London - nyårsafton

Det är oerhört skönt att vi kommit iväg på vår resa till London. Det har vi tvivlat på flera gånger denna hösten. Vi anlände enligt tidtabellen sent igår kväll. Det var i stort sett bara att checka in på hotellet och leta efter närmsta pub för att få i oss en bit mat och en öl. Det var väldigt gott.
Här är ca sju plusgrader och väldigt behagligt att vistas ute, jämfört med hur det är hemma.

Just nu vilar vi ut så vi skall orka ta oss till det stora fyrverkeriet vid London Eye ikväll.

Gott Nytt År till alla!!

Vi har gift oss

När det hela började i mitten på november, bestämde vi rätt snart att det nu var dags att vi gifte oss.
Vi laddade hem blanketter nästan direkt om hindersprövning och namnbyte. Det tog inte lång stund innan vi fick tillbaka blanketten och sedan var det bara att gå in på kommunens hemsida för att se hur man skulle gå tillväga.
Där fanns det bilder på vigselförrättare, men eftersom vi inte kände någon av dom tog vi en i högen. Vi beslöt att vi ville att Inger och Leif skulle vara vittnen, och störst chans att dom skulle vara lediga, var i mellandagarna så vi bestämde en tid den 27de kl 14.
Både Inger och Leif avtalades och avkrävdes löften om att det skulle hållas hemligt. Det lyckades. Ingen misstänkte något.
Den speciella dagen träffades vi i stan, där vi började med lunch på Invito. Vi fick en fin köttbit och klyftpotatis. Jättegott. Sedan begav vi oss av till stadshuset. Vi var där lite tidigt så vi hann titta på den vackra interiören.
Marita Söhrström som skulle viga oss var där också i god tid, så vi hann prata lite innan vi startade.
Hon började med att spela en Björn Skifslåt för oss. Han hade spelat den för kronprinsessan, så det passade ju. Sedan inleddes ceremonin och vi fick svara JA som sig bör. Det var väldigt fint och fina ord sa hon. En dikt hade hon hittat med, som vi fick med oss. Det hela tog väl 5 minuter. Inger och Leif fick skriva på en massa papper, och sedan var det klart.
Vi åkte direkt till Tvååker för att berätta det för Bertils mamma. Mina föräldrar och syskon träffade vi på kvällen och då bjöd vi dom på ett glas tysk sekt för att fira tilldragelsen.

Julafton

Så har vi då firat jul tillsammans. Något som vi knappt trodde skulle ske. När vi fick cancerbeskedet i början på november, var ingen av oss säkra på att vi skulle få uppleva en jul till tillsammans. Nu var det inte så illa som tur är. Bertil var inne för sin tredje behandling den 22 och 23 december och idag är det julafton. Vi har firat i stillsamhet här hemma. Mamma och pappa har varit här. Bertil mår bra och har varit med hela kvällen. Det blev traditionsenlig mat och Tv-program.
Tyvärr är det väldigt kallt ute och Bertils köldkänslighet gör att han inte kan vara ute, så några promenader blir det inte. Igår kväll var vi hos Marianne och Bengt, vilket ledde till att vi har städat idag på förmiddagen. det gick alldeles utmärkt, trots att det var julafton.

Nu har mamma och pappa åkt hem och vi har röjt av och startat diskmaskinen. Nu tar vi det bara lugnt fram till läggdags.

Glöggmingel

Det är bra att göra vanliga saker konstaterade vi, så vi bjöd faktiskt in till ett glöggmingel enligt traditionellt recept. Ja det blev ju nu inte andra advent som vi alltid kört utan det fick bli en lördag eftermiddag, för att jag sitter på Friskis och Svettis på söndagar och i år inföll min vecka på andra advent. Tredje advent skall jag på en julkonsert så det var kört det också. Jag var lite orolig att det inte skulle vara någon som hann komma. det är ju tråkigt när man står och fixar.
Men det var inga som helst problem. De första dök upp här strax efter halv tre och sedan strömmade de in med jämna mellanrum ända till strax innan sex.

Ulla jobbade till fem så dom hade fått lov att komma väldigt sent. Allt rullade på som vanligt och de åt av alla saker jag bakat. Det är så roligt att det uppskattas.
Ulla och Gunnar gick strax innan åtta och då fixade jag en snabb pasta, för vi hade ju inte ätit någon middag. Det var gott med lite riktig mat.
Jag tyckte det var väldigt roligt och Bertil sa efteråt att han tyckte det med. Det var roligt att så många ville komma och hälsa på oss och titta hur vi har fått det.
Det är skönt att vi har så gott om vänner.
På kvällen var det röjning som gällde och sen tittade vi på ett inspelat kommisarie Lewis.

Venport och anställningsintervju

Idag var det dags för behandling igen. Bertil har blivit överflyttad till Varberg så vi slapp köra till Göteborg. det var skönt, för det hade ju snöat inatt igen.
Vi var inne på morgonen för att operera in venporten. Jag fick ju lämna honom där. Jag tog en promenad och gick sedan upp till Inger och fikade. Jag satt där rätt länge. Det är skönt att ha sådana vänner.
Vid elvatiden var han klar, så jag fick träffa honom. Han mådde bra och var inte alls yr. När han ätit sin macka och fått på sig kläder, fick vi sällskap upp till onkologen. Där fick vi vänta lite, för vi hade ju ingen tid. Dom använde venporten direkt och det var ju bra. Han fick sin behandling och vi pratade med sköterskan. Det tar ju bara en halvtimme första dagen, så vi kan ju prata mer imorgon.
Vi käkade lunch på sjukhuset innan vi körde hem. Det var gott.
På eftermiddagen var jag på en anställningsintervju på tjänster som jag sökt i kvalitetspoolen. Intressant, men nu när jag får tillbaka mitt jobb i Bläshammar, tar jag det inte. Jag behöver nog arbetskamrater som stöd i denna stund. Efteråt var jag på ÖoB och handlade lite och körde vidare till ett spinningpass.
Ikväll har vi tittat på varsin TV, för det är fotboll. Bertil mår bra, men det är ju bara första omgången. Hoppas helgen blir bra också.

Tillbaka till vardagen

Nu har jag jobbat i två dagar. Det känns bra. Barnen uppträder som jag aldrig varit borta och föräldrarna hälsar mig välkommen tillbaka. Trevligt.
Det är mycket julpyssel nu och det är ju inte riktigt min grej. Jag paltar på mig och barnen och går ut istället. Synd att det är tio minusgrader bara. Det är lite för tidigt för sådan vinter.
Bertil mår rätt bra. Han åker runt till tanter och fixar datorer och blir trakterad med bruna bönor. Idag har dom ringt från sjukhus. det blir nog både en venport och cellgift på tisdag här i Varberg. Skall bli skönt att slippa köra. Hoppas vi blir lika väl omhändertagna här bara.
Vi har bjudit hem Leif på lördag. Det var Bertils idé. Skönt att han vill göra vanliga saker.

Snyggt och prydligt

Nu har vi fått iordning i huset. Snickaren och elektrikern åkte härifrån torsdag middag och då var det bara städningen kvar till oss. Bertil mådde lite dåligt den här dagen och vilade mycket. Mamma och pappa kom på eftermiddagen och hjälpte oss att städa och putsa fönster. Lite tavlor kom upp också.
På kvällen kom Anki och Inger för att diska och ställa tillbaks allt i vitrinskåpet. Det gick som en dans. Lite mat fick dom när det var klart.
På fredagen kom mamma och pappa tillbaka och vi hängde gardiner och satte växter i fönstren. På förmiddagen hade jag spikat upp de sista tavlorna så på fredag eftermiddag var allt klart och vi njöt av det i TV fotöljerna därnere med en brasa sprakande i spisen. Mysigt.
Tack alla för hjälpen!
Bertil mådde bra på fredagen och stor del av lördagen, så vi bjöd hem Marianne och Bengt på kvällen. Det gick bra fast Bertil mådde lite sämre då. Idag har varit en bra dag och han är inte särskilt trött eller illamående. Äta har han ju kunnat göra hela tiden och det är skönt. Hoppas det blir så i framtiden också.
På söndag eftermiddag hämtade vi Bertils mamma så hon fick komma hit och se på vår renovering. Hon fick lite kaffe och Bertil körde hem henne innan fotbollen började.
Idag har vi också bestämt att genomföra ett glöggmingel trots allt. Hoppas det går bra.

Cytostatikabehandling

Ja så var man då en erfarenhet rikare. Cellgiftsbehandlingen skedde i två steg. Först var vi uppe i måndags och Bertil fick den första dosen. Själva droppet tog bara en halvtimme, men vi hade ju lite frågor som hade uppkommit under tiden som gått, så vi var där nästan två timmar. Det känns i alla fall tryggt att vara så väl omhändertagen.
Måndag kväll var en bra dag för Bertil. Han kände sig lite tung i huvudet det var allt.
I tisdags var det halv snöstorm när vi gav oss iväg. Det var ju lite jobbigt, men vi kom upp tryggt i alla fall. Bertil fick lite känning av kärlkramp på morgonen när han hämtade tidningen. Vi berättade det när vi kom upp och då ville Liselott ta ett EKG. Det visade inget konstigt, så hon startade behandlingen. Denna dagen tar det två timmar för droppet att gå in. Det var ju lite segt, men vi var tillsammans. Tittade lite på TV och läste lite. Vi fick lite fika också och det smakade jättegott. Denna sortens cellgift gör att Bertil är känslig för kallt, så jag fick köra hem så han slapp hålla i ratten. Vi stannade Hos Mamma och käkade lunch. När vi kom hem var målarna precis färdiga och var på väg härifrån. Vi pysslade iordning lite innan vi satte oss i TV-soffan.
Idag har här varit en snickare som småpysslat lite och börjat skruva ihop garderoben. Hans har också varit här och dragit ledning till fiberkabeln. Han blev inte heller riktigt färdig så dom återkommer båda imorgon.
När dom åkt fixade vi lite till. Bertil mår förvånandsvärt bra idag. Hungrig, vill ha mycket mat. Det är bra.

Snö!

Snö i november. Lite tidigt tycker jag, men inte mycket att göra åt. Det började snöa redan igår kväll och höll nog på en bit in på natten.
Jag sover fortfarande lite dåligt även om det blivit mycket bättre och jag var uppe vid fyra och då dalade det lite flingor ner.
Målarna bredspacklade en gång till igår och snickarna satte in innerdörrarna. Det blev jättefint. När dom åkt städade vi lite, på andra våning och i köket.
På kvällen njöt vi av att vara ensamma och käkade lite gott på andra våning i TV-soffan. Vi tittade på Morse och var nära att somna som en vanlig fredag kväll.

Idag har vi som vanligt ätit frukost på Veras. En trevlig tradition som vi skall bevara. Efteråt var vi och tittade på en fotoutställning på ungdomens hus av Maria Hååg.

Bertil ägnade eftermiddagen åt skidor och fotboll (på TV). Jag promenerar med min mamma på lördag eftermiddagar. Vi har gått strövstigarna i Åkulla bokskogar, men idag blev det en tur på vägar i Linnarp.

Det händer mycket i livet!

Nu skall jag påbörja något jag lovat mig själv att aldrig göra. Jag skall aldrig blogga och jag skall aldrig skaffa mig ett konto på Facebook. Men som alla vet kan ens tillvaro ändra sig ganska drastiskt ibland, så varför inte.
Jag har svårt för att prata om känsliga saker och gråter väldigt lätt, vilket gör det extra jobbigt. I skriftspråk däremot har jag alltid kunnat uttrycka mig.
Fast att kunna förklara hur det känns när ens tillvaro slås i spillror, är inte lätt på något språk. När vi för 14 dagar sedan fick det klara beskedet om cancern kändes det inte så jobbigt. Någonstans hade väl tanken funnits i bakhuvudet, under all den tid som gått, och alla röntgenundersökningar som gjorts. Att få beskedet, dessutom på telefon, att det inte går att operera gjorde ju att vi båda föll ner i ett djupt svart hål. Jag ville vara ett stöd för Bertil men gråter ju mest när jag skall försöka trösta. Bertil blir mest tyst och inbunden och säger inte så mycket.
I tisdags var vi åter tillbaka på Sahlgrenska och möttes av en gäng proffs som tog emot oss på bästa sätt. Vi träffade en läkare som tog sig tid att berätta för oss hur det såg ut och varför operation inte var möjlig. Han tröstade och gav oss tid för oss själva för att smälta beskedet.
Efteråt gick vi ner till en annan avdelning där vi träffade en sköterska som ingående förklarade hur cellgiftsbehandlingen går till och vad som kan hända.När vi efter två och en halv timme körde därifrån kändes det hela lite mer greppbart och något ljusare. Tack Magnus och Liselott på Sahlgrenska för detta.
Nu har det gått några dagar. Vi är sjukskrivna bägge två och tar verkligen hand om varandra.
Idag har vi varit tillsammans i 9 år och vi firade det genom att åka till Stinas på Getterön för att äta lunch.

Det var rätt skönt att åka hemifrån också för idag har vi två målare i huset. Imorgon kommer snickarna också så då blir det livat. Sigge är inte lika glad.