Det blåser!!

Det känns som det är dags att blogga. Det är nog bara en tidsfråga innan vi inte har någon ström här. Det rycker bra i huset redan. Det var ju en storm med klass 3 varning detta. Precis som Gudrun och Pär. Vad skall vi döpa denna stormen till? Dagens namn är Astrid, så det får det väl bli. Fast å andra sidan är det ju inte vi som döper stormar. Det är norrmännen, så vi får väl titta i en norsk almanacka.

Air Berlin!

Vi kom hem ordentligt från Berlin. Det var det punktligaste flygbolag vi någon gång åkt med. På hemresan slapp vi också den torra muffinsen och fick ett paket kex istället. Vi hade käkat lunch på flygplatsen, så det blev alldeles utmärkt.
Denna veckan har vi jobbat som vanligt. Det är ju lite sämre väder, så det är inte med lika glatt hjärta man ser till att 18 barn får på sig alla kläder och kommer ut, men vi gör det i alla fall.
Mina promenader på rasten har blivit som en drog, jag mår inte bra om jag inte får den, så jag drar på mig regnstället och ger mig ut då också.
Det gjorde jag i förmiddags också. Det blåste och regnade, men 70 minuter promenad blev det i alla fall. Jag mår så mycket bättre då.
Bertil har jobbat tre dagar. Ja i fredags var det återförsäljarträff, så då satt han på stadt hela dagen. Det avslutades med romprovning och det var kanske den som lockade mest.
Annars har väl veckan varit sådär. Bertil har haft ont och behövt ta extra morfin nästan varje dag. Han är också trött och mår lite kymigt på kvällarna. Han säger redan att det skall bli skönt om det blir en extra lång paus i cellgiftsbehandlingen när vi är på Malta. Maltaresan stämmer ju inte med behandlingscykeln, men dom har ju sagt på onkologen, att vi bestämmer och dom anpassar behandlingen efter våra resor.
Nu är det ju röntgen på onsdag och läkarbesök på torsdag, så får vi väl diskutera lite mer då.
I eftermiddag har vi varit och fikat hos Marianne. Det är mysigt med lite adventsfika i höstrusket. Hon hade bakat lussebullar, vilket inte jag kommer att göra, så det var gott.

Spandau

Idag har vi provat tunnelbanan. Jag hade läst i Berlinboken om Spandau. Jag trodde det var mest känt för att dom hade ett fängelse, där Rudolf Hess, satt ensam i 11 år. Det är det kanske också. Fängelset finns emellertid inte kvar. Spandau är idag känt för sin gamla innerstad, och för citadellet. Vi åkte som sagt dit i morse, och där var vackert. Lite annan rytm på folket också än här på Kürfurstendam där alla mer eller mindre springer. Vi strosade runt i gamla stan och slank in på ett café för en gluhwein. Idag är det varmast hittills i veckan och vi har till och med sett solen, men det är i alla fall skönt att gå in och värma sig.

Vi tittade på lite gamla hus och på stadsmuren, innan vi åkte vidare till citadellet. Det var väl som vilken borg som helst, men borgar är ju alltid kul.
Vi tog oss hem lagom för att äta lunch, och gick sedan på en liten shoppingrunda. det blev mest sockar inhandlat.
Bertil gick tillbaka till hotellet för att vila. Jag gick in på Story of Berlin. Där fick man följa Berlins utveckling genom drygt 750 år. Det blev ju inte intressant förrän vi kom in på 1900-talet. Det var i alla fall en bra utställning.
Nu vilar vi båda på hotellet. Bertil har väl mått sådär idag, så vi får se hur det blir med mat ikväll. Vi kanske tar det här på hotellet.

Rundtur

Gårdagen var ingen bra dag för Bertil. han var trött och mådde inte så bra. Jag väckte honom vid tio, när det var dags för mig att sova. Jag ville att han skulle ta ett blodsocker, eftersom han inte ätit så mycket, efter han tog insulinet. Det var ganska lågt, så han stoppade i sig en frukt och en chokladbit, så kände jag mig lugnad och kunde sova. Jag sov som en stock tills klockan ringde halv åtta.
Bertil mådde mycket bättre, så vi satsade på en rundtursbuss, som vi planerat. Den var av typen hop on hop off, som vi åkt i flera andra städer. Det fungerar bra, man kommer till de mest berömda sevärdheterna.
Vi började med att gå av vid Potstamer platz. Detta centrum av Berlin som återigen blomstrar. Det var ju skillnad när muren skar genom staden. Här gick vi in på ett fik och drack en varm choklad, och studerade de personer som köade för en filmpremiär (tror vi). Galningar.
Efter det gjorde vi ett snabbt stopp på platsen där Checkpoint Charlie förr stod. Där själva övergången var, står idag ett bostadshus, men en liten rekonstruerad kur finns där. I komersialismens tider var där en massa souvenirbutiker och där stod också två utklädda soldater, som man kunde låta sig fotograferas med, mot en avgift, givetvis. Vi är lite allergiska mot sån´t, men ett kort fick man ju i alla fall ta.

Vi åkte vidare till East side gallery. Det är 1,3 km mur som står kvar på sin ursprungsplats. Denna mur är smyckad av konstnärer. Den mest berömda målningen är nog den på Trabanten som kör genom muren, men där fanns även annat som var sevärt.
När vi studerat konsten en stund, var det nästan lunchdags. Vi gick av vid Alexanderplatz. Av TV-tornet såg vi nästan ingenting. Det försvann in i diset, så åka upp där för någon utsikt, var ju inte mycket idé. Vi hittade ett tyskt snabbmatställe, som hade fantastiskt god mat till ett billigt pris.
I övrigt såg man inte mycket av Alexanderplatz eftersom den täcktes av julmarknadsbodar, liksom på flera andra ställen i staden.

Vi åkte vidare till Brandenburger tor, där också turistfällorna poppat upp. Där kunde du fotografera, åka cykeltaxi, åka häst och vagn. Allt för en summa pengar givetvis. Vi promenerade istället till Reichtag, men där fick man bara gå in med guidning, så det hade vi inte lust till.
Vi tog en kaffe istället i väntan på bussen.
Därefter åkte vi rundan klart och gick av här "hemma" på Kürfurstendam.

Vi har också konstaterat idag att dom har börjat nytillverka de gamla trafikljusen där Herr Gårman har hatt. Det var ju en typisk Östtysk variant, men nu har han börjat poppa upp i modern tappning. Det finns också hela affärer, där dom säljer saker som alla har med gubben att göra. Allt från godis, suddgummi och kläder. Lite häftigt, faktiskt.
Ikväll har vi firat tio år tillsammans, genom att gå ut och äta på en genuin tysk ölstuga. Det blev en fantastiskt god kalkonstek med stekt potatis.
Därefter gick vi bort mot julmarknaden. Det visade sig dock att den inte öppnar förrän på måndag, så där hade vi inget att hämta.
Vi gick tillbaka till hotellet och drack kaffe med weinbrand istället.

Berlin

Det blev en tidig morgon i morse. Planet lyfte från Landvetter 06.45, så det var bara att ge sig upp i ottan. Halv fyra körde vi från Grimeton, och anlände lagom när dom öppnade incheckningen, så det var fri fil dit.

Det blev en tidig frukost på Landvetter innan vi lyfte. På planet bjöd AirBerlin på en väldigt torr muffins, men den gick i alla fall bra för Bertil att ta sina tabletter till.
Flygbussen funkade också fint och Bertil hade tittat ut  innan vart vi skulle gå av. Det stämde också så det var bara en liten bit att gå. Vi var vid hotellet halv tio och kunde checka in då och fick ett rum. Det var skönt att sova en timme.
Efter vilan har vi gjort Kürfurstendam. Gatan går ju precis här utanför. Vi flanerade mest och gick i lite affärer. Bertil var trött och frös, så han gick hem på tidig eftermiddag, medan jag gick en extra sväng och gjorde några inköp.
Nu ikväll har vi varit ute och ätit på en äkta, genuin sydtysk restaurang. Tyvärr mår inte Bertil så bra, så han åt inte så mycket. Vi tänkte gå och titta lite på julmarknaden som var längre bort på gatan, men vi la ner det och gick tillbaka till hotellet istället. Bertil har gått och lagt sig och somnat, men det är lite tidigt för mig, så jag sitter nog uppe ett tag till.

Grönkål

Allt går sin gilla gång som vanligt. Bertils fötter blev bättre, så i måndags började han med cellgift igen . Det känns bra att han kan avsluta kuren. Nu har det varit en planerad paus i behandlingen och då blir han ju lite piggare. Han har jobbat tre dagar denna veckan, och han verkar ha fullt upp på jobbet dom timmar han är där. I tisdags var det någon utbildning, eftersom dom skall börja med en ny motorleverantör, så då var han där rätt länge. Det gick bra.
I lördags köpte vi grönkål på torget, efter vi fikat. Jag satte på det koket direkt när vi kommit hem. Det var lika bra. Medan det kokte gick jag en promenad. Det är skönt att det nu är lite torrare i skogarna.

På kvällen var vi bortbjudna. Det var trevligt.
Idag gick mamma och jag en promenad på förmiddagen. Det är lite mer mulet idag, men det är varmt och det blåser inte. Skönt.
Efter lunch var jag sugen på en utflykt. Vi hämtade Bertils mamma i Tvååker, sedan åkte vi till Fjärås. Vi var på Mariebergs gårdsbutik. Inte mycket att ha, men jag fick i alla fall köpt julklapparna vi skall ha på jobbet till ett spel. Vi skall ha lite personalfest efter luciafirandet den 13de december.
Efter det åkte vi till Tjolöholms slott. Slottet såg vi bara på avstånd. Vi fikade i storstugan. Det var mysigt och gott.

Tjolöholms slott

Idag har jag också startat en blogg till. Vi skall ha den på jobbet, så föräldrarna kan gå in och läsa vad som hänt under veckan. Det är så svårt att komma ihåg att berätta allting när man träffar dom i hallen. När jag satt med den lärde jag mig en massa nya saker, så jag passade på att ändra layouten på denna bloggen också. Omväxling förnöjer.
På torsdag åker vi iväg till Berlin. Planet lyfter 06.45 så det vill till att vara morgonpigg. På fredagen har vi varit tillsammans i 10 år, så vi tänkte fira det. Ja det vill säga, vi tror att det var då det hände. Eftersom vi hade jobbat ihop i tio månader och faktiskt hade varit ute tillsammans flera gånger den hösten, vet vi inte riktigt när det övergick från arbetskamrater/kompisar till något annat. Men den 18 november vet vi säkert att någon förändring skedde, så vi har alltid firat det datumet. Vi har inte planerat hur själva firandet skall ske, men något romantiskt ställe hittar vi säkert i Berlin. Rapport kommer att komma.

Söndag igen

Veckorna går så fort. Nu är det söndag igen och jag skall snart köra till Friskis och Svettis. Det blir ett spinningpass innan jag sätter mig i receptionen.

Bertil började få ont under fötterna igen i torsdags kväll. Han ringde onkologen i fredags och dom sa att han skulle sluta med cellgiftet. Det är ju det enda att göra när detta uppstår. Om det är bra på måndag skall han börja igen, och nu verkar det som det nästan har gått bort. Han klarade i alla fall av att golfa i fredags och igår gick vi poängpromenad i Åkulla.
Det har ju varit så väldigt fint väder i helgen. Idag på förmiddagen var väl lite mulet. Jag och Marianne gick en långpromenad i Läjet. Det var skönt.
Inger åkte till Japan igår. Hon skickade ett mail från Tokyo idag att hon kommit fram. Kul.

Ett år har gått

Denna dagen för ett år sedan satt vi på Sahlgrenska och fick för första gången bekräftat att Bertil drabbats av cancer. Hur har detta påverkat oss?
Vi har ju för det första fått en väldig inblick och rutin på hur den svenska sjukvården fungerar. Helt fantastisk. Vi har mötts av så många underbara människor, som verkar vilja göra allt för oss, på vår resa. Det är skönt att den funkar så bra.
Vi har också haft en kontinuerlig kontakt med, det så utskällda organet, Försäkringskassan. Det har också fungerat utan anmärkning. Lite fel vad gäller Bertils utbetalningar har dom väl gjort, men ingen är ju ofelbar. Dom har aldrig någon gång ifrågasatt någonting, vare sig Bertils sjukdom, min närståendepenning eller utlandsvistelser med sjukpenning. Underbart!
Vi har fått lära oss att sköta en väldig massa medicinering här hemma. Bertil sköter ju sina tabletter själv, men jag har ju under en längre period gett honom sprutor. Först för att öka hans blodvärde, och nu på sistone, blodförtunnande, mot propparna som uppstod i lungorna.
Men framförallt har vi lärt oss att leva i nuet, ta vara på varandra, och vår omgivning. Vi uppskattar även dom små sakerna i vardagen.
En vacker höstdag, som den i lördags, kan jag bara njuta i flera minuter av de vackra färgerna körsbärsträdet, som står utanför sovrumsfönstret, har. Det har varit likadant, alla årstider. Jag har aldrig upplevt förr att jag kunnat njuta så av varje dag. Jag behöver, i och för sig inte skotta så mycket snö, som jag gjorde i vintras, igen.
Givetvis finns det hela tiden en oro, hos mig, hur länge vi kommer att få vara tillsammans. Det känns som Bertil tänker på samma sak, även om det är något vi aldrig pratar om. I söndags när Klippe skulle tas in för vintern var han väldigt noga med att jag skulle titta hur allting skulle sättas ihop igen till våren. Givetvis hoppas jag och tror (det måste jag) att Bertil kommer att ta fram Klippe igen till våren och starta honom, men jag förstår ju också att jag måste vara förberedd om så inte skulle ske.
Bertil är också den som tar initiativet till alla våra resor. Det handlar väl också om att leva i nuet. Vi måste passa på att göra det vi vill mest, medan vi kan. Vi planerar ju inte så många månader i förväg. Vi vet ju aldrig vad som händer.
Något vi båda skulle vilja göra igen är att åka till Bredaryd på öl- och whiskyprovning. Det var en jättemysig tillställning. Denna gången skulle vi vilja ha med några vänner. Är det någon som känner för det, kanske fram i februari, så hör gärna av er.
Det lät kanske lite deppigt det här, men jag är otroligt lycklig över att vi fått dessa 365 dagar tillsammans, och att Bertil faktisk de allra flesta dagar mår, efter förhållandena, väldigt bra.
Jag tror inte Bertil kommer ihåg att det är ett år idag, vi pratar nästan aldrig om det som varit, i detta sammanhanget. Han läser inte min blogg heller, för det vill han inte, så ni som pratar med honom, behöver ju inte återge mina tankar. För min del räcker det med att prata/skriva om det här. Jag bearbetar mina tankar och känslor då.
Idag har Bertil fått en ny tid till röntgen. Den 30 november blir han kollad igen.
Han har också varit på behandling idag. Det avlöpte utan anmärkning. Alla värden var bra. Blodsockret var lite högt nu ikväll, men han får ju lite extra cortison i droppet, så det är nog helt naturligt.
Han har jobbat måndag, tisdag och planerar att jobba igen imorgon. På fredag ska kanske Jan-Bertil och han spela golf om vädret och ryggen är bra då. Det är skönt att han är iväg och gör saker. Det mår vi båda bra av.

Visst är hösten vacker!