Hallandsleden

I fredags hade det gått två månader sedan Bertil gick bort. Den natten låg jag inte vaken och ältade, som jag gjorde månaden innan. Jag har börjat sova riktigt bra om nätterna, men jag gör ju mitt bästa för att trötta ut mig. Det kan vara lite besvärligt om Sigge väljer att sova inne. Han vill nämligen ligga väldigt nära, och det kan bli trångt och varmt. Eftersom jag inte har hjärta att slänga ut honom får jag väl skylla mig själv.
I fredags var jag i Attorp och hjälpte till med veden. Det var länge sedan jag gjorde en insats för Varbergs scoutkår, så det kändes rätt bra. Det var bara Classe och jag där, men vi jobbade på ordentligt. Jag städade i vedboden. Det är kul att stapla ved.
På kvällen var jag hos Ulla och Gunnar. Ulla hade fått prova cirkelgymet innan. Det verkade gå bra, jag är mest koncentrerad på mig själv, så jag hade inte riktig koll.

I lördags hade Mariann och jag beslutat att övningsvandra på hallandsleden. Det blev ju en fin dag, såg det ut som. Vi träffades halv tio i Åkulla och ställde den ena bilen där. Sen åkte vi till Nösslinge, där vi började vandringen. Det var väldigt kuperat i början, och vi fick kämpa lite. Efter ett tag planade det ut och vi slappnade av lite. Vi gick och pratade så vi gick fel. Plötsligt fanns där inga röda markeringar längre. Det var bara att vända. Som tur var, hade vi inte gått alltför långt.
Vi hade fikapaus vid en lite sjö, och njöt fullständigt av den vackra naturen. Bokskogen på våren i solsken, finns det något finare?
När det var dags för lunch, kom det några små regndroppar på oss, men det hör liksom till. Det är som om stormköket lockar till sig regn.
Sträckan vi vandrade var 2 mil och vi var ute i sex timmar och fyrtiofem minuter. Det var nog ungefär 5½ timmes effektiv vandring räknade vi ut. Vi höll rätt så bra tempo trots allt. Så långt skall jag inte gå i Österrike, men det var bra träning.
Var rätt trött när jag kom hem, men efter en timmes vila, så var jag pigg igen. Sov gott på natten i alla fall.
Idag har jag städat Lexusen både invändigt och utvändigt. Har så smått börjat planera för försäljning. Jag har bestämt att det är den bilen jag skall sälja och min egen som jag vill behålla, men det var ändå rätt jobbigt att plocka ur Bertils saker ur den. Hans älskade keps och skivor. Tömde också GPSen på vår hemadress och en del favoriter som vi lagt in. Där låg ju också en del telefonnummer som Bertil använde när har ringde från bilen. Nu är det i alla fall rensat. Hoppas nu bara att bilen inte blir alltför svårsåld.
När jag ändå var i farten städade jag min egen bil också. Det var skönt.
Hann också med min söndagssysselsättning, nämligen att dra maskrosor ur gräsmattan. Både mina vänner och grannar undrar varför jag gör det. Jag vet inte. Det är inte så att jag har en perfekt gräsmatta precis, men för Bertil var det alltid viktigt att dra maskrosor. Han låg på knä och gjorde det. Det gör inte jag, men det känns ändå viktigt att det blir maskrosfritt. Grannarna beundrade min gräsmatta. Det var en som trodde att det var Klippes förtjänst att jag inte har några maskrosor, men det tog jag ur henne.
Grannen nedanför undrade om han fick gå på min tomt, då kunde han klippa häcken, sa han. Det får han så gärna. Det kan jag avstå. Får väl se hur det går med häcken på andra sidan. Den grannen kommer nog inte med sådana erbjudanden.
Nu är jag på Friskis & Svettis igen. Idag gör det verkligen själ för svettisnamnet. Här är verkligen varmt inne, och det var otroligt svettigt på gympan, trots att vi inte var så många.