Ännu en vecka

...har gått till ända. Det har varit bra. Mamma och jag fortsatte våra promenader i lördags genom att gå runt Älvasjön. Denna gången fick vi Inger med oss. Vi utgick från Ästad bondgård, och fick möjlighet att beskåda den nya vinodlingen, som håller på att planteras där. Vi hade otroligt fint väder.
I söndags blev det en tur i trädgården. Bönorna och morötterna blev äntligen sådda och en hel del ogräs rensat. Vi var väl ute en dryg timme. Sedan måste ju Bertil vila och till och med sova en hel del. Sådan är hans tillvaro nuförtiden, men jag tycker ändå att han orkar rätt mycket. Han pysslar också om mina växter i växthuset, så dom växer så det knakar. En av tomatplantorna växer redan igenom hyllan, så vi har fått ta bort ett hyllplan. Nu väntar jag med spänning på att det skall bära frukt.
Igår var det dags för behandling, och han har inte alls varit seg eller trött denna gången. Han är riktigt pigg. Vi har precis städat och han orkade genom hela dammsugningen utan att vila. Nåja, det var väl inte riktigt sant, för han pausade för att lämna ut vår gamla gräsklippare som vi sålt till en av mina kollegor. Den är nu hämtad och vi har bättre med plats i förrådet.
Bertils fötter har varit lite svullna i veckan, så en doktor tittade på dom igår för att utesluta blodpropp, och det var ingen fara. Idag har faktiskt svullnaden gått ner så mycket, att det nästan inte märks.
Nu har jag startat grillen och skall gå och marinera köttet.

.

Läkarbesök

Idag på eftermiddagen var vi hos doktorn på onkologen. Bertil röntgades ju i måndags, så det var det beskedet som vi skulle få. Det var väl både bra och dåliga nyheter, kan man väl säga. Själva tumören var ganska oförändrad. Hade till och med börjat skrumpna lite. Det var ju positivt. Tyvärr ser man nu också tydligt att även lymfkörtlarna är angripna. Detta innebär att det aldrig kommer att gå att operera. Hur mycket tumören än krymper, så är det ingen idé att ta bort något med operation. Det kommer ändå alltid tillbaka. Så det är bara att fortsätta med behandlingen. Detta är någonting som vi i och för sig har varit beredda på. Dom har ju alltid sagt att vi ska inte räkna med att det kommer att gå att operera. Dosen på cellgiftstabletterna är nu minskad något, och enligt doktorn skall inte det inverka något märkbart på effektiviteten. Övriga prover var bra. Blodvärdet är OK och proteinvärdet har gått upp. Han var också nöjd med att Bertil behåller vikten, och till och med gått upp något.
Det kändes ändå rätt så bra. Bertil är positiv, så då mår jag också bra.
Vi åkte tillsammans och handlade sedan. Vi tog också en glass på torget i det fina vädret. Det var mysigt. Nu har vi precis tagit en promenad.
Denna veckan har varit mycket ståhej på jobbet. Igår var jag med 6-åringarna i Grimeton på utflykt. Idag var det förskolans dag, med jippo och korvgrillning. Jag hade också två vikarier eftersom båda mina kollegor är borta. Jag fick ju också lämna dom kl 12.30 för att åka till sjukhuset, men kollegor på andra avdelningar skulle stötta. Som tur är har några av barnen vattenkoppor, så det är lite lugnare.

Gjuta i betong

Precis som innan försvann det onda under fötterna, när Bertil höll upp med cellgiftet några dagar. Han startade igen på måndag kväll, så han tog de två sista omgångarna innan det nu är paus i behandlingen.. Han har mått bra hela veckan och varit på jobbet varje dag. Idag har han varit ute på första golfrundan. Nio hål på Blixtorps bana och det gick bra sa han.
I veckan har vi också så smått börjat titta på sommarsemester. Vi planerar ju att köra genom Tyskland, Holland och Belgien och vara borta tio dagar, under behandlingspausen V 30-31. Första natten stannar vi i Bremen har vi bestämt, så där är hotellet bokat. Vi satsar på tre nätter i Brügge också. Där tänkte vi också boka, men har inte hittat något perfekt ännu. Vi har ju vissa krav. Parkering, internet, nära till centrum och inte alltför dyrt. Det måste ju gå att avboka ganska nära inpå också. Vi vet ju aldrig vad som händer.
Jag har jobbat hela veckan. Det är ett bra jobb man har, denna årstiden. Ute hela dagarna.
Igår gjorde Mariann och jag slag i vår planering om att gjuta i betong. För att aldrig gjort det innan gick det rätt så bra. Det var kul och jag är nöjd. Om det blev så vackra saker, vet jag inte, men vi tänkte prova igen.
Bertil kom dit på kvällen så käkade vi lite ihop och drack vin.
Idag har jag hämtat min bil som stod kvar där, samt alla mina alster. Nu skall dom bara torka lite till innan jag bestämmer var jag skall ha dom.

Som ett brev på posten

Så kom det då tillbaka. Hand- och fotsyndromet. Vid exakt samma tidpunkt som vid förra behandlingstillfället. Så igår slutade Bertil att ta sitt cellgift igen. Han går som en krympling här hemma, med stora blåsor under fötterna. Det är inte kul. Varken att han har så ont eller att han inte fullföljer kuren med cellgift. Men, vi får väl hoppas att dom vet vad dom gör. Nu har dom i alla fall lovat på onkologen att ändra dosen till nästa omgång. Han kan ju inte ha det så här varenda gång.
Jag har också varit sjuk i veckan. Åkte hem från jobbet i onsdags. Hann knappt innanför dörren innan jag spydde. Sen sov jag i tre timmar. Efter det var jag rätt så OK. Var hemma igår också för säkerhets skull. Man vill ju inte riskera att smitta någon.

Jag kände mig i alla fall såpass pigg på eftermiddagen att jag körde in till stan för att handla. Det blev ett litet växthus på ÖoB. Jag vann nämligen en tomatplanta på lotteri när vi gick poängpromenad vid Grimetons hembygdsgård i söndags. Jag var också så duktig att jag vann andra pris på promenaden. Tre stycken äpplen i betong som nu pryder vår altan.
Nu börjar grillen bli varm därute så det är dags att lägga på kycklingfileerna.