Detta är en helg, när man skall tänka på dem som inte längre finns bland oss, sägs det. Jag tänker på Bertil varje dag, och funderade inte på att göra det så mycket mer denna helgen. Jag har ingen grav att gå till (ett val som både Bertil och jag gjorde). Tända ett ljus är för mig en religiös handling. Jag kanske har fel, men det är inget jag gör i alla fall.
Idag tog jag med Mattis till Grimsjön och vi stod vid kanten och mindes Bertil där, en lång stund. Idag var det blåsigt och kallt och sjön var inte särskilt vacker, men att stå på golfbanan vid kanten av sjön påminner mig alltid om Bertil och platsen är för mig alltid oerhört vacker.
Om några veckor skulle Bertil fyllt 60 år och då hade vi sedan länge planerat att vara i Australien. Hade han funnits nu hade han suttit vid datorn mest hela tiden och letat besöksmål och bokat hotell. Det var något han älskade att göra när vi planerade att resa någonstans.
Det blir inte Australien, eller någon annan stans, för mig i jul. Jag blir hemma hos mina två husdjur. Däremot är jag bjuden till Dalsland över nyår, så dit sticker jag nog, om det inte blir överfallsväder.
Sedan tänkte jag ha glöggmingel andra advent, som traditionen bjuder. Inbjudan kommer!
Helgen har varit lugn. Det är ju långhelg denna. Fredagen rullar på, med träning, handling, städning och Mattispromenad. Så mycket mer tid finns inte på en fredag. I fredags mådde jag dessutom lite konstigt på kvällen. Jag frös och hade ont i kroppen. Jag somnade halv nio tillsammans med Sigge. Han steg upp 03.00, men jag sov till 07.00. På lördagen kände jag mig inte alls konstig. Veras är stängt på helgdagar, men Karin bjöd mig på frukost istället efter yogan. Vi passade på att planera julgröten, för Varbergs scoutkårs ledare, också. På kvällen var jag i Borrås! Trevligt som vanligt.
|
"Jag kan fördiska om du vill!" |
|
"Vad vill du ha i denna lådan, matte?" |
Idag har jag stått i köket mest hela dagen. Jag har kokat en väldigt god (om jag får säga det själv) chili på högrev och bakat tunnbröd i stekpannan. Lexus tyckte att jag skulle sitta still så hon fick ligga i mitt knä. När jag inte gjorde det försökte hon hjälpa till i köket istället. Det är ingen vidare hjälp. Hon är väldigt mycket i vägen. När hon kröp in bakom kökslådorna så jag fick locka fram henne med godis, tyckte jag att det var bäst hon gick ut.
När hon var ute passade jag på att knyppla lite också. Jag vill inte riskera att ha henne bland knyppelpinnarna.