bertils nivå, men jag tror ändå han skulle varit nöjd. Jag vattnar också blommorna varje måndag och torsdag. Dom lever och har hälsan allihop. Jag har till och med lyckats få en ny blomstängel på en av orkidéerna. Bertil var alltid väldigt stolt, när det skedde.
Jag håller fortfarande koll på mina utgifter och för kassabok. Så långt som till budget har jag inte kommit, men men.
Jag säkerhetskopierar bilder och datafiler till den externa hårddisk Bertil köpte för ändamålet.
Jag försöker också hålla hyfsad ordning i trädgården, även om det inte var så jätteviktigt för Bertil. Han kunde vara lite orolig för vad grannarna skulle tycka om vi försummat trädgården en längre tid. Det bryr jag mig inte om. Jag har insett att livet är för kort för att bekymra sig över vad andra tycker. Jag gör saker som får mig själv att må bra. Det är det enda som är viktigt, just nu i alla fall. Ibland kan jag ha dåligt samvete för att jag tackar nej till saker. Jag vet att alla i min omgivning vill mitt allra bästa och jag hoppas inte att någon tar illa upp för att jag inte alltid tackar ja, till det som erbjuds.
Jag har också lite dåligt samvete för att jag lämnar Sigge ensam så mycket, men jag vet att han har det bra. Någon gång i framtiden kommer jag säkert minska lite på min träning och komma hem tidigare, men just nu ger Friskis & Svettis mig en kick och en tillfredsställelse som jag inte vill vara utan.
Det är lite mer rörelse på jobbet nu, och tre inskolningar gör att man är lite trött i huvudet när man går hem. Ett svettigt träningspass rensar huvudet och gör kroppen trött så jag sover ordentligt.
Denna veckan har bilen varit på service, vilket innebär att den fyllt ett år.

Igår när jag kom hem började jag med slåtter i slänten upp mot kohagen. Det blir lite för vildvuxet nu på hösten. Jag tände också grillen och njöt av det vackra vädret. Grillen blev färdig innan slåttern var färdig så jag fick avbryta, men har gjort klart idag.
Sigge är oerhört nöjd. Detta gjorde att han kan ligga på sin favoritplats på gärdesgården och ha utsikt ner mot vad jag gör på altanen. Inga skrymmande växter i vägen.

Jobb

Nu har jag jobbat en vecka och det känns bra. Trots att jag bara hade 3-4 barn, så kom man ändå fort in i rutiner. Det blev träning efter jobbet nästan varje dag. Då mår jag bra.
Lite jobbigt var det ju att åka hem på fredag eftermiddag. Man borde se fram emot helgen, men tomheten blir så påtaglig. Tur att Sigge är hemma och möter mig.

En socka klar!

Tänkte sticka färdigt min kofta i helgen, men garnet tog slut när det var typ 2 varv kvar. Det är inget annat att göra, bara köpa ett nystan till. Fick ta fram strumpstickorna och raggsocksgarnet istället. Det har blivit en socka i helgen.
I går var vi i Olofsbo i Ingers stuga. Käkade lite och gick en promenad på stranden. Det var trevligt. Det var ett tag sedan jag var där.
Idag har Karin och jag varit på utflykt. Först blev det den dramatiserade visningen på fästningen. Otroligt bra var det. Efter lunch på Campus körde vi till Sjönevad marknad. Där var gott om tjafs som vanligt, men det är alltid trevligt att komma ut. Telenor var där i ett stånd och försökte kränga på mig ett nytt abonemang och "gratis" telefon. Det är nämligen så att jag har förlorat mobiltäckningen här hemma. Dom pojkarna hävdade bestämt att det har med att göra att jag har så gammal telefon. Det är inte tillräckligt tätt mellan GSM-masterna längre. Man måste ha en telefon som klarar 3G. Jag vet inte vad jag skall tro, men tydligt är i alla fall att det inte funkar. Jag får väl slå till med att köpa mig en ny telefon. Jag gick inte på deras erbjudande i alla fall. Jag vill tänka i lugn och ro.
Anmälan till knyppelkurs och knyppeldynan är också fixad i veckan.
Det känns bra att ha något att sätta i händerna nu när höstmörkret börjar falla utanför fönstret.

Semestern slut

Tack för det!
Jag vet att många tycker jag är konstig som säger så. Detta är den värsta dagen på året för många, när det snart är dags att gå tillbaka till jobbet efter fyra (eller fem) veckors ledighet. Jag vet, jag har också känt så andra år, men nu är läget inte sådant, denna gången. Det är fortfarande så, efter fyra och en halv månad, att jag mår bäst när det är vardag. Jobba, träna, äta och sova. Just nu är sådana dagar dom bästa.
Semestern har trots allt gått bättre än jag trodde, men det har också varit lite stressande. Jag har hela tiden känt mig tvungen att hitta på saker, för att bara inte sitta hemma. Någon dag har jag bestämt mig för att inte göra något, utan bara ta det lugnt. Jag har till och med försökt att inte träna - det har varit svårt. Det har bara resulterat i att jag inte alls mår bra framåt kvällen.
Därför har det hänt en del denna veckan också. I månsdags var Mariann och jag och letade kontroller i Grimeton skog. Jag har köpt ett skogpass. Vi var ute i över två timmar och lyckades bara hitta tre kontroller. Dessutom lyckades vi ett tag slarva bort Zmulan (Marianns hund). Som tur var kom hon till rätta.
I tisdags kördes mamma och jag ett käringarally. Vi var i Kinna och gick i tyg- och garnaffärer. Något tyg köpte jag inte, men väl garn. Jag har nämligen tagit upp stickningen igen. Jag stickar en kofta, och den är nästan klar. Har bara en halv ärm kvar + monteringen.
I onsdags gjorde jag en stadsbesök, men det är nästan lite jobbigt. Var i simstadion först och sedan lät jag bilen stå där, vilket var ett klokt beslut. Försökte gå en dramatiserad guidning på fästningen, men där var slutsålt hela dagen så det gick inte. Fick bli ett besök hos frisören istället. Efter stadsbesöket var jag i Veddige och badade med Therese. Direkt till Tvååker efter det. Birgitta och Lars bjöd på wåfflor.
I torsdags var jag i Göteborg på en shoppingrunda. Jag fick äntligen köpt nya vandringskängor! Vi var också på en utställning och käkade gott på restaurang.
I fredags hade jag gäster på kvällen så dagen gick åt till att städa, handla och laga mat.
Jag blir nästan trött bara jag skriver om det nu.
I går försökte jag ta det lite lugnt efter jag varit i stan och fikat. Hoppade till och med över min morgonpromenad, men det kändes aldrig riktigt bra. Efter jag gått och lagt mig kom det en hel del tårar, och jag saknade verkligen att ha Bertil bredvid mig att ligga och prata med. Det är så tomt och tyst - jag saknar till och med hans snarkningar. Somnade i all fall till sist.

Skördade gröna bönor!

Idag gick jag min morgonpromenad för det får mig att må bra. Efter frukost rensade jag ogräs i trädgården och plockade bönor. Potatisen är praktiskt taget slut, men morötterna börjar bli klara Det är mysigt med trädgård även om jag inte tycker ogräsrensning är kul. Det är i alla fall rätt avkopplande, eller hade varit om inte blinningarna varit så envisa..
Inger kom och hämtade mig när jag var klar. Vi har varit på Falkenbergs museum och Svenssons fritidsmöbler. Vi var också och käkade lunch på Laxbutiken.
När vi var på väg hem körde vi om Ejas glassrestaurang i Dagsås. Vi fikade med kaffe och glass där. Inget jättemysigt ställe, men man får trots allt beundra vissa människors företagsamhet.
Nu sitter jag på Friskis & Svettis. Tränade lite innan jag tog plats i receptionen, så idag är jag nog trött tillräckligt för att sova gott. Börjar halv åtta imorgon.
Bevakar också mina bud på Tradera. Anki, Inger och jag har planer på att börja knyppla. Jag har ingen dyna, men har lagt bud på en sådan på Tradera. Än så länge är jag enda budgivaren, så förhoppningsvis faller det till min fördel. Kurs har dom på studieförbundet vuxenskolan, så det är bara att anmäla sig. Jag väntar nog tills jag har en knyppeldyna förstås.